Här förklarar fansen krig mot förbundet

avZendry Svärdkrona

FOTBOLL

Fotbollen i Bosnien: mutor, skandaler och landslagsbojkott

Foto: scanpix
Bengal-attack Bosniska fans fick matchen mot Norge avbruten redan efter ett par minuter efter att ha kastat in bengaler på planen.

Vad som hände?

Bosniska fans dränkte Ullevål i bengaler, avbröt en kvalmatch och drog på sig fotbollsvärldens ögon.

Varför?

Sportbladet följde spåren och hamnade i Västergötland.

Foto: scanpix
Bosniska fans var upprörda på Ullevål i Oslo.

Bengalerna regnade in på planen, röken spred sig, domaren avbröt matchen.

Tv-kommentatorn Öyvind Alsakers röst gick över i upphetsat ylande:

– Det brinner. Det brinner på Ullevål.

De norska reaktionerna pendlade mellan total chock, häpen förvåning och indignerat raseri.

På hedersläktaren satt den norske förbundspresidenten Sondre Kåfjord och kände alla känslorna på en och samma gång.

Visst var han förbannad på alla de som kastade in bengaler – men han var nästan lika förargad på de bosniska förbundspamparna som satt bredvid honom.

– De försökte avsäga sig allt ansvar. Medan de var i Oslo brydde de sig bara om att det stod ”Maffia” på banderollerna, och krävde att vi skulle få bort dem.

Ismet Tursic är en 27-årig gammal bosniensvensk som pluggar till fritidsledare på en folkhögskola utanför Borås.

Han är också en av huvudpersonerna i fotbolls-Europas smetigaste sörja.

I början av 2000-talet grundade han och tre kompisar BHFanaticos, en supporterklubb för det bosniska landslaget.

Sedan dess har han rest över hela Europa för att följa sitt lag. Han har blivit bombarderad med stenar i Belgrad, han har debatterat mot fotbollsförbundets generalsekreterare i direktsänd tv – och han har varit med om att organisera sabotaget på Ullevål.

”En usel ledning”

– Allt startade som en protest mot att förbundet så uppenbart styrdes av en usel ledning, men med tiden började vi inse vad det var vi kämpade mot. Det var värre än vi någonsin kunnat föreställa oss. Det handlade dels om ren inkompetens – men lika mycket om organiserad brottslighet, om maffiaverksamhet.

Tursic berättar om det bosniska förbundets räkenskaper. 2004 hade det utgifter på drygt 30 miljoner kronor. Hälften bokfördes under posten ”övriga utgifter”.

Ytterligare några miljoner försvann. Kassaskåpet hade blivit stulet, hette det. 200 kilo tungt. Från ett kontor mitt inne i Sarajevo. Utan minsta spår.

– Det är helt sjukt när man tänker på det. Generalsekreteraren Munib Usanovic är en svårt alkoholiserad man. Han sitter och super på Sarajevos dyra restauranger, omgiven av lättfotade damer, för pengar som han stulit från förbundet.

Flera etniciteter representerade

Korruption är det ena stora problemet som BHFanaticos säger sig protestera mot, inkompetens är det andra.

Alla ledningsfunktioner inom förbundet – från pojklandslagets tränare och uppåt – delas mellan tre personer. En är etnisk bosnier, en annan serb och en tredje kroat.

Förespråkarna för systemet menar att det gör så att alla landets invånare känner sig representerade av landslaget. Kritikerna hävdar att det gör så att viktiga positioner tillsätts med okvalificerat folk.

– Enligt Fifas regelverk måste alltid fotbollsförbunden vara frikopplade från politik. Förra sommaren stängde de ju av det grekiska förbundet av precis den anledningen. Jag fattar inte hur de kan blunda nu. Det är ju så fullständigt solklart att alla utnämningar görs på grund av etnicitet i stället för kompetens.

I det här läget är det givetvis befogat att hejda sig ett ögonblick och fundera en gång extra.

På ena sidan står ett gäng passionerade fans som berättar hisnande historier och stoppar fotbollsmatcher, på andra sidan står en etablerad förbundsstyrelse.

I vanliga fall vore trovärdighetsfrågan ganska lätt att avgöra – men under det senaste året har det blivit alldeles uppenbart att det här inte är något vanligt fall.

BHFanaticos är inte de enda som misstänker förbundet för ekonomisk brottslighet. Den bosniska åklagarmyndigheten har inlett en förundersökning av precis samma anledning.

BHFanaticos är inte heller de enda som kräver att förbundstopparna byts ut. I höstas publicerade Dnevni Avaz – Bosniens största tidning – ett öppet brev, undertecknat av tretton av landets bästa fotbollsspelare. De förklarade att de hade förlorat allt förtroende för ledningen, och att de tänkte bojkotta landslaget tills den avsatts.

– Det enda dessa herrar har gjort är att förstöra förbundets rykte med sitt smutsiga hantverk.

Orden var hårda och undertecknarna var inte vilka som helst. Där fanns namn som Sergej Barbarez, Elvir Bolic och Zlatan Bajramovic – de flesta av de bästa spelare som Bosnien någonsin haft.

– Vi hoppas att vår handling ska bli ett första steg för att få bort cancersvulsten från vår fotboll, och en nystart för det landslag som våra hjärtan brinner för.

För några veckor sedan följde Lokomotiv Moskva-backen Emir Spahic upp brevet i en intervju med magasinet SAN.

Han förklarade att han och hans landslagskompisar trots allt tänkte åka till Norge – men inte för att spela fotboll.

– Vi ska stå på läktaren tillsammans med BHFanaticos, våra trognaste fans. Med halsdukar runt halsarna och flaggor i händerna ska vi heja på vårt land, men inte på de som styr fotbollsförbundet.

Det blev inte så. Emir Spahic och hans kollegor kom aldrig till Oslo.

– Nej. De ville verkligen komma, men vi avrådde dem.

Ismet Tursic förklarar:

– Hade de stått med oss hade deras karriärer kunnat förstöras. Det hade blivit en jätteskandal, de hade kallats kriminella huliganer. Det är bättre att de håller sig utanför, och att vi bär hundhuvudet i stället.

Du förstår ju att aktionen i Oslo riskerar att vända folk mot er. Människor som kände sympati för er sak tidigare kanske har blivit förbannade nu.

– Jag förstår hur du menar, men vad ska vi göra? I flera år har vi kämpat på demokratisk väg – men absolut ingenting har hänt. Själva är vi bosnier världsmästare i att tåla all världens olycka, och resten av Europa bara blundar. Det här var sista utvägen för att få folk att öppna ögonen.

Tursic suckar:

– Alltså, jag jobbar ju med ungdomar, och snackar alltid med dem om hur viktigt det är att inte hitta på en massa dumheter. Och så hamnar man själv i det här… Men vad ska jag säga? Nu har Platini tydligen sagt att Uefa ska titta närmare på vad som händer i bosnisk fotboll. Vi fattar ju att vi inte kan åka runt och bränna ner arenor i hela Europa, men nu har vi ju uppnått något. Vår chans har alltid varit att få tyngre institutioner att ta över vår kamp.

”Känner ett visst obehag”

Under det senaste året har Tursic upplevt fejden som alltmer olustig. Han berättar om politiker som låter sig utnyttjas, om torpeder som visat musklerna och sportjournalister som blivit hotade. Själv blev han gripen och slagen i samband kvalmatchen mot Grekland i oktober.

Han är övertygad om att det var ett beställningsjobb, ett skrämselskott som följd av att han ställt upp i ännu en tv-debatt dagarna före.

– Jag begriper verkligen att det här låter som en osannolik saga för svenskar, men man måste veta hur det funkar där nere för att förstå.

Tursic tar den serbiska fotbollen som exempel på hur illa det kan gå när den organiserade brottsligheten tar över idrotten. Som en följd av ett infekterat fotbollskrig har nio klubbpresidenter mördats där sedan 1995.

– Jag känner faktiskt själv ett visst obehag inför att åka hem numera, och jag känner många andra som drar sig för att prata ut med namn och bild. Jag hoppas att jag har fel, men jag är orolig för att kriget mot fotbollsmaffian snart skördar sitt första dödsoffer.

Det bosniska fotbollsförbundet har valt att inte svara på Sportbladets frågor, utan hänvisar till en skrivelse på sin hemsida från den 3 november.

I den tillbakavisas alla anklagelser.

Landslagsspelarnas öppna brev

Foto: ap
Sergej Barbarez – stjärna i Bosnien – som dock bojkottar landslaget.

Läs också