Det var en pinsam föreställning, ja rent makabert

FOTBOLL

Perfekt ibland med två halvlekar. Speciellt en sån här gång när helheten, en 1-2-förlust, inte betyder så mycket.

Utan att man kan tillåtas betrakta en match som just två halvlekar.

Första 45 mot Paraguay var en ren plåga, så totalt utan idéer, att den som vill läsa något gladare redan här kan bläddra över till nästa uppslag och en något mer positiv Sandlin.

Utspelade under första halvlek, utvisslade och utbuade när de gick in till halvtidsvilan - men de 35 000 som var bjudna på festen var också rejält besvikna.

Då har man rätt till såna ljudliga uttryck.

Ändå tror jag att de flesta hade full förståelse för att Fredrik Ljungberg (ryggont), Anders Svensson (knäont) och Olof Mellberg (ljumskont) satt vid sidan och vilade sig i VM-form.

Ja, det var nog fler än jag som funderade över hur ett lag som på hemmaplan inte ens får låna bollen av Paraguay ska kunna hota Argentina på neutral plan.

Rent pinsam var tillställningen de åtta minuterna, 34-42.

En lektion att tacka för

De jagade och jagade men nådde bollen endast när Teddy Lucic slog den till inkast, när en paraguyan sprungit offside, när Andreas Andersson bröt till inkast, när Campos skjutit utanför, när Hedman fångat en Cruz-nick vid stolpen och när Patrik Andersson, mycket nära självmål, nickade till hörna.

Under dessa åtta minuter hade svenskarna bollen i totalt 70 sekunder, och 30 av dessa låg denna stackars boll och väntade på att bli sparkad i spel.

Det var pinsamt, ja rent makabert. Fast egentligen: en lektion att tacka för!

Av mittbackarna vann Patrik Andersson inte en nickduell varken i försvar eller anfall, Johan Mjällby vann en.

Vid 0-1 var Johan Mjällby närmast Santa Cruz men släppte bevakningen - vid 0-2 hängde Patrik Andersson på Paredes utan att hindra honom. Inte ens vid fasta situationer var man alltså vakna.

Av ytterbackarna ska vi inte tala om Teddy Lucic - aldrig där han skulle!

Förmodligen vilseledd av våra förbundskaptener som så betonar hur viktigt det är med offensiva ytterbackar.

Visst, men då måste man också ha såna som behärskar sådant leverne!

Bäst i backlinjen var den minst givne, Erik Edman, och typiskt var det också han som efteråt fick kritik av Lasse Lagerbäck:

- Relativt hyfsad. Men han kan gå fortare fram offensivt!

Marcus Allbäck var totalt misslyckad, Henrik Larsson inte mycket bättre - och hur ett fullfjädrat proffs kan lägga en så dålig passning, att stillastående misslyckas med en enkel bredsida, som den till Andreas Andersson i 29:e minuten är en gåta.

Lika impotent som befarat

Mittfältet? Daniel Andersson lika impotent som befarat, Tobias Linderoth godkänd men inte mer, Niclas Alexandersson osynlig förutom den frispark som han serverade Andreas Andersson halvlekens enda målchans på.

Andreas A stod för det enda positiva svenska under dessa hemska 45 minuter, som vi snarast bör glömma.

Han visade vad snabba fötter betyder, när man möter ett motstånd av helt annan kaliber än Moldavien, Makedonien, Azerbajdzjan eller vad de senast hette.

Buuuh för dessa 45!

Men det skulle komma bättre

?

ARTIKELN HANDLAR OM