"Var en jobbig period – jag mådde inte bra"

FOTBOLL

Stina Blackstenius om den utmattande vägen till toppen och längtan efter SM-guld

1 av 4

LINKÖPING. Hon har inlett jakten på en plats i OS-elvan med sex mål på sex matcher i ligan.

Trots att Stina Blackstenius bara är 20 år vet hon hur det är att bryta ihop och komma tillbaka starkare.

– Det var en jobbig period då jag inte mådde så jättebra, säger anfallstalangen.

Ett brev landade i Stina Blackstenius brevlåda. De flesta som varit på ett Elitläger i Halmstad hade blivit smått lyriska av det. Vadstena-tjejen förstod inte.

– När jag fick brevet undrade jag ’vad är det här?’ Jag var tvungen att läsa igenom det för att förstå, så jag var inte alls insatt, visste knappt om landslagsuttagningarna, säger hon.

Fram tills flytten från moderklubben Vadstena till allsvenska Linköping för drygt tre år sedan fanns inte de där stora fotbollsdrömmarna.

– Nej, jag hade inte drömmar om att spela i landslaget i den åldern. De har kommit med tiden, men då hade jag inte de tankarna som många kanske tror att man måste ha. För min del har det varit skönt att inte ha det, att inte ha vetat hur det funkat. Jag hade nog ställt lite för höga krav redan från början om jag haft de drömmarna.

"Betytt mer än jag tror"

Med flytten kom drömmarna och den första säsongen slog Blackstenius till med hela åtta mål på elva matcher från start och nio inhopp. Då visste inte den då 17-åriga anfallaren hur hennes psyke skulle testas den där ibland så kritiska säsongen efter ett genombrott.

2014 bodde Stina fortfarande hemma i Vadstena, gick i gymnasiet i Mjölby och spelade fotboll i Linköping. Pusslet med skola, pendling och fotboll blev omöjligt att lägga.

– Jag tror att den säsongen betytt mer för mig än jag kanske tror. Första året bara flöt på, jag hade inga förväntningar på mig eller så höga krav på mig själv. Nu förväntade jag mig plötsligt att jag skulle göra fler mål, bli ’såhär’ och ’göra så här’. När jag inte kunde leva upp till det blev det bara jobbigt. Det tog ganska lång till innan jag kom ur den motgången.

Var det jobbigt att stöta på den så ung?

– Ja, jag tror att det är helt naturligt att inte veta hur man ska hantera det då. Jag hade inte tålamodet att ta mig igenom det, blev frustrerad och var inte i balans att prestera.

Tänkte du någon gång att ’nu skiter jag i det här’?

– Nej, verkligen inte så. Skolan och pendlade påverkade en del. Jag gick till skolan fram till att träningen började i princip, pendlade till träningen och när jag kom hem hade jag fortfarande lite plugg kvar. Det blev en ond cirkel i sig att ha skolan och ta sig till olika ställen. Till slut blev det så att jag inte så mådde så bra, det gick ut över hälsan.

Skolan var viktig?

– Jag har nog höga krav på mig rent allmänt och ville lägga ner mycket tid även på skolan. Det var kanske det som straffade mig lite. Jag ville inte offra någonting.

"Blev trött på det mesta"

Hur kände du dig när du mådde dåligt?

– Jag blev trött på det mesta, hade inte så mycket ork att göra så mycket och mina fotbollsprestationer blev inte heller så bra. Det där pendlandet höll ju på i minst två år. Men skolan hjälpte mig att lägga upp studierna på ett annat sätt och till slut hamnade jag balans igen, men det tog sitt lilla tag. Jag lärde mig mycket av att prata med mina föräldrar och folk som stod mig nära och det har nog gjort mig starkare på ett sätt. Jag kan säkert använda mig av det om jag stöter på motgång igen.

Blackstenius studsade tillbaka, och landade uppe bland molnen. I F19-EM blev hon historisk med sina 20 mål (kval inräknat), avgjorde finalen med dubbla mål och senare under året prisades hon som årets genombrott ungefär samtidigt som hon togs ut till a-landslaget för första gången.

Det mästerskapet präglade mycket av förra säsongen för dig?

– Ja. Och allt kring det mästerskapet har gett mig någonting. När det gäller fotbollen gav den mycket självförtroende, energi och glädje.

"Mycket att ta in ibland"

Du gjorde 38 mål under din sista säsong i division 3, 28 fler än tvåan i laget. Du brukar inte gilla att framhäva dig själv, men kände du inte då att du verkligen hade ’det’?

– Nej, jag tror inte det. Jag såg mig inte som bättre än någon annan och det gör jag inte nu heller. När jag började provträna i Linköping förstod jag inte heller vad det innebar. Jag hade ju sett Charlotte Rohlin och Nilla Fischer på tv, men tyckte bara det var kul att spela.

Med det som bakgrund har det hänt mycket på tre-fyra år?

– Jo, det är verkligen mycket som hänt under kort tid. Det är lite mycket att ta in ibland.

Vad gör du nu vid sidan om fotbollen?

– Efter studenten i somras valde jag att bara fokusera på fotbollen. Det visade sig vara väldigt bra och skönt för mig för att komma i fas med allting. Jag kunde flytta till Linköping i lugn och ro i vintras och har bara kunnat lägga all energi på fotbollen. Det tror jag var precis vad jag behövde efter det jag gått igenom med skolan. Men nu skulle jag absolut kunna tänka mig att göra något vid sidan om fotbollen – för att få dagarna att gå och känna att jag gör lite mer nytta än jag gör just nu.

Känner du inte det?

– De där timmarna från att man vaknar till att man går till träningen efter lunch kan vara lite sega ibland. Jag är inte en person som gillar att sitta inne, men det har blivit så efter studenten för att hamna i balans.

"Har ett guld att vinna"

Blackstenius har redan gjort sex mål på sex matcher i Damallsvenskan – bara två färre än hennes målrikaste säsong i ligan. Och i år har Linköping växt fram som en minst lika stor guldfavorit som Rosengård.

Hur ser du på det?

– Det är självklart roligt att folk ser oss som favoriter. Men vi har pratat mycket inom laget att det är viktigt att vi inte lägger något fokus på det. Men till skillnad från Rosengård har vi ett guld att vinna, inte att förlora.

Är man lite trött på deras guldominans i ligan nu?

– Ja, självklart vill vi sätta stopp för det. Det var ett tag sedan Linköping vann guld också så det känns i truppen att vi är ganska sugna på att ta det där guldet…

Linköping och Rosengård har redan tagit ett guld- och silverryck med maximala 18 poäng och under söndagen möts de i en tidig seriefinal i Malmö.

– Det känns svårt att prata om matchen för personligen tycker jag att den känns så viktig. Det är mycket som står på spel och det kommer nog vara mycket nervositet hos båda lagen. Jag hoppas vi kan sätta lite press på dem, det blir nog riktigt spännande.

Rosengård-Linköping spelas på Malmö IP 15.00 i dag och sänds på damallsvenskan.tv.

Stina Blackstenius kan använda bilder där hon lyckats som motivation.

Så Sportbladet bad anfallsstjärnan att beskriva sina känslor kring fyra bilder – och väldigt specifika tillfällen.

Firar sitt andra mål i EM-finalen, som hon avgjorde.

”Det finns otroligt starka känslor kring den bilden. Det är någonting jag kommer att minnas i hela mitt liv och det är nästan så att jag kommer ihåg känslan i just den stunden också. Det är en speciell bild för mig. Finalen var fantastiskt kul att få spela och allt man hade fått vara med om bara kom ut i den stunden. Mamma har köpt den och satt upp hemma.”

EM-guldlaget firas av fans och familjer på Arlanda.

”Väldigt speciellt. Jag tror inte att någon av oss hade räknat med ett så stort engagemang för det vi gjort, inte på det sättet. Det var en stor överraskning och helt över förväntan. Just att komma hem och se alla som står en nära där, och en massa barn… Det är också ett minne att komma ihåg för resten av livet.”

Rosengård vinner SM-guld efter seger mot Linköping.

”Ja… Just nu känns det bara som att det är där jag, och vi i Linköping, vill vara i år. Vi var där, men ändå inte där, förra året. Jag hoppas att vi får ta den pokalen i år. Vi hade möjligheten att ta guld i fjol och chansen inför de sista omgångarna, men tog oss inte hela vägen. Det blev inget guld och inget Champions League-spel och det känns fortfarande som en stor besvikelse.”

Olivia Schough har skjutit Sverige till OS.

”Alla de här ögonblicken är speciella och viktiga för mig och något som jag tar med mig i karriären. Att vi blev klara för OS var just i den stunden fantastiskt roligt. Det är en stor grej som hände ganska tidigt, allt är fortfarande är väldigt nytt för mig i landslaget. Att fått vara med och ta oss till OS är som förmodligen är det största man kan spela är väldigt kul.”