”Få kan matcha det jag upplevt”

Patrik Andersson i stor intervju om skadorna, Barcelona, framtiden ochGuldbollens förbannelse

FOTBOLL

För ett år sedan kom Patrik Andersson till Fotbollsgalan för att hämta ut Guldbollen.

Mycket har hänt sedan dess.

Sportbladet träffade honom för en intervju under hans fyra dagar långa besök i Sverige.

- Jag har kommit till krönet av en lång uppförsbacke, säger han.

Foto: ULF HÖJER
GER ALDRIG UPP Patrik Andersson är hemma i Sverige för fotbollsgalan och och ett par läkarbesök. Han har ett mörkt år bakom sig, märkt av skador, men efter operationen för drygt två veckor sedan ser han ljust på framtiden. "Jag har kommit till krönet av en lång uppförsbacke", säger han till Sportbladet.

Andersson möter upp vid ett hotell i centrala Stockholm.

Det duggregnar, är bara ett par plusgrader och Andersson knyter halsduken lite hårdare.

- Vilket väder... I Barcelona har vi haft sol hela hösten. Men det är ändå skönt att komma hem, få lite miljöombyte.

Han har ett mörkt år bakom sig, märkt av skador, men efter operationen för drygt två veckor sedan ser han ljust på framtiden.

Större delen av rehabiliteringsträningen sköter han i Barcelona med sporadiska avstickare till Sverige.

Efter intervjun åker han till Idrottskliniken i Solna där han träffar Peter Wahlbom.

Han har även kontakt med läkare i Tyskland.

Borta fyra månader

- Det är olika hur man ser på rehab, hur man jobbar här kontra Spanien, kontra Tyskland för att man ska komma tillbaka så fort som möjligt, och så bra som möjligt.

Du var väldigt nere efter operationen, nu verkar du vara på betydligt bättre humör...

- Jag hade i stort sett fyra månaders uppbyggnad efter VM, kom tillbaka och skulle spelat mot Lokomotiv Moskva i Champions League när jag blev skadad igen. Det har varit en lång uppförsbacke. Men nu har jag nått krönet...

Kommer du att besöka Tyskland också?

- Nej, den kontakten sköter vi på telefon.

Har du hela tiden haft suget att komma tillbaka under skadetiden?

- Klart man haft suget. Men det var tungt när jag slog upp skadan igen. Sen osäkerheten, skulle vi operera, eller inte. Men mentalt känns det bra att vi gjorde ingreppet och nu vet man förutsättningarna. Jag vet att det kommer att bli bra.

Vi såg på tv hur din lagkamrat Dani hyllade dig med en hälsning på sin tröja när han gjorde mål mot Galatasaray, och hur du står med lagkamraterna på scen i samband med MTV Music Awards. Det verkar vara fin sammanhållning i Barcelona?

- Det känns väldigt avslappnat i omklädningsrummet. Om man tittar på det sportsliga krävs det nog att det finns en mix ändå, det ska finnas en viss konkurrenskraft. Vi har en viss spridning åldersmässigt, många unga killar som flyter med.

- Jämför man med Tyskland, där märkte man ändå att det fanns en viss hierarki, det gällde att ta för sig på ett annat sätt.

Har du en viktig roll som ledare i Barcelona?

- Man får dra sitt strå till stacken och dela med sig av det man kan dela med sig av.

Visste ingenting

Visste du att Dani skulle ha tröjan på sig?

- Nej, inte alls. Vi sitter bredvid varandra i omklädningsrummet. Han och jag och har i stort sett varvat varandras skador. Detta är hans fjärde år i klubben, två och ett halvt år har han varit skadad. Det är en bra kille.

Umgås ni spelare mer utanför fotbollen i Barcelona jämfört med i Bayern München?

- Det är ungefär likadant. Det är svårt när man har ett jobb, man umgås otroligt mycket med det program vi har, man behöver andningshål. Man vill inte alltid ta med sig jobbet hem.

Längtar du tillbaka till landslaget?

- Jag är helt klart sugen, men jag är inte där än. Det viktiga är att bli frisk, och sen måste jag prestera. Måste få kontinuitet. Jag har bara spelat fyra matcher i år.

Hur ser du på landslagets spel det här året?

- Vi har alltid kunnat försvara oss bra. Vi har tryggheten i vårt system och sättet att försvara oss, vilket underlättar för oss. Sen är ju fotboll inte bara att försvara sig, det krävs andra kvaliteter också, kunna öppna upp och framför allt att sätta igång ett anfallsspel.

Hur tycker du att det har fungerat?

- Tittar vi på VM var det en fantastisk insats att ta sig vidare från gruppen. Sen när man väl ska prestera mot Senegal, då räckte det inte, när man verkligen var tvungen att prestera något. Då sjönk vi ihop.

Det verkar vila en förbannelse över de spelare som fått Guldbollen...

- Ja, jag läste det. Tittar man sig omkring, de flesta har varit med så länge, till slut säger kroppen till. Är det förslitningsskador är det normalt, är det ett benbrott mer tillfälligheter. Sånt tillhör. Så är det i arbetslivet också.

Du har fått Guldbollen två gånger, vunnit Champions League, VM-brons och nationella mästerskap. Det är inga dåliga meriter du samlat på dig.

- Det är få svenskar som kan matcha det jag varit med om. Framför allt VM-bronset. Har man vunnit en gång, vill man uppleva det igen. Framför allt i vårt yrke som är väldigt kort.

- Det jag värdesätter högst är när jag blev uttagen i Uefa:s världslag 2001, för det är trots allt fansen som röster fram.

Lever i nuet

Du har ett och ett halvt år kvar på kontraktet med Barcelona. Henrik Larsson har sagt att han vill avsluta sin karriär med spel i Högaborg. Kan du också tänka dig att spel i Sverige igen?

- Jag utesluter ingenting. Men jag vill inte titta framåt, jag lever hellre i nuet.

Närmast på programmet står dagens gala på Cirkus i Stockholm.

På tisdag återvänder Andersson till Barcelona.

Till solen.

Och mer rehabiliteringsträning.

Tunga månader för Andersson

Christoffer Bjäreborn