Chanslös mot de fyra elefanterna

FOTBOLL

Peter Wennman: Svennis kan hänga blödande över repen när det här är över

LONDON

Två dagar kvar nu.

Det känns lite som om det är en tungviktsturnering på gång, en sån där man drömt om att få se med de största namnen samlade i samma organisation och med titelfighter stup i kvarten:

Svennis mot Mourinho, Sir Alex mot Wenger, Benitez mot Mourinho, Wenger­ mot Benitez...för att inte tala om Sir Alex mot Svennis.

Nån kommer att hänga blödande över ­repen när det här är över.

Heter den mannen Sven-Göran Eriksson?

Nu vill jag ju inte prompt påstå att de fem herrarna ovan är de största tränargenierna fotbollsvärlden har att att visa upp – det finns lite för många Scolaris, Hiddinks, Lippis och Capellos därborta på fastlandet – men ni kanske fattar vad jag menar.

Ingen annanstans, i ingen annan stor liga, har fyra egensinniga män som José Mourinho, Sir Alex Ferguson, Rafael Benitez och Arsene Wenger utvecklat en så bitter inbördes strid.

Nästan varje möte som involverat två av de stora i kvartetten Chelsea, Manchester United, Liverpool och Arsenal de senaste åren har föregåtts hån, pikar, hårda ord och ibland rent förakt dessa managers emellan...tacksamt och förnöjsamt rapporterat i media.

Mycket för att hålla bollen i rullning, mycket­ för att hålla intresset vid liv under en lång säsong.

Alla vill vara kungar

Men också mycket för att alla fyra verkligen vill vara kungar.

Wenger var obestridlig härskare när Arsenal gick obesegrade genom ligan.

Mourinho avsatte honom och tog över som den nye, alldeles specielle.

Benitez gjorde sig till Cupernas Konung med Liverpool.

Sir Alex schasade bort alla och gjorde comeback på tronen i våras.

Och så nu då, mitt i alltihop...nu kommer Sven-Göran Eriksson, svensken som ledde England till två VM-slutspel och ett EM-slutspel och som i drygt fem år hade ”världens finaste fotbollsjobb”...nu kommer denne man med all sin heder och prestige satt på spel och ska visa vad han duger till som klubbtränare i Manchester City.

Det kommer inte att bli nån pajkastning mellan Svennis och de andra. Sånt håller sig Svennis för god för. Han har ett gott förhållande till alla fyra.

Men det kommer att vara högspänning i luften, det kommer att trissas upp i pressen, det kommer att skapas konflikter ur ingenting. Ett enda ord fel och det är klippt.

Premier League borde bli ett Stjärnornas Krig eftersom det handlats storspelare för obegripliga 5,4 miljarder kronor i sommar. Hittills, alltså.

I stället kan det bli ett Hjärnornas Krig som ställer Eriksson, Ferguson, Wenger, Mourinho och Benitez i större fokus än nånsin tidigare.

Lite orättvist känns det förstås mot Svennis, han är ju chanslös i kapprustningen mot de stora elefanterna.

Manchester United har, när detta skrivs, handlat spelare för 686 miljoner kronor. Till ett lag som vann Premier League i våras.

Liverpool har shoppat för 662 miljoner. Till ett lag som gick till final i Champions League.

Chelsea ligger just nu på knappt 200 miljoner – det kommer att ändra sig beroende på både försäljning och inköp av stjärnor innan augusti är slut – men det är inte det viktiga. Det viktiga är att Chelsea har ELVA spelare skadade (bland andra Terry och Drogba) inför premiären mot Birmingham på söndag – och ändå kan ställa upp med ett lag som bör vinna.

Resurser, alltså.

Arsenal lättviktare – det är löjligt

Aresenal har spenderat för 252 miljoner, men har knappast handlat färdigt.

Här är det lustigt nog folk som fått för sig att Gunners i år (med ruskigt snygga tredje­tröjor) bara är nåt slags lättviktigt ungdomslag sen Henry och Ljungberg stuckit, men det är ju löjligt att tro det.

Det finns muskler (Gallas och Touré), rutin (Gilberto), finess (Fabregas, Rosicky, Denilson), snabbhet (Walcott, Hleb) och kanske till slut också mål (Adebayor, van Persie, da Silva). Resurser, alltså – här också.

Vem som helst fattar ju att Svennis, Hasse Backe och Tord Grip (grattis, en frisläng till, Tordan!) är körda från start i det racet. Manchester City har köpt nytt för 560 miljoner, åtta spelare, men nu börjar Thaksin Sinawatras stålar ta slut och så vitt jag kan se är laget bara en liten aning bättre på papperet än i fjol.

Svennis, framgångsrik klubbtränare­ i Sverige, Portugal och Italien men med ytterst lite tid för förberedelser i City,­ måste alltså bedömas efter en helt annan skala än de andra tung­viktarna i det här mästerskapet.

Han ska vara nöjd om han lyckas vinna en rond på poäng här eller där, kanske få in en liten vass tjyvsmäll på en kontring emellanåt, men framför allt:

Håller han sig på benen och undviker att bli knockad och utburen­, så matchotränad som han är, blir jag ­imponerad.

Formen hus superlagen

Formen hos svensklagen

ARTIKELN HANDLAR OM