Mesarna har blivit män – då vinner Elfsborg allsvenskan

FOTBOLL

Simon Bank: I går såg jag blod, svett – men inga tårar

KALMAR

Alexandersson haltade, Ishizaki haltade, blodet rann från Mobaeck och Augustsson.

Elfsborg fick stryk.

Elfsborg vann.

Mesarna har blivit män, snart är de mästare också.

Ett kinesiskt miljardföretag ska investera i stan, man kan äta sushi i Baronen, och i nya numret av FF i Fokus - Sveriges sexigaste klubbtidning - finns en lysande Joe Rosenthal-travesti där KFF:s backlinje poserar som soldaterna vid Iwo Jima.

En måndagskväll i Kalmar blir inte bättre.

Jag älskar det så: ett vindstilla och oktoberkallt Fredriksskans, en toppmatch med elljus, grön plan och Peter Fröjdfeldt som domare. Biskop Wadensjö välsignade matchen (inklusive Henrik Rydström, som jag förstod det) och ur högtalarna strömmade både Number of the Beast och Losing my Religion.

Det skulle inte bli enkelt för Elfsborg.

Jag har sett så många upplagor av IFE de senaste tjugo åren, sett dem vika ner sig i motvind. Boråsarna är alltid bra när solen skiner och passningarna går fram. När det hettat till har de ofta, nästan alltid, bytt ansikte; blivit mesiga, bortskämda, gnälliga.

Kort sagt: Om det gamla Elfsborg blivit manglat som det nya blev i går så hade de förlorat, och lipat efteråt.

I går såg jag blod, jag såg svett - men inga tårar.

1-0 en tuff kväll i Kalmar imponerade mer på mig än 4-2 mot Malmö FF när Elfsborg spelade årets bästa fotboll.

I går var det KFF som glänste. De kom upp i tidig press, Rydström och Mikael Blomberg kopplade grepp om Anders Svensson och Samuel Holmén. Viktor Elm var magnifik med långa ben och distinkt passningsspel. Längst fram växelspelade César med geniale Arí, och med en sämre påläst målvakt än Johan Wiland (han kunde Arís sulfint) hade Elfsborg gått på en propp.

Psykisk och fysisk kamp

Nu var det visst någon som gjorde det ändå, för efter två minuter slocknade ljuset och vi fick ägna sju minuter åt dåliga vitsar ("KFF light?", "övertändning?"). När lamporna tändes lyckades Elfsborg, för första gången, spela sig igenom KFF:s förstapress och få en frispark. Jon Jönsson sköt via muren - och Wastå var chanslös.

1-0, resten var ett riv och ett slit.

Patrik Rosengren sänkte både Mobaeck och Holmén, Arí armbågade ner Augustsson och borde åkt ut. Det smällde överallt. Elfsborgs spel hukade under pressen, men de vek sig inte. De tog den fysiska, psykiska kampen, och det sa allt jag behöver veta.

Inget lag vinner SM-guld genom att spela fin fotboll. Man vinner SM-guld genom att vinna matcher.

Anders Svensson vet det, Mathias Svensson vet det. Andreas Augustsson vet det väldigt mycket. Jag pratade med Henrik Rydström efter matchen, han sa att det var snäll stämning på planen trots att det smällde friskt - men han berättade också att någon som spelat i Norge sagt om Augustsson att "han är en idiot".

Jag tror att Augustsson ska se det som en komplimang. Det är just spelare som är idioter - på rätt sätt - som saknats i Elfsborg, men som finns där nu.

De klarade kampen i Kalmar.

Svensson växte för varje sekund

1-0, med försvinnande små spår (en period i andra halvlek) av skönspel. När Augustsson fick rött kort bytte Haglund spel. Ut med Mathias Svensson och in med Joakim Sjöhage, bort med Stygga Vargen och in med Lille Skutt. På många sätt passade det spelet, 4-4-1 med lågt försvar och raka kontringar, bättre eftersom de inte gick i land med sitt vanliga, högt etablerade passningsspel. Nanne Bergstrand överraskade mig med att välja tålmodigt passningsspel i stället för luftspelsmangling när de jagade kvittering, trots att både Svensson och Augustsson var borttagna ur boråsarnas luftvärn.

Kalmar var värt både poäng och respekt, men det räcker ingenstans. Anders Svensson växte som ledare för varje sekund som gick mot slutet. Efter 90 minuters slagsmål stod - den mycket unge - Magnus Haglund utanför ett gungande, sjungande omklädningsrum och pekade på en vägg. Det var något om spelidé, prestation och resultat, om att ägna sig åt det man kan påverka och strunta i resten.

Jag frågade om han inte mår illa, om han inte plågas av tyngden i en klubb som kan vinna sitt första guld på 45 år.

- Nej. Jag har märkt att jag har rätt sorts psyke för det här, sa Haglund.

AIK är fortfarande med och slåss om guldet, men Elfsborg är tufft att slåss med i år. Nu leder de allsvenskan med två poäng.

Om de missar den här gången beror det inte på mesighet.

Politiska manifestationer på svenska arenor ger dryga böter, medan religiösa manifestationer ger applåder.

Förbundsjuridik rimmar med logik. På papperet.

Peter Fröjdfeldt är den ende svenske domare som kommer undan med att göra misstag som i går, tack vare att han leder matcher tillsammans med spelarna. De älskar honom, och jag förstår dem.

Enda gången jag varit med om fotbollsmörker förut var på Artemio Franchi i Florens. Det följdes av en lysande uppvisning i kvick supporterhumor. Efter en minut började hela Fiesole-curvan sjunga, med illa dold skadeglädje: "Paga la, paga la, paga la bolletta"". "Betala elräkningen".

Senaste guldet kom för 45 år sedan

ARTIKELN HANDLAR OM