Sveriges mest pressade män

Sportbladet synar den tuffa kritiken mot förbundskaptenerna

FOTBOLL

Uthängda, utskällda, utsatta.

Sveriges mest pressade män har samlat sitt lag igen. För att vinna igen.

Annars buas de ut.

Igen.

Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck har blivit mer kritiserade än några andra svenska idrottsledare.

Många kräver resultat – och underhållning.

Men landslaget har misslyckats med än det ena än det andra, ibland både och.

Nu är landslaget samlat igen, för två ödesmatcher:

l Slovakien, i Stockholm på lördag.

l Moldavien, i Göteborg, på onsdag.

Om Sverige ska ta sig till VM krävs, med stor säkerhet, två segrar.

Söderberg och Lagerbäck är männen som ska leda landslaget till sex poäng.

Pressen är stenhård.

Och trycket mot kaptenerna kommer inte från ett läger.

Det kommer, för att använda det travspråk som Tommy Söderberg brukar använda, från alla håll.

Från förbundets korridorer, från spelarna, från pressen och fansen.

Sportbladet har tittat närmare på Sveriges mest pressade män – och deras kritiker.

Mediatrycket

Det började för två år sedan, med dispyten med Pär Zetterberg och ett spel som höll lågt, eller inget underhållningsvärde. På många håll sågades först Tommy Söderberg, och sedan även den befordrade assistenten Lasse Lagerbäck.

Vissa inriktade sig på innehåll – taktik, laguttagningar, attityd.

Andra siktade under bältet – kaptenerna klumpades ihop till en icke-person, en ”Lars-Tommy” som det blev helt tillåtet att håna för deras klädval (overall), deras sätt att prata (”säg så här”), deras sätt att vara (grupporienterade).

Få, om några, svenska idrottsledare har blivit så hårt åtgångna av presskåren som Söderberg och Lagerbäck blivit de senaste åren.

De svaga resultaten i EM, i kombination med det fortsatt glanslösa spelet och konflikter med spelare (Björklund, Zetterberg) har fått kritiken att hårdna ytterligare – och många pressröster har periodvis öppet ställt ett och samma krav:

– Avgå!

Spelarkritiken

Pär Zetterberg var först.

Och störst.

Bänkad, utan Söderbergs förtroende, gick landets då mest konstruktive spelare ut i öppen konflikt med landslagsledningen.

– Vi ser inte fotboll på samma sätt, sa han, och stängde dörren för landslaget.

Klas Ingesson och Jörgen Pettersson har tackat nej till spel – liksom Joachim Björklund.

Så sent som i oktober, precis före kvalmatchen mot Slovakien, gick Björklund och Patrik Andersson till Lars-Åke Lagrell för att göra klart en sak:

– Kaptenerna har spelarnas förtroende.

Några månader senare petades Jocke – oförklarligt – ur truppen, för att sedan tacka nej när han väl blev uttagen igen.

– Jag borde fått chansen att spela mig ur laget, sa han, och fick Patrik Anderssons fulla stöd.

I Sportbladet gick även Tysklands-proffset Marcus Lantz till stenhård attack:

– Deras inställning till allt är konstig, sa Marcus Lantz.

Fansens dom

Den 4 september 1999 slog Sverige Bulgarien med 1–0 på Råsunda. Men publiken jublade inte. Publiken hade tråkigt. Publiken buade, och publiken ropade efter Pär Zetterberg – som fick sitta kvar på bänken.

Landslaget svek folkets krav på underhållning.

Och folkets dom har varit hård sedan dess.

Stenhård.

Efter en träningsmatch mot Danmark (1–0 på bortaplan) tyckte 75 procent av Aftonbladets läsare

(2 222 svarade) att landslaget ”spelar för tråkig fotboll”.

”Söderberg borde banta, i stället för att förstöra svensk fotboll”, tyckte en läsare. Det fanns de som var ännu elakare.

Och kritiken växte.

EM-fiaskot och den följande, tröga hösten ledde fram till ytterligare rop. Olika höga, men med samma innebörd:

– Avgå!

Inför kvalmatchen mot Slovakien ställde Sportbladet frågan ”Ska Tommy Söderberg/Lars Lagerbäck avgå om det blir förlust?”. 4 738 svarade. 88 procent svarade ja. Kritiken har lugnat sig något sedan dess – men inte mycket.

Krav på resultat

Tommy Söderberg tog över ett landslag som var Sveriges mest folkkära, ett landslag som under den folkligt helgonförklarade Tommy Svensson gått till semifinal i både EM och VM. Fenomenala resultat.

Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck kom in för att följa upp dem.

Både folket, Fotbolls-Sverige och media kräver att Sverige även i fortsättningen finns med som ett av Europas bättre lag.

Och det började bra.

Efter en lite trög start med mållösa träningsmatcher kom ett EM-kval där Sverige vägrade släppa in mål, och där förbundskaptenerna upplevde sin största framgång hittills – matcherna mot England.

Efter EM-fiaskot rasade fans och media.

Mot spelet – men också mot resultatet.

En poäng på tre matcher var för dåligt.

I VM-kvalet har Sverige bara hankat sig fram, trots svagt motstånd. För ett lag som innehåller en världsback (Patrik Andersson), en europeisk skyttekung (Henrik Larsson) och en engelsk storstjärna (Fredrik Ljungberg) finns bara ett tänkbart resultat i de två kommande matcherna:

Sex poäng.

Labans testamente

Kritik från folket.

Kritik i pressen.

Kritik från alla håll – men inte inifrån förbundets egna korridorer, väl?

Jodå, EM-fiaskot gick inte obemärkt förbi ens på Svenska Fotbollförbundet. Den förre förbundskaptenen Lars ”Laban” Arnesson har slutat på förbundet, men innan han gjorde det lämnade han sitt testamente till svensk landslagsfotboll – en EM-rapport.

Sportbladet grävde fram rapporten, och publicerade delar av den.

Det var hårda ord:

– Lagerbäck har sagt ett par helt vansinniga saker. Att Italiens målvakt var för bra, eller att ”Turkiet tråkade ut oss”. Vem fan var det som tråkade ut vem? sa ”Laban”, och fortsatte:

– Man måste vara kritisk. I ett landslag kan man inte tvinga in spelare i ett färdigt system som inte passar dem, då blir de osäkra. Jag upplever det som att man varit enormt bundna till en sorts organisation, i stället för att rätta sig efter vad spelarna kan.

Inre stridigheter

Söderberg/Lagerbäck valde att peta Joachim Björklund, som tillbringat nästan hela säsongen på Valencias reservbänk – och sedan lade sig lugnet över landslaget igen.

Inte.

Delar av den tidigare så slutna landslagsgruppen visade öppet sitt missnöje med förbundskaptenernas beslut. Orden var hårdare än vi vant oss vid, när det gäller fotbollslandslaget.

– För jävligt, sa Fredrik Ljungberg.

– Det är fel, det står jag för, sa Patrik Andersson.

Med en ny presschef (Mats Olsson) skulle landslaget stå för en ny, öppnare stil – och efter matchen mot Makedonien i våras (1–0) gick förbundskaptenerna ut med tydlig spelarkritik till pressen.

Vissa läste in en konflikt, en spricka i landslaget – men både spelare och ledare har avfärdat det.

– Man är inte överens om allt, och då har man rätt att säga det, säger Patrik Andersson.

– Det är kanonbra stämning i landslaget. Det har det alltid varit, säger Henke Larsson.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM