”Det här är en fantastisk ära”

Olof Mellberg om att få guldbollen, temperamentet, viljan att vara okänd, tennistalangen, papparollen och filmintresset

FOTBOLL

GÖTEBORG

Klart att Guldbollen är en ära och Olof Mellberg, 26, är ordentligt stolt.

Men Sveriges coolaste back, med bröstvärmare som kan fälla en älghanne, önskar att han kunde spela storfotboll utan att synas.

- Jag vill inte vara känd. Men när man får Guldbollen ska man ju upp på scenen och hålla tacktal och det har jag varit nervös för i dagar, säger han.

Foto: peter widing
Namn: Olof Mellberg. Ålder: 26. Född: 3 september, 1977. Längd: 186 centimeter. Vikt: 82 kilo. Familj: Sambon Carolina, dottern Saga, tio månader. Klubb: Aston Villa. Tidigare klubbar: Gullspång, Degerfors, AIK, Racing Santander. Landslagsdebut: 23 februari 2000, Italien. Landskamper/mål: 39/1. Bil: Porsche Cayenne. Årslön: 17 miljoner. Smeknamn: "Ollie", i England. Intressen: Kläder, musik, film och golf (hcp 7).

De fokuserade ögonen är inte lika svarta som på en fotbollsplan. Istället finns där en viss oro, eftersom det bara är några timmar kvar till Olof Mellbergs debut som talare i direktsänd tv.

Det är med den oron vi inleder en timme med Sveriges bästa fotbollspelare, 2003.

Med Olof Mellberg - vinnare av Guldbollen, 2003.

- Herregud, jag har varit nervös för det där talet sedan jag fick beskedet. Det är dagar nu, säger han och kör fingrarna genom det korta håret.

Vi sitter högst upp på ett hotell, i en svit, med utsikt över Göteborg. På bordet står en kanna kaffe och världsbacken från Aston Villa tar för sig av småkakorna.

Orolig över tacktalet

Men oron över tacktalet förstör onekligen en del av den lycka Olof Mellberg också upplever.

Men nästan alla spelare som tar emot Guldbollen har varit enormt nervösa för att gå upp på scenen och hålla det där tacktalet.

- Men det är ju som om folk tror att bara för att vi är kända så kan vi gå upp på en scen, folk tror att vi är underhållare. Men vi är ju kända för att spela fotboll och ingenting annat. Det betyder ju inte att man är bra på att hålla tal från en stor scen...

Jag var och tittade på genrepet förut. Fem tusen biljetter är sålda och scenbygget är fantastiskt.

- Dom säger att det blir mäktigt...

Mer oro i ögonen. Men den försvinner när vi istället talar om glädjen över själva utnämningen. För Olof Mellberg är Guldbollen en milstolpe i karriären.

- Det är ju en fantastisk känsla att få äran. Jag ser den som ett kvitto på ett bra landslagsår.

- Jag har haft två bra år i ViIla och utsetts till årets spelare två år i rad och det är stort, men att få Guldbollen är ett erkännande för allt jag gjort.

- Men hade någon sagt till mig som tonåring att jag skulle få Guldbollen hade jag bara skrattat. Jag spelade ju tennis och drömde mest om Wimbledon. Jag var inte intresserad av fotboll.

Kul att du tog upp det. Jag har vänner i dina hemtrakter, nära Gullspång, och dom har mailat så här om dina tidiga idrottsår: "Olof var bättre i tennis än i fotboll i unga år. Han spelade även bandy men låg oftast och grät på isen när det inte gick som han ville (lite överdrivet). Han hade ett hiskeligt tävlingshumör".

- Oj.

- Ja...jag var ganska het. Många fick lida av att jag hade svårt att hålla isär lek och allvar, jag gav alltid max och det var ju inte så bra för trivseln. Jag hade svårt att hålla igen.

Som tennisspelare tillhörde du landets allra, allra bästa i din årskull. Men jag vet att styrelsen i tennisklubben diskuterade om du skulle få träningsförbud för att du kastade för många racket och var för vild. Visste du det?

- Nej.

(Tystnad)

- Men tennis är ju en sån sport att man ofta blir otroligt förbannad. Men ofta när jag tappade humöret spelade jag ändå bra, för jag var så otroligt fokuserad.

"Jag har mognat"

- Att vara så tävlingsinriktad kan i många situationer bli en negativ egenskap. Men det kan också vara så att man lyckas kanalisera den kraften och utnyttja den positivt. Jag har ju mognat och har nog nytta av det där, i dag.

Du spelade fotboll som knatte men slutade helt och var ointresserad i många år"

- Ja, jag började inte spela förrän jag var 14 eller 15.

Så vid exempelvis VM i Italien 1990 så tittade du knappt på Sveriges matcher?

- Jag tittade inte ens på matcherna i USA 1994. Fast jag ändå hade börjat spela i Degerfors, då. Jag hade andra intressen.

- Det var först när jag blev proffs i Santander som jag förstod att jag skulle bli fotbollspelare på heltid. Jag hade planerat att gå på högskolan och kanske läsa juridik.

Men efter ett par år i Degerfors, med pendlande från Gullspång, så var du allsvensk och sen blev det AIK. Men du förhandlade även med IFK Göteborg, som var ett storlag då?

- Ja, det var långt gånget. Jag talade flera gånger med Thomas Wernersson. Blåvitt var ju det lag alla ville spela för då.

- Men AIK visade ännu större intresse och jag lockades lite mer av Stockholm än Göteborg.

Har du fortfarande kontakt med dina barndomskamrater i Gullspång?

- Min bästa vänner är ju från Gullspång men bor inte kvar där. Det är likadant med kompisarna från Degerfors. Men det är klart att vi har kontakt!

Du lever ju ett helt annat liv än dom kompisarna. Du är fotbollsproffs i England och tjänar mer än 15 mille om året. Hur påverkar det kontakten med polarna?

- Jag trivdes fantastiskt även i Degerfors, där jag hade några av mina bästa år i livet.

Men du lever ju drömmen!

- Om du menar pengarna så, visst, det ger ju en otrolig frihet. Jag kan bo bra, köpa fina kläder och köra en fin bil. Men det är ju samtidigt mycket lugnare än det hade varit hemma. Som proffs har man ju mycket med ledig tid.

Säger Olof Mellberg, som klär sig exklusivt i Dolce & Gabbana och Armani och kör en Porsche Cayenne. Förra året utsågs han till Sveriges bäst klädda man av tidningen Café och när tidningen Elle utser årets sexigaste män är han alltid mycket högt placerad.

Gillar inte kändisskapet

Men egentligen vill Olof Mellberg inte synas alls.

- Jag har ju inget emot att folk tycker att jag klär mig snyggt eller kör en bra bil, men jag vill egentligen inte vara känd. Jag föredrar när folk inte känner igen mig. När jag spelade i Racing Santander var det perfekt, då kunde jag röra mig utan att folk brydde sig.

Privat, då. Hur är livet som nybliven blöjpappa?

- Härligt. Mycket har ju förändrats. Men livet som proffs är ju perfekt om man bildar familj.

- Saga är tio månader och går inte än, men hon klänger lite på borden. Nu har Carolina precis slutat amma också, så förhoppningsvis är Saga inte lika mammig längre, säger Mellberg och skrattar.

Du umgås ju mycket med Marcus Allbäck som gifte sig med sin Suzanne i somras. När slår du och Caroline till?

- "Mackan" och Suzanne träffades när vi varit tillsammans i sex år. Ändå hann dom före.

- Jag och Carolina har varit ihop i nio år och, ja, det blir väl giftermål så småningom. Men inget är planerat...

Du kanske är lat? Jag vet att du gärna ligger lite extra i tv-soffan.

(Skratt).

- Man får ju vissa vanor som proffs. Jag sover sent och kan se många DVD-filmer.

Bästa film i år?

- Absolut 25th Hour, med Edward Norton. Den är jävligt cool.

Apropå papparollen. Du är lagkapten både i landslaget och Aston Villa. Du har pondus. Betyder det att du blir tränare efter karriären?

- Nej, det tror jag inte. Jag manar bara på dom andra för att jag är så jävla sugen på att alltid vinna. Det var som i brännbollen när man var barn, det gällde att peppa alla andra i laget att slå bra så att man vann. Jag har alltid varit sån. Men tränare är något helt annat.

Men när det går dåligt i Villa, då, som nu senast när ni blev utbuade av publiken efter förlusten mot "Boro". Höjer du rösten i omklädningsrummet och skäller på killarna?

- Nej, jag försöker att alltid vara positiv. Jag skäller inte. Jag tror vi svenskar är såna, det hjälper liksom inte att skälla. Jag peppar hellre.

Kan du vid tunga stunder fundera på vad det hade betytt om du istället valt Inter, som ville ha dig samtidigt som Aston Villa?

- Nej, inte alls. Inter kom sent in i bilen och dessutom tror jag fortfarande tiden i ett sånt storlag kommer...

Efter fikastunden på hotellet tar vi oss till en studio i närheten, för att ta bilder på Olof Mellbergs senaste dyrgrip; Guldbollen.

- Den känns bra, säger Olof Mellberg när han lyft upp priset ur sin kartong.

Nu tindrar ögonen inte av oro utan snarare av pojkaktig lycka.

- Dom har jobbat hårt med graveringen för hand, det syns...

Med tanke på utnämningen, var skulle du säga att du står i livet, just nu?

Svaret dröjer men levereras sedan med ett leende:

- Jag står i början av familjelivet. Men mitt i karriären...

Tacktalet, ett par timmar senare, var lika lyckat som en bröstvärmare i eget straffområde.

Och snart tar Guldbollen plats på prishyllan intill alla ungdomspokaler Olof Mellberg vann som supertalang.

I tennis.

11 guldfrågor till Sveriges bäste fotbollsspelare

Juryns motivering: ”Guldbollen, Aftonbladets och Svenska Fotbollförbundets pris till årets bäste svenske fotbollsspelare går till en spelare som under detta år tagit ytterligare steg både som spelare och som ledargestalt. Han är en självskriven nyckelspelare i både landslag och klubblag och med sina fotbollstekniska egenskaper är han en utmärkt representant för svensk fotboll i världen. Guldbollen 2003 går till Olof Mellberg, Aston Villa.”

Thomas Tynander