Frändén: Såg ut att skämmas på läktaren

Leipzigs hopp lever – Albert II trivdes inte

Foto: TT
FOTBOLL

MONACO. Leipzig gjorde allt de kunde i mötet med Monaco, men grupp G:s portugiser hade satt rejäl press på den tyska bollhållaren tidigare på kvällen.

Emil Forsberg och hans fränder måste lita till att kvällens slagpåse tuppar upp sig i sista omgången, för att inte besöket i Europafotbollens finrum ska vara över före jul.

Hemmalaget kom till start efter en höst där man famlat efter resultaten i Europa. Leipzig kom med en godkänd förstahalvlek i Champions League.

I hissen på Stade Louis II var stämningen före match försiktigt pessimistisk.

– Bättre att vi satsar på franska ligan och att vinna någon av cuperna. Det vore bra om vi blir sist i gruppen här och slipper åka till typ Astana på bortamatcher i Europa League senare, resonerade en äldre man med Monaco-halsduk runt halsen och fick spridda medhåll.

Artiga golfapplåder

Den svaga entusiasmen manifesterades redan kvarten före avspark. Hemmapubliken bjöd på artiga golfapplåder vid lagpresentationerna från knappt halvfulla läktare. Bara bortaföljet från Tyskland hördes.

Monegaskerna fick förra säsongen äntligen ett inhemskt mästarlag att älska också i Europa – ni minns det elektriska dubbelmötet med Manchester City i kvartsfinalen. I år har de fått ett lag de måste stötta, och det passar uppenbarligen de redan lätträknade supportrarna sämre.

Med Kylian M’Bappé och Bernardo Silva på mer attraktiva klubbadresser och Djibril Sidibé fast i skaderehabilitering har Monaco tappat styrfart och magi.

– Dåligt självförtroende, sa tränaren Leonardo Jardim, häromdagen.

Leipzig, som gjorde en ännu mer sensationell fjolårssäsong än Monaco, har egentligen bara tappat andraplatsen i Bundesliga (tillfälligt och på målskillnad) till Schalke.

Spelidé och forsbergsk framfart är intakt. De svenska målgivande passningarna har kanske blivit några färre under höstsäsongen, men power-anfallen och de pigga löpningarna från yvige danske Yussuf Poulsen och skyttekungen Timo Werner är intakta. Kevin Kampls blonderade Bayer Leverkusen-toppar är en vitamininjektion på mittfältet. Leipzig är på det hela ett tydligt tänkbart topplag i år igen.

Olycklig brasse

Men i kväll hade Porto redan satt hög press på de tyska bollhållarna när de klev ut på planen. 1–1 mellan portugiserna och Besiktas innebar att Leipzig var tvingade att vinna och sedan hoppas att Porto tappar poäng i sista gruppspelsmatchen mot Monaco.

Men nu är nu och sen är sen, som den nysvenska fotbollsfilosofin lyder och Leipzig behövde bara lite benvärmning och en olycklig brasse i bortalaget för att leda med 2–0 efter mindre än tio minuter.

Det var Monacos Jamerson som först styrde in ett tyskt inlägg i eget mål för att tre minuter senare slå en mycket optimistisk passning från eget straffområde, som plockades upp av Leipzigs Kampl och vidarebefordrades till Timo Werner och i mål.

Gästerna hade redan där sprungit sönder all energi som Monaco kunde tänkas ha tagit med sig in i matchen, men det skulle bli värre.

0–3 kom på straff när Falcao trängt ner Leipzigs Willi Orban i eget straffområde efter halvtimmen spelad.

Dödade all spänning

Falcao revanscherade sig med att nicka in 1–3 på en frispark några minuter före paus, men just innan det var dags för halvtidsvila dödade Naby Keita all spänning med 1–4 till tyskarna.

”Wir sind Leipzig, Rasenballsport Leipzig” sjöng bortasupportrarna i ena kurvan bortom löparbanorna på Louis II. På hedersläktaren satt furst Albert med sin nya mustasch (som han odlat för att fira karabinjärerna i Monacos högvakt som firar 200 år i år, jag skojar inte!). Han såg ut att skämmas.

Andra halvlek blev inte mycket att orda om. Emil Forsberg byttes ut med tio minuter kvar att spela efter en okej insats, Leipzig-supportrarna fortsatte sjunga och de redan glesa läktarna tömdes successivt på folk.

Tyskarna behöver nu slå redan slutspelsklara Besiktas i nästa omgång och hoppas att ett avhängt Monaco kan ställa till det för Porto. Annars väntar Europa League och tänkbara bortaresor till Kazakstan.