FAN UNITED

Publicerad:
Uppdaterad:

Sportbladets Erik Niva om nya livet som klubbägare: Det här jag längtat efter

UPPKÖPTA 20 000 medlemmar i internetföreningen Myfootballclub har köpt aktiermajoriteten i fotbollsklubben Ebbsfleet United. Tillsammans ska de sköta laguttagningar och spelarköp.
UPPKÖPTA 20 000 medlemmar i internetföreningen Myfootballclub har köpt aktiermajoriteten i fotbollsklubben Ebbsfleet United. Tillsammans ska de sköta laguttagningar och spelarköp.

Fantasin blev verklighet och entusiasmen kom tillbaka.

Jag vaknade som en desillusionerad supporter.

Jag gick till sängs som en mini-oligark med storhetsvansinne.

Ur varje förändring – en motreaktion.

Ur varje envälde – ett motstånd.

Vintern 2007 står vi här med en fotboll som helt styrs av ekonomi; en fotboll som kommersialiserats, bolagiserats och oligarkiserats till något helt annat än den var för 15 år sedan.

Mycket har blivit bättre, utan tvekan, men en hel del har också blivit sämre.

Distanseringen. Alieneringen. Maktlösheten.

Motreaktionen har fått ett namn

Klubbar som tänker som företag mer än fotbollsföreningar, som ser på sina anhängare som konsumenter snarare än fans.

Men varje förändring möts alltid av en motreaktion, varje envälde lockar alltid fram ett motstånd.

Vi har redan imponerats av den passionerade kraften i utbrytarklubbar som FC United och AFC Wimbledon, men nu har tanken med supporterstyre fått en helt ny innebörd.

En fotbollsklubb med direktdemokrati. En antites till dagens Chelsea.

Jag köpte min andel så fort jag hörde talas om idén, men under ett halvårs tid har jag ärligt talat inte varit säker på om det skulle bli något av det eller om allt bara var någon sorts pr-bluff.

Nu vet jag.

Nu har jag faktiskt blivit klubbägare på riktigt.

Det småluddiga konceptet myfootballclub.co.uk har blivit den väldigt konkreta fotbollsklubben Ebbsfleet United FC.

Motreaktionen har fått ett namn, motståndet en fanbärare.

Så.

Det där var den allvarliga, viktiga, symbolladdade sidan av saken.

Nu till den sidan som bara är ren, skär fotbollspornografisk lycka.

Herrejävlar, det är ju det här jag egentligen längtat efter under alla de timmar jag slösat bort på managersimulatorer framför datorn.

Köpa in lovande spelare, sparka ut sopor. Anpassa taktiken efter förutsättningarna, och sedan bygga om spelsystemet när allt ändå går åt helvete.

Allt det där – i verkligheten.

Allt det där – med en fysisk arena där jag kan titta på mitt riktiga lag.

En stor del av arbetsdagen har jag ägnat åt att skapa mig en bild av materialet, och jag måste minsann säga att jag redan nu har en del riktigt intressanta tankar kring hur vi ska nå den där play off-platsen.

Etusiasmen springer iväg

Borde vi inte anpassa spelmodellen för att få ut mer av ivorianske anfallaren Raphaël Nadé? Och kanske måste vi lägga en del av transferbudgeten på att staga upp försvaret, nu när Gary MacDonald fortfarande går skadad?

Jo, det är lätt att låta entusiasmen springa iväg med en, men okej... Det är klart att det finns anledning att besinna sig om man nu vill vara på det reserverade humöret.

Givetvis är det betydligt troligare att hela experimentet kollapsar som ett utopiskt hippiekollektiv än att laget börjar marschera upp genom divisionerna.

Men även om nu karavanen kraschar är jag säker på att vi kommer att ha kul på vägen – och tack vare Ebbsfleet United är jag faktiskt också övertygad om att fotbollsvärlden är en lite bättre plats i dag än den var i går.

Publicerad:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.