4-3-3 måste vara Tao enligt Svennis

FOTBOLL

MIYAZAKI

Snabbkurs i österländsk mystik: Taoism är att leva i harmoni med naturen och acceptera förändringarna i livet.

Kanske är det det som gör att England slår Sverige i VM.

4-3-3.

Tao enligt Svennis.

Egentligen är det inte det minsta märkligt. Sven-Göran Eriksson hade säkert föredragit ett 4-4-2-system i VM, om han haft tillgång till alla sina spelare i bra form.

Det har han inte.

Tre av fyra förstaval på kanterna (Kieron Dyer, David Beckham, Gary Neville) har skadats illa under de sista skälvande veckorna före VM, och även om både Beckham och Dyer till slut kom med i truppen så måste Svennis hitta alternativa lösningar.

Matchen mot Sydkorea i går var en bekräftelse på att han hittat en.

Samma uppställning också i premiären

Matchen i sig var så avslagen som bara träningsmatcher tätt inpå stora mästerskap kan vara (det är ingen slump att Italien och Frankrike förlorat sina matcher i veckan), men det fanns delar i den som borde få Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg att fylla en pärm till.

England spelade alltså 4-3-3, och allt talar för att de kommer att göra det även i VM-premiären.

I första halvlek spelade förmodligen tio elftedelar av premiärlaget.

Den elfte skjuter frisparkar och är gift med Posh.

Och om vi nu tror oss veta hur England ska spela, och om vi rätt säkert vet hur Sverige ska spela - så borde det också gå att förutspå ungefär vilken typ av match vi kommer att få se den 2 juni.

Englands vapen ser, naturligtvis, vassare ut än våra - det har de alltid gjort, trots att de inte vunnit mot Sverige sedan yngre stenåldern. Frågan är hur det är ställt med Sveriges motvapen. Att möta en kvick Michael Owen och en lika kvick Darius Vassell är inget problem, så länge som försvarsspelet fungerar.

Hargreaves impade mest i England

Sverige brukar kunna spela en offensiv defensiv mot England, men det kan bli svårare den här gången, av flera skäl.

Dels är mästaren på offensivt försvarsspel, Håkan Mild, olyckligt borta. Dels måste backlinjen, med Mjällby och Patrik Andersson, ha ett lågt utgångsläge för att slippa hamna i självmordsdueller med de blixtsnabba engelska anfallarna.

Om Sverige backar hem väldigt långt - det lär de göra - ställs det ännu högre krav på Englands spelskicklighet.

Den som imponerade mest i går var Owen.

Nej, inte Michael.

Owen Hargreaves, 21.

Den kanadensiske walesaren som spelar för ett tyskt klubblag och ett engelskt landslag, gjorde det svårt för Svennis att peta honom när allvaret börjar. Hargreaves är både konstruktiv, löpvillig och mycket mångsidig i sitt spel. Om Beckham och Nicky Butt är borta är han given i laget.

Sverige, då? Vad ska vi hoppas på?

Vi kan ju alltid tänka på Danny Mills. Leeds lovande högerback tog platsen före Wes Brown, men för mig är Danny Mills mest en ovårdad knäppgök som när som helst kan trycka på en knapp på magen där det står "förstör" - och sänka både sig själv och sitt lag. Honom ska Fredrik Ljungberg möta, det kan bli roligt.

England är favoriter, Sverige verkar få det tufft.

Allt är, med andra ord, precis som det ska.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM