Fast mellan två nationaliteter

FOTBOLL

FRANKFURT

Ikväll spelar Australien och Kroatien om en plats i åttondelsfinalerna.

Men vilka är egentligen vilka?

I Australiens trupp finns sju spelare med kroatiska rötter.

I Kroatiens finns tre spelare som är födda och uppvuxna i Australien.

Foto: en ledare Som kapten i Australiens U20-landslag bar Viduka en rödvit-rutig kaptensbindel för att hylla sitt kroatiska ursprung.

På en presskonferens häromdagen fick Kroatiens mittback Josip Simunic en fråga från de australiensiska reportrarna.

Han hann halvvägs in i svaret innan den ansvarige presschefen avbröt:

– Här är det kroatiska som är det officiella språket.

Simunic är född och uppvuxen i Canberra, och har engelska som modersmål.

Peter Wilkins från ABC – den statliga tv-kanalen i Australien – protesterade:

– Varför får inte Joe prata engelska när Mark Viduka pratar kroatiska på de australiensiska presskonferenserna?

Frågan blev hängande i luften – kanske för att det inte fanns något enkelt svar.

Vilket är egentligen det mest effektiva sättet att skildra en av VM:s mest invecklade relationer, att förklara det avgörande gruppmötet mellan Australien och Kroatien?

Tusentals lämnade Jugoslavien

Kanske är det att vrida tiden tillbaka och berätta historien om Australiens lagkapten Mark Viduka ifrån början.

I slutet av 1960-talet gifte sig Josip och Anna Viduka i Melbourne.

Båda var kroater som hade lämnat det kommunistiska Jugoslavien några år tidigare, och sedan rotat sig i Australien.

De var inte ensamma.

Tusentals kroater kom till Australien redan under guldrushen på 1850-talet, och under århundradet som följde fick de sällskap av ytterligare tiotusentals sjömän hemifrån det gamla landet.

Så kom det andra världskriget och förändrade Europa för gott. Många kroater kände sig marginaliserade i Titos nya Jugoslavien, och för dem var det naturligt att flytta ner till släktingar och landsmän i Australien.

Under 1950- och 60-talen växte den kroatiska immigrantgruppen till en av Australiens allra största, och ungefär 50 000 av dem rotade sig i Melbournes sydvästra förorter.

Det var här Joe och Anna bildade familj, och det var här som de födde en son i oktober 1975. Han fick samma namn som sin farfar hemma i Kroatien – Marko Viduka.

I ett land där de allra flesta sysslade med rugby eller cricket var fotboll ett av de viktigaste inslagen i den kroatiska gemenskapen.

Det gick inte smärtfritt – de kroatiska lagen har haft rykte om sig att vara bråkiga och besvärliga – men klubbar som Melbourne Croatia och Sydney Croatia blev några av landets främsta.

De var pionjärer som drev den underutvecklade australiensiska fotbollen framåt.

Kroatiskt tonårsrum

När Marko Viduka var sex år gammal började han spela för Melbourne Croatia, och när han var 19 hade han utvecklats till den största talang som landet någonsin sett.

Han hade sitt sovrum tapetserat med kroatiska fotbollsaffischer, och sängen bäddad med Hajduk Split-lakan. Han hade hunnit bli lagkapten för det australiensiska U20-landslaget, men bar en bindel som var schackrutig i Kroatiens röd-vita färger.

Jättelöftet jagades av flera europeiska storklubbar, men hade i praktiken bestämt sig för att skriva på för Borussia Dortmund.

Då ringde telefonen.

En skänk från ovan

Det var Franjo Tudjman – den mytomspunne presidenten som precis lett Kroatien till självständighet.

Tudjman var på statsbesök i Australien när han fick höra talas om den kroat-bördige ynglingen som dominerade landets fotbollsliga.

Det var som en skänk från ovan. Presidenten hade nämligen en plan som Viduka passade in alldeles perfekt i.

Några få år efter självständigheten visste världen fortfarande väldigt lite om det nya landet. Tudjman ville göra namnet Kroatien mer välkänt, och han såg idrott som ett effektivt verktyg.

Han hade tagit kontroll över landets största lag – Dinamo Zagreb – och döpt om det till Croatia Zagreb. Nu behövde de bättre spelare, och det var där Viduka kom in i bilden.

– Du kommer att bli en nationalhjälte – en av våra egna som kommer tillbaka för att bygga upp landet, lockade presidenten över en middag på restaurang Vlados.

Viduka var fortfarande tonåring. Fyra av hans kusiner hade slagits i kriget, en av hans morbröder hade dött.

Vad kunde han säga?

– Jag erbjöds att vara med och forma vårt lands historia. Under kriget hade alla vi i Australien skramlat ihop pengar och förnödenheter som vi skickade hem. Det var alla för saken. Jag kunde inte säga nej. Det var mitt arv som kallade, berättar Viduka.

Bomblarmen tjöt

Marko Viduka flyttade till Zagreb 1995. Kriget var inte riktigt slut, fattigdomen utbredd och ”en eller två gånger” blev träningar avbrutna av luftvärnets bomblarm.

Ändå trivdes han under de första två åren. Han fick lära känna sina föräldrars hemland och fotbollen flöt på.

Sedan vände allt.

President Tudjmans regim blev allt mer korrupt och samtidigt allt mer impopulär. Fotbollsfansen i Zagreb ogillade honom mer än de flesta, eftersom de såg namnbytet från Dinamo till Croatia som ett sätt att bedra klubbens historia.

Fotbollen kan utnyttjas för politisk vinning – men risken finns alltid att den vänder sig åt andra hållet.

Tudjman närmade sig fallet, och en ung fotbollsspelare från Australien drogs med neråt.

– Jag sågs som presidentens leksak, och alla buade ut mig. Under största delen av matcherna sjöng fansen bara om att jag var bög eller att vissa politiker var svin.

Viduka fortsätter:

– Det gjorde extra ont eftersom jag hade riskerat hela min karriär för att försöka hjälpa ett krigshärjat land. Jag var inte van vid sånt här. Jag hade vuxit upp på ett ställa där man gick till fotbollsstadion för att se på fotboll – inte för att skrika att politiker är idioter.

Matchen ikväll spelas mellan vänner – mellan två lag som tycker bra om varandra – men ändå har ord som ”svikare” och ”förrädare” dykt upp på sistone.

Det kroatiska fotbollsförbundet uppvaktade Marko Viduka, men fick nobben. Han flydde i stället Zagreb, hamnade i den brittiska proffsfotbollen och förkortade sitt förnamn till Mark.

Flera andra VM-spelare har liknande erfarenheter.

I Australien spelar ytterligare sex killar med kroatiska föräldrar: Jason Culina, Tony Popovic, Josip Skoko, Zeljko Kalac, Marco Bresciano och Hammarbys Ante Covic.

I Kroatien finns tre spelare som är födda och uppvuxna i Australien: Josip Simunic, Ante Seric och Joe Didulica.

Alla har de ställts inför svåra frågor om arv och miljö – inför den förra landskampen mellan länderna blev Seric uttagen till båda lagen – under med sin fotbollskarriär.

Mark Vidukas bäste vän Mark Rudan förklarar:

– Det var svårt för oss som barn. Vi blev kallade ”wogs” i skolan, och sedan åkte vi till Kroatien och blev kallade för australiensare. Vi satt alltid fast mitt emellan länderna.

Han fortsätter:

– Både jag och Mark blev uppfostrade på samma sätt. Vi fick lära oss att älska Kroatien. Men jag tror att du lär dig att du mer och mer inser vad ditt eget land gjort för dig ju äldre du blir, och du lär dig att älska det också.

”Aussie” rakt igenom

Mark Viduka har en kroatisk fru som han ser på kroatisk tv med, men när han leder ”The Socceroos” har han inte längre någon rödvit-rutig bindel på armen.

Häromdagen fick han ännu en presskonferensfråga om hur han egentligen ser på sin nationalitet. Hans svar var kort, och betydligt mer övertygat än det hade varit för tio år sedan:

– Mate, jag är ”aussie” rakt igenom.

I samma veva kom rapporter från Kroatien. Polisen i Dubrovnik har satt Vidukas sommarvilla under specialbevakning.

De tror att den riskerar att bli sönderslagen i samband med matchen.

Australiens fotbollstradition

Kroatiens fotbollstradition