Larsson på rätt plats – då får Barça betalt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-23

Man ska inte dra för stora växlar på det lilla, men eftersom det lilla är allt som Henrik Larsson får så antar jag att det är okej.

Det kan ha varit landslagets viktigaste träningsmatch på länge vi såg igår.

Jag hade ju egentligen tänkt ägna all energi åt att tugga i mig Manchester Uniteds första riktiga thriller i post-Keane-eran. En epok hade kunnat ta slut på Old Trafford och trampa identitetskrisgasen i botten.

Det blev inte så mycket av det.

Villarreal kom utan Riquelme och Forlan, spelade utan skräck och åkte hem utan insläppta mål. United var trubbigt, men lever.

Det gör även Henrik Larsson.

Vad roligt det var att se det.

Jag tillhör dem som tycker att hans bänkexil i Barça är fullkomligt odramatisk. För mig är det intressantare att han så öppet och starkt förklarar att hans lojalitet till sin familj och sina barn är större än lojaliteten till sitt eget fotbolls-ego. Det är inte så ofta man hör spelare prata så.

Och Henrik Larsson klarar sig utan att spela varje vecka. Han är den sortens (tänkande, arbetande) spelare. Ge honom en dextrosol och två matcher i april, så kommer han göra sitt jobb för Sverige i VM. Henkes comebacker tidigare har alltid slutat med att vi häpnar över hur snabbt han visar formen, och den här gången kommer han att i sämsta fall komma utvilad till ett mästerskap.

Läget kunde varit sämre.

Det kunde Henrik Larsson varit också.

Inte helt intresserat

Barça såg väl inte helt intresserat ut mot Werder Bremen igår, deras tidiga anfallsspel var för orörligt och det räckte för Bremens attackcoach Thomas Schaaf att sätta två klistermärken på Ronaldinho och ett på Deco för att göra det katalanska spelet relativt trögt och trubbigt.

Eftersom Werder är ett defensivt begränsat lag och Barça ett offensivt obegränsat lag så dök möjligheterna upp ändå. Och Henrik Larsson gjorde sitt. Han var konstant rörlig, delaktig i defensiven men alltid på rätt plats när spelet vände.

Han gick loss i djupled med fina löpningar, tre gånger. En gång avslutade han acceptabelt men utanför, en gång gjorde han mål, en gång gjorde han ett briljant mål som blev tveksamt bortdömt. Lägg till en fin nick och en fin nickskarv, så får ni en tydlig signal till Frank Rijkaard och hans taktiska bollplank Henk Ten Cate (en person som nog har mer makt än många förstår).

Den här gången gav de Henke chansen på rätt plats, centralt – och då får man betalt nästan varje gång.

Med i bilden

Sportbladets siffror visar att Larsson är Barças effektivaste spelare för närvarande. Det betyder inte att han är bättre än den suveräne Samuel Eto’o, som fortfarande är totalt självskriven som center, men det betyder att han finns med i bilden.

Och Henrik Larsson har mått rätt dåligt av att känna att han inte finns med i bilden.

När man, som han, går från att vara Gud i Glasgow till att vara en av många i Barcelona så krävs åtminstone små bekräftelser för att psyket inte ska ta stryk. Det är den biten som är betydelsefull nu, och som gör att Lars Lagerbäck borde hällt upp en? vad det nu är han häller upp för att fira. Henrik Larsson såg lycklig ut efter 3–1 mot Werder Bremen.

Den biten är viktigare än något annat, både för honom och landslaget.

I helgen antar jag att Henrik Larsson är tillbaka på bänken, men med lite mindre frustration i kroppen. Hans öde påminner, på det sättet, inte så lite om Alex Del Pieros.

Han log också igår, förresten.

Simon Bank

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln