”Jag hade tur som överlevde”

Hammarbyaren Staffan Lövgren sparkades medvetslös i Belgrad

FOTBOLL

BELGRAD

Vänsterbenet är krossat, kroppen sönderslagen och öm och i huvudet har han ett jack ihoptråcklat med ett dussintal stygn.

Hammarbyaren Staffan "Pommac" Lövgren är det besinningslösa fotbollsvåldets senaste offer.

Ett gäng jugoslaviska huliganer fällde honom med stenar och flaskor, sparkade och slog honom tills han var medvetslös.

- Jag hade tur som överlevde, säger han.

Lövgrens kropp blev totalt sönderslagen. Sedan fick han ta taxi - inte ambulans - till flygplatsen.

För 38-åriga Staffan Lövgren, känd som Pommac i Hammarbykretsar, är fotboll en del av livet, ja, ibland finns det till och med stunder då fotbollen känns större än livet självt.

Att åka på fotbollsresa hit till Belgrad tillsammans med 700 andra supporters när det var kvalmatch i Champions League var därför självklart.

Pommac missar helt enkelt aldrig några av Hammarbys matcher. Medlem i klubben sedan 1981 och fram till i lördags åskådare på 210 matcher på raken.

- Men nu blir det inga mer bortamatcher mer för mig, i alla fall inte på ett tag, säger Pommac och gör ett tappert försök att le mitt i eländet.

Så suckar han djupt och gör en gest mot det gipsade vänsterbenet.

- Nu vill jag bara komma hem så fort som möjligt. För att få mitt ben räddat.

Som en följd av kriget och den ekonomiska krisen därefter befinner sig den jugoslaviska sjukvården i ett uselt sick. På Belgrads största sjukhus finns varken injektionsnålar eller bedövningsmedel. Alla ingrepp som gjorts på Pommac har varit utan bedövning. Inte ens smärtstillande tabletter har han kunnat få.

Halvt i chock

När Sportbladets medarbetare träffat honom på akuten strax efter gipsningen och såromläggningen befinner han sig fortfarande halvt i chock av smärtan.

- Det gjorde fruktansvärt ont att sy utan bedövning, och när de la det brutna benet rätt - det var för jävligt.

- Här kan jag inte stanna längre. Läkarna är nog duktiga men de har ju inget. De sa att benet måste opereras så fort som möjligt om det ska bli riktigt läkt. Men att operera mig här avrådde de mig ifrån.

Gipsningen blev klar i sista stund. Tillsammans med Rainer Holmström, som också var en svenskarna som överfölls av jugoslaviska huliganer lämnar han sjukhuset.

Någon ambulanstransport till flygplatsen är det inte tal om. För att hinna med de specialchartrade planen som lyfte tidigt i morse fick Pommac sitta i baksätet i Sportbladets taxi.

Han berättar då om dagen i Belgrad.

Matchen skulle börja klockan 20.45.

- När vi kom till arenan hade vi därför mer än fem timmar kvar till avspark, säger Pommac.

- Arrangörerna ville att vi skulle gå in där och vänta. Men därinne fanns det ingen mat. Inte ens korv. Vi var hungriga och bestämde oss därför för att gå en sväng och få något att äta.

Kastade gatsten

Pommac följde med en grupp på ett 50-tal personer. De hade inte hunnit gå långt från arenan då en grupp yngre jugoslaver dök upp på en bro ovanför gatan där de gick.

Gänget som var klädda i Partizans färger började kasta gatstenar och flaskor mot svenskarna.

Alla svenskar var vanliga skötsamma fotbollsuporters klädda i Hammarbys färger. När flaskorna och gatstenarna började vina genom luften vände de därför snabbt och började springa. Fyra av dem träffades så illa att de behövde sjukhusvård.Värst gick det för Pommac.

- Det gick så snabbt, jag träffades och slogs omkull och så var de ara över mig.

Någon hoppade på hans ben. Andra sparkade honom i huvudet. En tand slogs sönder, benet krossades och han förlorade medvetandet för en stund.

- Jag minns inte riktigt vad som hände sedan, men innan de försvann drog de av mig tröjan.

Belgradbor: Vi skäms

Några Belgradbor som blivit vittne till misshandeln rusade fram och hjälpte honom i skydd och ringde efter ambulans.

Under matchen var det fortsatt oroligt. Många av hammarbyarna kan vittna om att de trakasserades när de var på väg in på arenan. Under matchen bildade polisen en mur i skydd runt svenskarna och efter matchen tvingades de vara kvar flera timmar innan de slussades ut.

Efter matchen träffar Sportbladet många Belgradbor som uttrycker sin avsky för det som hänt.

- Vi skäms över att något sånt här kunde hända, säger en polisman.

Partizans supportrar - ofta inblandade i bråk, slagsmål och kravaller

Thomas Gustafsson

ARTIKELN HANDLAR OM