600 miljoner kronor är inte så mycket som man tror

Publicerad:
Uppdaterad:

”Vad är smutsiga pengar?” frågade Sven-Göran Eriksson.

Jo, Svennis, det är den sort du får av din nye arbetsgivare.

Använd dem rätt, så kan du få ha jobbet kvar.

Pappren är påskrivna, allt är klart, det är väl nu man ska säga att man beundrar Sven-Göran Eriksson.

Gärna.

Jag beundrar Svennis.

Det han saknar i moral ersätter han med mod, och när nu tidernas störste svenske fotbollstränare äntligen fått ett jobb igen så är det bara att konstatera att han är ett barn av sin tid (ett väldigt post-pubertalt barn, men ändå).

Den nya fotbollsvärldens pengar luktar inte, den nya fotbollsvärlden är den riktiga världens tvättomat. Kom in med dina pengar, så gör vi dig till hjälte. Men ingen ifrågasatte att Magnus Hedman tackade ja till att bli anställd av Roman Abramovitj, och få av oss tänker idag på att det var Sergio Cragnottis skumma affärer som köpte Eriksson mästarskölden i Italien. Om ett tag kommer vi förmodligen glömma bort att Manchester City har köpts med baht som, i bästa fall, är moraliskt grå.

Efter att ha tassat som en värmländsk hankatt kring het gröt i tre dagar klev Svennis fram i går. Ur askan i Eastlands-elden. Han satte sig bakom ett brett bord på City of Manchester Stadium och pratade sin begåvat försiktiga svengelska.

– It’s a big, big football club, sa han.

– It’s a very, very big challenge, sa han.

Det har han ju väldigt, väldigt rätt i.

Ett finger åt England

City är en storklubb, en sovande storklubb som fastnat i kön, som tappat vart sjätte åskådare de senaste fem åren och som är långt efter de stora och nästan-stora.

City vill bli något igen, och det är fenomenalt fräckt av dem att satsa på Sven-Göran Eriksson.

Det är ju ett finger åt resten av England. En utdömd tränare tar över ett utdömt lag som köpts av en utdömd premiärminister. Väldigt många skulle älska att se dem misslyckas.

Jag tror inte att Svennis kommer att misslyckas, men så har jag förmodligen helt andra krav än vad Thaksin Shinawatra har.

Om Manchester City tar en Uefacup-plats i vår så har Eriksson gjort ett kanonjobb. Han tar över ett lag som vant sig vid att förlora (City gjorde tio mål på hemmaplan förra säsongen. Tio mål!), det kommer att ta tid att ens förvandla dem till ett stabilt utmanarlag i nivå med Bolton eller Tottenham.

Jag hoppas att Svennis får den tid som krävs av Shinawatra, som är känd för att vara en väldigt rastlös, involverad chef.

Tiden är Erikssons största fiende.

Han kommer sent in i säsongen, transferfönstret är redan vidöppet och klubbar som Liverpool, Manchester United och Tottenham har redan skyfflat enorma sedelbuntar rätt ut i tvärdraget (230 miljoner för Darren Bent?! 330 miljoner för Fernando Torres?!).

De närmaste två månaderna kommer att avgöra om Sven-Göran Eriksson blir hyllad eller halshuggen i Manchester.

Behöver mest –kostar mest

Först och främst måste han lyckas med sina köp. Det sägs att han har fått en kappsäck full med pengar av Thaksin, men det är som min mamma alltid sa när jag var liten: 600 miljoner kronor är inte så mycket som man tror.

Klubbar som har mycket pengar får alltid betala mycket mer för spelare (fråga Chelsea), och det som City behöver mest kostar också mest.

Var ska Svennis hitta det mittfältshjärta som saknades i fjol – gärna någon som, till skillnad från Joey Barton, dessutom har en hjärna? Det blir hans viktigaste uppgift. Den näst viktigaste blir att hitta en målskytt som kan göra de där femton-tjugo målen som ger bonuspoäng och avlastar alla andra.

Johan Elmander? Visst, han vore förstås lysande för City, men jag kan inte i mina vildaste drömmar tänka mig att han vill dit. Roque Santa Cruz? Ett bättre val. En lite stukad målskytt, men i Copa America visade han precis hur nyttig han kan vara. Dessutom vill han ta revansch i Europa, och City behöver spelare som vill ta revansch.

Inte nödvändigtvis pekfingret

Sven-Göran Eriksson kommer inte att kunna köpa precis det han vill ha, det räcker varken pengarna eller Manchester Citys namn till.

Han måste handla halvkänt, ofärdigt, rätt sort. Han kan inte handla som Alex Ferguson, han måste handla som Arsène Wenger.

Kan han det?

Jag vet inte. Han har inte gjort det på evigheter, i Lazio och i England fick han allt han pekade på.

Den här gången kan han inte peka. Han måste välja och välja rätt, som en skicklig kirurg, och misslyckas han är det honom alla kommer att peka på.

Inte nödvändigtvis med pekfingret.

Simon Bank

Publicerad:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.

ÄMNEN I ARTIKELN