Äntligen pekar det uppåt för Roma

Batigol så nära sina drömmars mål: Det är den enda tanken i mitt huvud

FOTBOLL

Den kvinnliga journalisten lägger huvudet på sned, och tittar klentroget ner i anteckningsblocket. Hon frågar igen.

- Vai-deras-vich?

Gentlemannen mitt emot henne ler vänligt, och stavar för tredje gången:

- Val-de-mars-vik.

Sedan går en rörelse genom rummet, och journalisten nickar ett glatt "grazie".

Hennes fokus skiftar på en sekund.

Från Valdemarsviks störste till Reconquistas.

Från Sverige till Argentina.

Från historien till framtiden.

För i samma stund som fotbollsguden Nils Liedholm, 79, lämnar lobbyn på Trigoria landar en ärkeängel i rummet.

- Mina ben darrar inte. Allt kan hända, men jag är övertygad om att vi vinner lo scudetto.

Säger Gabriel Batistuta.

I morgon ska han bli kejsare av Rom.

Foto: AP
Ärkeängeln Gabriel.

Fredagsmorgon, någon mil utanför Rom. Det är här någonstans som staden, nästan utan att märka det, övergår i landsbygd.

Men det är inte den metamorfosen som får femhundra romare att göra resan hit en kokhet fredag i mitten av juni.

De åker till Trigoria, till Romas hypermoderna träningsanläggning, för att se idolerna som ska göra det.

Vincere lo scudetto.

Vinna ligan, göra Roma till mästare.

- Men i dag är det lugnt, det var värre i går när de tränade senare på dagen, säger Fabrizio.

Han är 25 år, och Romanista hela vägen in i själen. Han står och väntar för att få en skymt eller ett handslag av någon spelare.

Marco Delvecchio, landslagsforwarden, kommer i en modest Renault Clio, han stannar ett ögonblick.

Totti, den störste, glider snabbt förbi alla skrikande flickor.

Candela, fransmannen, spelar techno och bromsar inte ens in sin svarta Puegot.

Mittfältslungan Damiano Tommasi, däremot, skriver autografer i tio minuter. Han orkar mest och längst, precis som på planen.

- Du ser ju vilka spelare vi har. De bästa. Oslagbara, eller hur? säger Fabrizio med en krävande uppsyn.

Frågan är retorisk.

Fabrizio har säsongsbiljett i Curva Sud, där Romas mest hängivna fans håller till.

På söndag ska de bli mästare.

Det är dags nu.

I nästan 3 000 år har Rom funnits till. Staden har sett ett romerskt imperium falla och ett kristet imperium vackla, krigen har kommit och gått, kejsare och påvar också.

Och Roma har vunnit ligan.

Två gånger.

1942, 1983.

Två gånger på 3 000 år.

Romarna är inte bortskämda.

- Annat är det i Milano, där rycker de på axlarna åt en ligaseger", säger Nils Liedholm och ler brett.

Den vackre, kloke greven av Rom har vunnit lo scudetto fem gånger. Fyra gånger som spelare, en gång som tränare.

Med Roma.

Men det var på tiden när det var modernt med axelvaddar och stor lugg. Den gudomligt begåvade brassen Falcão var hjärnan, Conti passningsgeniet och Pruzzo målkungen.

En evighet sedan.

I år har italiensk fotboll skakats av allt från dopning till falska pass och publikskandaler. Man skämtar om att ett vinnande lag behöver ha både de bästa advokaterna och de bästa läkarna.

För de fotbollsälskande romarna kan det bli ett märkligt år.

En säsong att glömma.

Men ett slut att minnas.

För evigt.

Vändningen kom den 7 juni förra året.

Inför ett fullsatt Stadio Olimpico presenterades Roma-presidenten Francesco Sensis senaste nyförvärv.

Till klubben, som redan hade hela italienska landslagets anfallsstyrka (Totti, Delvecchio, Montella) kom"

"Gabriel Omar Batistuta.

Han döptes till det i februari 1969, hemma i Reconquista, Argentina.

Men han har döpts många gånger sedan dess.

Från Boca Juniors, till Fiorentina, till Roma.

El Camión (Lastbilen), Re Leone (Lejonkungen), Batigol, Ärkeängeln Gabriel, eller bara "Bati".

Han har inte hamnat i Rom för sina vackra blå ögons skull, inte heller för sin glamourösa utstrålning eller för sin relativt jordnära hållning.

Han är här för att han gör mål.

Alltid.

I går lufsade han runt på Trigoria, med håret uppsatt i en fjollig hästsvans (precis som Totti och Nakata), sköt ett par lama skott, joggade lite.

Det såg inte märkvärdigt ut.

Men Gabriel Batistuta är märkvärdig.

Och han har siffror att bevisa det med:

270 matcher i serie A.

170 mål.

Han bröt sin kärleksaffär med Fiorentina, och gick till Roma för att vinna titlar.

I onsdags vann Forentina italienska cupen.

Utan Batistuta.

- Ett lyckligt ögonblick för dem. Jag känner spelarna i laget, men det är allt, säger Bati.

Han har glidit in på presskonferensen iklädd solglasögon, men han tar av sig dem när frågorna kommer.

Frågorna om hans känslor för Fiorentina är inte hämtade ur luften.

Bati sitter framför oss i en violett tröja.

Och han kör en violett Mercedes A140 till träningen.

"Viola" är Fiorentina, färgerna går inte ur.

Men Batistuta har blivit målkung i Roma.

Och i morgon ska han bli kung av Rom.

Vilket skede är det i din karriär?

- Slutet!

Batigols skämt får journalisterna att skratta högt.

- Självklart är det det viktigaste ögonblicket, eftersom jag är så nära att nå vad jag alltid önskat.

Roma är nära nu.

Batigol är nära nu.

I april hade de lo scudetto i en kasse, när de ledde med nio poäng. Och allt såg klart ut med åtta minuter kvar av söndagens bortamatch mot Napoli, när Roma ledde med 2-1.

Sedan rasade allt.

Polisen dränkte läktarna i tårgas.

Montella, den hetlevrade och bänkade målkungen, kallade tränaren Capello "skithög" och bad honom dra åt helvete.

Pecchia kvitterade på en tam frispark.

Och segerfesten fick skjutas upp en vecka.

Nu står Roma inför den mest öppna ligaavslutningen på 30 år. Lazio, Juventus och Roma har alla chansen att ta hem ligan - och i veckan har Gazzetta dello Sport roat sig med att räkna ut att när ligan avgjorts i sista omgången - ja, då har Roma bara vunnit en gång på fyra försök.

Roma möter Parma i morgon.

Seger räcker.

- Det är den enda tanken i mitt huvud, seger mot Parma. Att vinna skulle betyda oerhört mycket, och eftersom jag spelar för en klubb som inte vunnit på länge skulle det betyda ännu mer. Vi är nära en dröm, och jag hoppas att den uppfylls, säger Bati.

Han återkommer till samma svar, om och om igen.

- Jag är övertygad om att vi klarar det, även om allt kan hända i fotboll.

- Jag hoppas vi kommer att vara beslutsamma och starka på söndag.

Hur är stämningen i truppen?

- Bra, lugn och koncentrerad. Vi trodde att vi hade avgjort när vi ledde i Neapel, och var lite besvikna efteråt. Men sedan i tisdags har vi varit lika koncentrerade som vanligt.

Inga spännande uttalanden.

Ligan är spännande nog som det är.

Batistuta väljer, klokt nog, att inte ta ställning i frågan om han vill spela tillsammans med Delvecchio eller Montella i morgon.

- Visst, Montella vore bra. Men det blir bra med Delvecchio också. Eller Balbo"

Alla skrattar.

Batis landsman Balbo har knappt spelat alls i år, och kommer naturligtvis inte att göra det mot Parma. Alla är överens om att Montella kommer att få chansen från start. Och alla är överens om att Roma kommer att klara det.

Man hade kunnat sälja ut Stadio Olimpico tio gånger om, hela den gulröda delen av Rom brinner av längtan. En miljon människor kommer att delta i firandet, om Roma vinnner.

Och det gör de.

- De har en gyllene chans, och de kommer inte att kasta bort den, säger förbundskaptenen Giovanni Trapattoni.

- Vi vinner, laget är starkt, säger Nils Liedholm.

Rom kokar och kastar av sig sitt epitet.

Den eviga staden?

Nej, det är inte sant.

Rom, hela gulröda Rom, kommer att leva ett helt liv under 90 minuter i morgon.

Hur det slutar står skrivet i stjärnorna och Batistutas högerfot.

- Grazie.

Batistuta avslutar presskonferensen kort, men vänligt.

Han reser sig, och tar artigt i hand på väg ut från den luftkonditionerade konferenssalen. Solglasögonen på, utanför de himmelsblå ögonen.

Jag försöker uppfatta en lukt när han stryker förbi - Gabriel Batistuta är så stor att han har fått sin egen parfymkollektion.

Men han luktar inget alls.

Ingen parfym, ingen svett, ingenting.

Fem minuter senare rullar en violett Mercedes A140 ut bakvägen från Trigoria.

Med en ärkeängel vid ratten.

AS ROMA – EN RIKTIG SVENSKKLUBB

Simon Bank