Frändén: Avskedet blev ett sorgligt tvärsnitt av Wengers karriär

FOTBOLL

MADRID. Arsène Wengers europaavsked blev ett sorts sorgligt tvärsnitt av hans karriär i norra London.

Ett vådligt bett av en gammal best räckte för att hålla Atlético Madrids dröm vid liv. Det här är ett lag som ständigt överskrider hastighetsbegränsningarna, men håller sig kvar på banan.

Madrid har två lag i Europafinal och för en gångs skulle kan båda ta hem bucklan.

Tio minuter har gått efter slutsignalen och strax snett nedanför mig har Atlético Madrids spelare just iscensatt teatertricket att lämna planen och komma in igen för extra applåder. De gör de rätt i, eftersom Wanda Metropolitano sjuder. Främst i klungan går Diego Costa, kvällens obestridliga lyckomaskot, och han ser nästan lite blyg ut.

Inför matchen i London förra veckan beskrev de engelska tidningarna Costas eventuella spel i förstamötet som en skräckfaktor. Den spanske brassen hade gjort tre mål på sex matcher mot Arsenal när han spelade i Chelsea och till och med när han värmde upp längs Emirates sidlinjer steg temperaturen på arenan. Costa kom aldrig in då, men i dag var han med från start, redo att slita vilken motståndare som helst i stycken.

Foto: MATTHEW CHILDS / TT NYHETSBYRÅN

Även Wenger-kritiker blivit sentimentala

Wanda Metropolitano-arenan var klädd till fest. Det är, konstaterar jag efter ett besök, en fantastisk plats att se fotboll på, eftersom Atletico Madrid har en fantastisk hemmapublik.

Hemmasupportrarna hade tagit tunnelbanan ut till det nyaste stoppet på linje 7, en station smyckad med Atletico-memorabilia, för att ta finaldrömmen i hamn.

Arsène Wenger kom till Spanien med en klassisk Wenger-match från förstamötet i bagaget: Tidvis fint spel, en rad chanser och ett snöpligt baklängesmål i slutminuterna. Han åkte till Madrid för att, med egna ord, ”avsluta den här kärlekshistorien snyggt”.

Förälskelsen mellan Arsenal och dess evige tränare har nu inte varit ömsesidig på ganska länge, men Wengers farväl tycks ha gjort de mest hårdföra kritiker sentimentala.

Mardrömsstart när kaptenen tvingades ut på bår

Arsenal var förstås sugna på att ge sin eviga läromästare ett värdigt avslut. Exakt hur sugna Atlético var på att spela den här matchen syntes i sjunde matchminuten när Laurent Koscielny vred foten rejält och blev liggande i ett par minuter och Koke, Saúl och José María Gimenez fick fatt på bollen och drog igång kvadraten på ren lust, medan Arsenals franskback plåstrades om innan han fick byta. Det var en tuff start som Arsenal kunnat vara utan. De skulle bli varse vad lidande innebär lite längre fram också.

En sak vet alla lag som åker till Madrid numera: Atlético släpper in minst (färst) mål i Europa och de hade lirat tusen minuter utan baklängesmål på Wanda just i kväll.

De kan med andra ord gå in för att spela 0–0 även mot Arsenal på hemmaplan, men att börja rulla med boll vid mittcirkeln för att få tiden att gå i 21:a matchminuten var möjligen lite övermaga. Närmast buskis blev det sju minuter senare när Arsenal rullade runt för att hitta en väg framåt och arenan visslade ut de tappra engelsmännen efter noter.

Orkade inte bjuda upp

Arsenal gjorde nog vad de kunde, problemet är att de inte har särskilt mycket att bjuda på i den här typen av möten. Atlético Madrid är, med sin intensitet och aggressiva målmedvetenhet, ett motstånd som passar Wengers finfotade passningsfotboll ganska illa.

Några halvchanser hade de för all del i första halvlek, men Alexandre Lacazette kom sällan ur bevakning, Özil hade en Mesut-medioker kväll och Arsène Wenger hade inga andra idéer än att försöka och försöka igen. Diego Costa behövde skjuta in sig i lite knappt en halvlek innan Antoine Griezmann försåg honom med en perfekt boll just före paus och Costa högg hårt med framtänderna.

1–0 till halvtidsvilan och man kan förstås breda ut sig över andra halvlek också. Men enklast är nog att konstatera att Arsenal faktiskt aldrig var särskilt farliga då heller. Ett skott en bit över över mål från Henrijch Mkhitarian och ett par rutiningripanden av Jan Oblak var enda gången Arsenal fick Atlético att riktigt svettas.

Får ta farväl av långa romansen

När slutsignalen ljöd var det mest logiskt tänkbara resultatet i hamn. För under de senaste åren har ju Atlético Madrid gått från notoriskt förlorargäng till en gläfsande vinnarhund – någon Champions League-final mot grannen borträknad förstås – medan Arsenal gjort precis motsatt resa.
Arsène Wenger får ta farväl från sitt livs längsta romans borta mot Huddersfield den 13 maj istället. Möjligen med lärdomen att man ska lämna en relation innan man börjar förnedra sig.

Atlético Madrid, för dagen anförda av Diego Simeones illustre assisterande tränare Germán Burgos, ångar vidare till Europafinal med ursinnet just under kontroll.

Grannen Real Madrid är också där, men för en gångs skulle kan de båda ta hem pokalen i år. Mycket talar för att det blir en dubbel-fiesta i den spanska huvudstaden i slutet av maj.

Se Europa League på Kanal 9 och Eurosport.se samt fler höjdpunkter från Europa League på Eurosport Player

Ladda ner Sportbladets egna app du också 00:20

GRATIS! Ladda ner Sportbladets app i iPhone & Android.

ARTIKELN HANDLAR OM