”Får se om Tyskland fortfarande slår bättre straffar...”

Foto: TT
Jarosla Jach (R) och Alfie Mawson
FOTBOLL

En repris på U21-finalen på Swedbank Stadion 2009?

Engelsmännen hoppas sannerligen inte på det.

– Rivaliteten har alltid funnits där, säger mittbacken Alfie Mawson inför mötet med Tyskland.

För åtta år sedan förnedrades England av Tyskland i finalen av U21-EM i Sverige.

Med blivande storstjärnor som Mesut Özil, Sami Khedira, Manuel Neuer, Jerome Boateng och Mats Hummels i laget körde ”Die Mannschaft” över engelsmännen med 4–0 på Swedbank Stadion i Malmö.

Till tisdagens semifinal i Polen hoppas Swanseas mittback Alfie Mawson på en annan utgång.

– Rivaliteten har alltid funnits där. Det är en stor match att få vara en del av, men vi får inte hänga upp oss på det, säger han på måndagens presskonferens och fortsätter:

– Vi ska bara göra det vi har gjort så här långt och inte tänka för mycket på atmosfären och rivaliteten.

Nytt straffdrama?

I öppningsmatchen mot Sverige lyckades målvakten Jordan Pickford rädda Linus Wahlqvists straff. Just straffavgörande är något som historiskt sett inte är något som brukar vara Englands paradgren i stora mästerskap.

För Tyskland däremot är det det motsatta som gäller. Något som coachen Stefan Kuntz kan intyga då han i EM 1996 var den som slog ut värdnationen England med semifinalens femte och avgörande straff.

– Kanske får vi veta i morgon om Tyskland fortfarande slår straffar bättre än England, säger Kuntz och tillägger:

– Det är mycket vi måste fokusera på, men främst på oss själva. Om vi spelar på 100 procent är det svårt att slå oss.

Avspark mellan Tyskland och England är klockan 18.00 på tisdagen.

I U21-EM:s andra semifinal möts Spanien och Italien klockan 21.00.

FAKTA

Möjliga startelvor

England–Tyskland, 18.00

England (4–5–1): Jordan Pickford – Mason Holgate, Calum Chambers, Alfie Mawson, Ben Chilwell – James Ward-Prowse, Nathaniel Chalobah, Lewis Bake, Nathan Redmond, John Swift – Demarai Gray

Tyskland (4–2–3–1): Julian Pollersbeck – Jeremy Toljan, Niklas Stark, Marc-Oliver Kempf, Yannick Gerhardt – Maximilian Arnold, Mahmoud Dahoud – Mitchell Weiser, Max Meyer, Serge Gnabry – Davie Selke.

Spanien–Italien

Spanien (4–3–3): Pau Sabata – Alvaro Odriozola, Mikael Merino, Diego Gonzales, Jose Gaya – Carlos Soler, Rodrigo, Hernandez, Denis Suarez – Inaki Williams, Borja Mayoral, Mikel Oyarzabal

Italien (4–3–3): Gianluigi Donnarumma – Andrea Conti, Daniele Rugani, Mattia Caldara, Antonio Barreca – Lorenzo Pellegrini, Roberto Gagliardini, Marco Benassi – Domenico Berardi, Federico Bernardeschi, Federico Chiesa.