Nu bär Jossan ett ansvar för kvinnobilden Slitz förmedlar

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-24

Simon Bank: Jag blir in i själen ledsen att Josefine Öqvist tackar ja till Slitz

HALMSTAD

I kväll tror jag att jag ska ta och kolla på bilder av en landslagstjejs avklädda kropp och tänka på sex.

Nej, nej, bli inte så upprörda.

Det är mest en kul grej.

Josefine Öqvist ska vika ut sig i Slitz.

Det är klart att hon får göra det. Josefine är en stor tjej, hon kan fatta sina egna beslut och alla människor söker bekräftelse på sitt sätt. Jossan är varken den första eller sista som blir smickrad av att en grabbtidning väljer just dem. För att de är snygga. Spännande. Sexiga.

Vem vill inte vara det?

Ändå blir jag ända in i själen ledsen över att höra att den där härliga, tuffa, målkåta tjejen tackat ja till att låta Slitz sprida ut hennes kropp över ett uppslag eller två.

Det finns två skäl till det.

Det första är att nästan allt här i världen handlar om kontext, om sammanhang. Ett skämt som är plumpt i en miljö är rolig i en annan, en bild som har en betydelse på ett ställe har en annan betydelse på ett annat.

Josefine Öqvist tackar ja till Slitz.

Jag har det senaste numret av tidningen framför mig.

Och ja... de hycklar i alla fall inte, grabbarna.

De visar väntande, nakna flickor (inte kvinnor, jag lovar) med lolitafingret i mungipan, de betygsätter "scoremöjligheten" på krogar i Hässleholm ("Begagnatmarknaden är stor, välj med omsorg. Alternativet är att supa brudarna snygga"), de skriver om förbannelsen med push up-behåar som gör att man kommer hem och ser att "Byst-Lisas jättemeloner egentligen är rätt så små".

De skriver om sport också. Grabbar gillar ju fotboll.

Hennes kropp är kapad i axelhöjd

I en djupintervju med Tom Prahl får man bland annat veta att Halmstads nye tränare heter Jonas Andersson (se där!), och så bjuds läsarna på en liten allsvensk införbilaga. I bilagan finns kvinnor med på tre ställen. En bild av en halvnaken supporterbrud, elva bilder av de snyggaste spelarfruarna - ja, till och med själva omslaget pryds av en tjej.

Hon står med ryggen mot läsaren, med en fotboll under högerarmen.

Hon har enbart en minimal stringtrosa och ett par stövlar på sig.

Hennes kropp är kapad i axelhöjd.

Där har ni sammanhanget i vilket Sveriges häftigaste unga fotbollstjej väljer att synas i bikini.

Om jag säger att jag tänker titta på bilderna och tänka på sex (i tidningen Slitz tänker grabbar mest på sex) blir jag en slemmig jävel som accepterar och förstärker en samhällsordning där tjejer är objekt, kropp och redskap för en manlig sexualitet.

Det är ett ansvar alla män som köper grabbtidningarna bär.

Men - det är samtidigt ett ansvar som kvinnorna som väljer att klä av sig i grabbtidningarna bär.

Kvinnobilden i Slitz är ingen jävla "kul grej".

Det är det första skälet till att jag blir trött.

Det andra är att det finns en skillnad mellan Josefine Öqvist och de flesta andra tjejerna som viks ut i Slitz. Hon är, vare sig hon vill det eller inte, en förebild i och representant för damfotboll.

Det fanns en tid då tjejer spelade fotboll som uppvisning, och män skrattade och skrev om hur flickorna såg ut i stället. Den kändes så avlägsen, den tiden.

Vann respekt i USA

I höstas skrevs den historien om, när ett gäng urstarka svenska kvinnor (inte flickor, jag lovar) sprang genom väggar i USA och vann respekt för det de gjorde hos en bred publik.

Vi skrev hem och berättade att nu, nu hade äntligen alla små svenska tjejer fått starka, positiva förebilder; sådana som visade att tjejers enda chans att bli någon trots allt inte är att vara söt, stringklädd och storbystad.

Josefine Öqvist var en av de där starka tjejerna.

Hon strålade ut själva sinnebilden av självförtroende, handlingskraft, aktiv kvinnlighet och jag-vågar-tro-på-mig-själv-anda. Hennes befriande egoism var en berättelse om att tjejer både kan och ska ta plats.

Jossan kommer förstås att vara samma, sköna, tuffa tjej även om hon klär av sig för grabbarna i Slitz.

Men de bilderna kommer att berätta en helt annan berättelse.

Jag vet inte om det är för att jag tittar ut över Tylösand - men jag hör röster skrika genom luften:

- FREDRIK LJUNGBERG DÅ?!

Skriker dom.

Jo, han klädde också av sig. Det är sant.

En manlig världsstjärna gjorde ett mode-jobb för en ansedd klädfirma, mitt i en manligt dikterad värld. Den som inte kan se skillnaden mellan vad de bilderna gör med bilden av Ljungberg och manlig fotboll, och vad en ung fotbolltjejs utvik i en mjukporrtidning gör av bilden av henne och av damfotboll får gå om kursen i samhällsanalys.

Simon Bank