Offras – i Pias ’test’

FOTBOLL

Thorén: Det här bytet var onödigt och dumt

Foto: utbytt Pia Sundhage valde att byta ut målvakten Kristin Hammarström efter 71 minuter – något som förvånar inhopparen Sofia Lundgren.

Pia Sundhage borde lyssnat till sin grundtro: att ogärna byta ut sin målvakt.

Att plocka av Kristin Hammarström i går efter 71 minuter var onödigt, att inte förklara för henne varför var direkt dumt.

Landslagsledningen balanserade på gränsen till att rasera ett förtroende istället för att stärka det.

Att Pia Sundhage är tydlig och tuff i sitt ledarskap är ingen ­nyhet. Och det är bra, det krävs för att Sverige ska få ett lag som pallar trycket i sommarens EM.

Men det är en balansgång. Det handlar om att stärka spelare att bygga dem, inte att riva små hål inombords.

I går balanserade landslagsledningen på den där svåra gränsen och var alldeles för nära, för ett ögonblick till och med förbi.

Dagen före matchen mot Norge stod Pia Sundhage och berättade för oss att hon väljer Kristin Hammarström som förstemålvakt i den här matchen och om det går bra troligen också i EM. Hon sa också att hon inte gillar att byta målvakt under matcherna.

Pia lät Kristin, som klarat pressen med hård konkurrens från tre friska målvakter i veckan, få förtroendet. Men bytte henne, i den 71:e minuten. Utan förvarning, utan förklaring.

Idén kom från landslagets målvaktstränare Mikael Olsson. ­Syftet var att testa hur andremålvakten Sofia Lundgren skulle ­reagera och agera vid ett oväntat byte.

Inte mycket som rubbar Lundgren

Jag förstår tanken: var står man vid ett scenario som inte alls är omöjligt vid en skada under ett mästerskap?

Men att Sofia Lundgren klarar en sådan uppgift  borde landslagsledningen känt till. Det är inte mycket som rubbar Linköpings målvakt och hon har dessutom sina klubbkompisar i backlinjen framför sig.

Ville man ändå göra testet borde Sundhage eller Olsson förstås förvarnat Kristin Hammarström. Ett insläppt mål i den fjärde minuten och ett par situationer med bristande kommunikation med backarna var fog nog för Kristin Hammarström att börja fundera. Hon var lugn efteråt, sa att hon förstod men jag är inte helt säker på att det återspeglade alla känslor inombords.

Hon hade där en god stund efter matchen fortfarande inte fått en förklaring, men det hade vi minsann.

Pia Sundhage: ”Vi får nog säga det, för hon var inte dålig”.

Otydligt från mittfältet – måste få fart på Seger

Om Pia Sundhage fick klara besked från mittbacksparet Nilla Fischer/Charlotte Rohlin (gediget, starkt, säkert) och anfallsduon Lotta Schelin/Kosovare Asllani (kreativt, effektivt, på rätt spår) så var det mer otydligt från mittfältet.

I centrallinjen handlar utmaningen att hitta vem som ska spela bredvid Caroline Seger. Det handlar också om att få fart på ­Seger, att få henne rättvänd ta ansvar för passningsspelet.

I går krävdes pek-med-hel-hand och några uppamande ord av Sundhage i pausvilan.

Tanken från Pia Sundhage är att hennes starka centrallinje ska vara grundstommen och yttermittfältarna sätta olika karaktär på spelet.

Men då gäller det förstås att yttermittfältarna har karaktär nog att göra det.

Josefine Öqvist var den som antog utmaningen.

Hon kom in och levde upp till sitt varumärke ”fart&fläkt”, först på kanten men ännu bättre som anfallare.

”Jossan”, som missade OS förra året på grund av barnafödande, visade sin lilla Stella att morsan lär åka till västkusten ett par veckor i sommar.

Vi var flera som funderade över Sveriges korta hörnor med Lotta Schelin ute vid hörnflaggan. Tanken att locka ut motståndare från straffområdet är god, men går inte varje gång. Själva överraskningseffekten försvinner. Dessutom är det spill att om och om igen ha en av världens bästa anfallare på en yta där hon ­bara är ett lockbete.

ARTIKELN HANDLAR OM