Bank: Ni ska vara rädda

FOTBOLL

Ett lag borde vara oroligt – och det är inte Sverige

En ikon är borta, förbundskaptenen är ur balans och ingen vet var laget står.

Så långt Spanien.

Vi svenskar är blåbär i kaosbranschen, det finns bara ett lag som borde vara oroligt i morgon.

Det är inte Sverige.

Foto: PRESSADE Spaniens Fernando Torres och det övriga landslaget är hård ansatt efter chockförlusten mot Nordirland och petningen av lagkaptenen Raul.

Så kom och gick en ny dag i landslagets festliga famn, en lätt fukt låg i luften kring en träning som ägnades åt fasta situationer och anfallsspel. Jag vet inte om Bayern München har lust att släppa ifrån sig epitetet riktigt än, men om och utifall så borde Blågult registrera namnet FC Hollywood.

I går raglade Christian Wilhelmsson runt med en lampskärm på huvudet, bakfull som ett ägg efter en hel halvtimmas rasande, alkoholfritt supande på Café Opera i onsdags.

Min upprördhet är, eh, liten.

Om det är något jag kan få för mig att anmärka på så är det dels att han var naiv/provokativ, dels att det var en förbannat halvdan incident.

Danmark hade Preben Elkjaer, Norge hade Erik Mykland som söp på EM och under FCK-tiden hittades när han låg på en trottoar och frågade förbipasserande om de ville bryta arm.

Så ser skandaler ut, den riktiga sorten.

Hur Spanien, den riktiga sorten, ser ut återstår att se. La Furia Rioja vet knappt själva.

Sveriges problem är av den handfasta sorten. Saknade spelare, skadade spelare, surande spelare, svaga spelare som är sämre än sina motståndare. Vi har varit här förut, många gånger. Lars Lagerbäcks situation kanske är lite gråare och hårdare än förut, men han har i alla fall inte avgått än.

Det har Luis Aragonés gjort.

Spanien landade i Stockholm i går, utan den underbart vackre Raúl och utan flamencodansaren Reyes, men med en förbundskapten som inte borde vara här. Luis Aragonés (mannen som en gång kallade Henry "en svart skit") funderade på att lämna in redan efter VM. Då blev han kvar. Sedan bestämde han sig för att lämna in efter 2-3 mot Nordirland. Han blev kvar då också.

Nu är han här.

Ingen rolig match - för Spanien

Sju av tio Sportbladet-läsare tror att Spanien kommer att slå Sverige i morgon, och det tror väl jag också, men det är inget som kommer att ske med självklarhet. Och om det inte sker, om Kim Källström kontraskjuter in

1-0 med högern, så är Aragonés en hopplös förlorare.

Det här är ingen rolig match för spanjorerna. Inte på något sätt.

De har redan invaderat Sverige med stora gester; Navarra-sonen Rafel Moneo ritade Moderna Museet, Valencias Santiago Calavatra har gett Percy Nilsson och Malmö deras Turning Torso. Aragonés landslagsbygge har däremot svajat från början. Han har flyttat om i laget, bytt spelare, vacklat mellan spelsystem.

Sverige vet att de har ett halvtaskigt lag.

Spanien vet att de är helt jävla briljanta, men inte på vilket sätt de ska vara det.

Nu lutar det åt att Aragonés testar 4-4-2, vilket låter begåvat eftersom det löser problemet med Villas position samtidigt som det borde kunna göra att de kan anfalla lite snabbare och rakare om det behövs.

Jag tror nu inte att Fernando Torres låg i svettdrömar i natt och mumlade om "Pieetroo Hans-sooon" men jag tror att han och alla andra vet vad som krävs av dem i morgon. De ska möta ett defensivt organiserat lag som kvalar bäst i Europa, de ska göra det på bortaplan och de måste ta poäng och helst tre.

Sverige? Jag frågade dem:

- Vi måste ligga kompakt, få dem att spela i sidled och tappa tålamod. Oavgjort är ingen katastrof, sa Anders Svensson.

- Vi kan inte tro att vi ska gå in och spela ut dom och spela snygg fotboll, sa Erik Edman.

Blågults Snurre Sprätt

Det spelar ingen roll vem man pratat med så har de använt orden "kompakt" och "defensiv" i samma mening (i Edmans fall med ett par, tre svordomar emellan). Sveriges frågetecken finns vid sidan av planen; vi undrar om Lagerbäck tycker att jobbet är roligt längre, vi undrar om Mellberg har en agenda eller bara är Gullspång-rak, vi undrar var Chippen är.

Men vi vet exakt hur vårt lag kommer att spela.

Det är en nackdel ibland, en fördel i morgon, och tryggheten i spelsätt gör att man kan ändra systemet litegrann. Som Kim Källström ser ut just nu kan han inte ställas utanför laget, men Anders Svenssons egenskaper behövs också - alltså ser jag mer än gärna 4-5-1 med Johan Elmander som Snurre Sprätt-löpare längst fram.

Fotboll är enkelt, men det svåraste som finns är att spela enkel fotboll.

Trubbiga, träliga Sverige kan det än. Det är därför

Luis Aragonés kanske kan vara lite illa ute, trots allt.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM