Bästa receptet: anfallet

Framåt har Svennis flera alternativ - samtliga hyperfarliga

FOTBOLL

KOBE

England kan få klara sig utan sin stora stjärna mot Sverige.

Men de har sina snabba små.

- Jag vet att förväntningarna är höga på mig, säger Michael Owen.

Foto: AP
Det såg trögt ut på flera fötter i det engelska laget i genrepet mot Kamerun, men anfallarna var glödheta. Robbie Fowler och Teddy Sheringham spelade andra halvlek. Det resulterade i ett mål. I den första fick Michael Owen och Darius Vassell chansen, de hittade också rätt.

De hade döpt matchen till en cup med ett sponsrande skoföretags namn - men lät sig luras av etiketter.

Det här var en vänskapsmatch, en av de vänligaste vänskapsmatcher som spelats.

- Verkligen, det var mera fart på matchen jag såg i lördags, säger Tord Grip, Sven-Göran Erikssons assistent.

I lördags satt han och Dave Sexton och spionerade på Sverige i Tokyo. Då var tempot högt, och närkamper en del av spelet. I går var det stundtals gåfotboll.

- Det var två lag som båda var väldigt rädda att något skulle hända, säger Grip.

England valde att spela 4-4-2 mot Kamerun, med Emile Heskey som vänstermittfältare. De två platserna i anfallet togs därmed av 175 centimeter Michael Owen och 170 centimeter Darius Vassell. Tillsammans väger de 144 kilo.

Det kan bli tungt nog för Sveriges backlinje.

Owen vill gör intryck

- Jag har ett bra självförtroende och jag känner mig väldigt vältränad och i form. Jag vill göra intryck här - inte bara för min egen skull utan för hela lagets skull, säger Michael Owen.

Han gör sitt andra VM, och har både rutin och begåvning nog för ett helt tremannaanfall. Mot Kamerun fick han bara spela första halvlek, men det var tillräckligt för att hinna med att inleda anfallet som gav Darius Vassell läge att göra 1-1 och att själv göra ett mål som blev bortdömt för offside.

De små, snabba spelarna fungerar bra, om än inte idealiskt, tillsammans. För ett Sverige med ett relativt långsamt mittförsvar gäller det att inte hamna i löpdueller med Englands forwards.

Då säger det bara pang.

I andra halvlek mot Kamerun valde Sven-Göran Eriksson att byta in både Robbie Fowler (som dragits med en skadad höft) och Teddy Sheringham. Anfallsspelet blev monumentalt annorlunda då, på gott och ont. Lite mer dynamiskt och vårdat, men också lite långsammare.

Toppmatch av Fowler

Både Fowler och Sheringham måste ha stärkt sina aktier att ta en plats.

- Det hoppas jag, men det är inte mitt val, säger Teddy till Sportbladet.

Det är Svennis val. Och Tord Grip tror att det redan är fattat.

- Jo, jag tror att Svennis i stora drag har startuppställningen klar för sig. Men de som spelade i andra halvlek tog revansch på sig själva. Sheringham och Fowler var roliga att se i dag. Och Fowler har tränat väldigt bra.

Blir det 4-4-2?

- Vi har ju spelat 4-3-3 också litegrann, man måste ha något annat att ta till.

England har två spelsystem, två blixtsnabba anfallare, ett enormt tryck - och en vecka kvar till VM-premiären.

...och så skötte sig Englands spjutspetsar

Owen tillsammans med Vassell eller Fowler och Sheringham eller Owen och Fowler eller...

I anfallsspelet har Sven-Göran Eriksson en rad alternativ - alla lika vassa. I går i genrepet fick alla chansen. Sportbladet specialgranskade de engelska anfallarna. Så här gick det för dem: