Fagerlund: AIK får aldrig slut på krigare

FOTBOLL

Soldat efter soldat har burits till rehabcenter i plural.

Skillnaden i det svartgula lägret är att de aldrig verkar får slut på krigare.

Just därför vinner AIK med 2–0 mot Sirius den här kvällen.

Två skadeskjutna klubbar.

Sex allsvenska omgångar in har både knän och baksidor rykt friskt i serien, AIK och Sirius är två av de hårdast drabbade. Oscar Linnérs knäskada på träningen tidigare i veckan fick knappast någon att höja på ögonbrynet av förvåning, det var bara för de svartgula att ta på sig hjälmarna och bära ännu en sårad soldat till rehabcentret, som lagkaptenen Henok Goitom själv uttryckte det. När spelarna klev ut på planen under fredagskvällen bar man tröjor för att hedra en annan slagen hjälte, korsbandsskadade Robert Lundström.

Bakom Sirius ligger om möjligen ännu tyngre veckor rent truppmässigt, inte minst med tanke på Joshua Wicks bortfall, som än en gång ersattes av målvaktstränaren Karim Fegrouche. När trotjänaren Jesper Arvidsson föll ihop i utkanten av straffområdet efter bara några minuter skakade väl hela Uppsala, ännu en baksida, ut med försvararen. In i hetluften kom i stället Oscar Pehrsson och det dröjde lite mer än tio minuter innan han brände sig på AIK:s ständigt ångande anfall. Anton Salétros slog ett inlägg från vänsterkanten, Nabil Bahoui plockade ner bollen i straffområdet och avslutade distinkt bakom Fegrouche.

Stolpe, stolpe – sko i huvudet

Därefter var det Bahoui med skott i stolpen, Alexander Milosevic med nick i stolpen och en Johan Eiswohld som fick en AIK-sko rakt i trynet vid den sistnämnda situationen. Den som sprang mest i Sirius den första halvleken var förmodligen lagets sjukvårdare, mer än en gång satt en vitklädd spelare ner och det borde rimligtvis ha tärt på övriga. Dessutom är ett AIK med en 1–0-ledning på hemmaplan troligtvis något av det mest frustrerande en motståndare kan uppleva. Därför var det imponerande att bortalaget ändå tog sig hela vägen fram till AIK:s straffområde och tvingade vikarien Budimir Janosevic att sträcka ut mer än en gång. Tim Björkström hade ett avslut som smet strax utanför mål, Philip Haglund bjöds på en boll vid straffområdet och sköt en bit över.

Lagom till den andra halvleken hade solljuset bytts ut mot hagel som skapade en naturlig installation med hjälp av skenet från arenans strålkastare. Kim Bergstrand skickade ut två nya spelare i skyfallet, Ian Sirelius och Skhodran Maholli, medan Karl Larson och Abdoul Razak fick värma sig på bänken resten av matchen. Minuterna som följde tickade långsamt, ”framåt Gnaget!” skrek några åskådare, men varför skulle de? AIK-spelarna låg och lurade i sitt 3–5–2, beredda att hugga när möjligheten dök upp.

Bahoui till VM? Varför inte

Den kom med halvtimmen kvar. Salétros bröt bollen en bit ner på egen planhalva, påbörjade en omställning och hittade fram till matchens starkast lysande stjärna, Bahoui. Spelaren ryckte förbi en motståndare, väggade med Rasmus Lindkvist och drog enkelt in sitt andra för kvällen. Det har pratats mycket om Jiloan Hamad till VM, en del om Kristoffer Olsson, och Bahouis bollbehandling den här kvällen gav intrycket att även han hade klarat ett slutspel minst lika bra som många av landslagets övriga alternativ.

Om 1–0 är en uppförsbacke på Friends, är 2–0 en nittiogradig lutning, så även i dag.

Återigen visar AIK att man, trots en del fallfrukt, har kvalité så det räcker och blir över i trädet.

Återigen skördar AIK tre poäng med känslan att det finns betydligt mer att ta av.

avFrida Fagerlund

ARTIKELN HANDLAR OM