VM blir fiasko för Afrika

Erik Niva: Jag har sett allt - utom bra fotboll

Foto: GETTY IMAGES
FÄRGSTARKA LÄKTARE - BLEKT PÅ PLAN Det skulle bli veckorna då afrikansk fotboll visade att den håller världsklass. I stället har Afrikanska mästerskapen visat upp loja spelare, lågt tempo och stota tekniska brister - men på läktarna har det varit drag.
FOTBOLL

KAIRO

Afrikas år i år?

Icke.

Hittills har Afrikanska mästerskapen mest sett ut som upptakten till ett gigantiskt VM-fiasko.

När Ghanas serbiske förbundskapten Ratomir Dujkovic förklarar hur han lyckats ta landet till sitt första VM någonsin är det ord värda att lyssna noga på:

- Från början accepterade inte spelarna mig. De kom för sent till träningar, möten och matcher. Men jag var envis. Nu har jag installerat Balkan-disciplin i truppen.

Allt är som bekant relativt.Ghana använde 49 olika spelare under VM-kvalet, men framstår ändå som ett exempel på stabilitet.

Balkan-disciplin är nog ingenting som Lars Lagerbäck drömmer sådär väldigt intensivt om, men här i Afrika kan det räcka väldigt långt.

Den 25:e upplagan av Afrikanska mästerskapen skulle bli turneringen då fotbollen äntligen skulle stå i fokus.

Det skulle bli veckorna då afrikansk fotboll bevisade att den var redo att ta klivet från häxkonster och kaos till en permanent plats i världstoppen.

Jag hörde själv till dem som trodde - men måste erkänna att jag är besviken. Jag tycker inte att det har blivit så.

Det svänger bara på läktarna

Under två veckor i Egypten har jag hört färgstarka rövarhistorier och lyssnat på svängiga trumrytmer från läktarna. Jag har muttrat över röriga arrangemang och följt underhållande bonusbråk mellan spelare och förbund.

Så speciellt många bra fotbollsmatcher har jag däremot inte sett.

I de allra flesta fall har de spelats i lågt tempo, mellan lag utan kollektiv plan och av loja spelare med förvånansvärt stora tekniska brister.

Europeisk media är generellt dålig på att bevaka afrikansk fotboll, och när det väl rapporteras så görs det ofta med väl okritiska ögon.

Det tycks ha utgått ett diktat om att de här mästerskapen måste beskrivas som något fantastiskt exotiskt, något som får idrottens verkliga finsmakare att smacka uppskattande med gommen.

I rese-, ekonomi- och samhällsjournalistiken som bevakar kontinenten är tonen många gånger en annan.

Där undersöker reportrar om Afrikas problem verkligen minskar - eller om de bara blir större. Det är hög tid att vi fotbollstyckare ställer samma fråga.

Det är dags att göra ett konstaterande som är lika viktigt som bistert.

Afrikansk fotboll går inte bakåt - men den går framåt i ett provocerande långsamt snigeltempo.

Korrupta organisationer

Även om man ska akta sig för att generalisera över en hel världsdel är det enkelt att peka ut den största fienden: urusel organisation.

Många fotbollsförbund är korrupta organisationer, styrda av korrupta politiker. Höga ministrar petar i laguttagningar och sparkar tränare. Presidenter lägger nävarna på Fifas utvecklingspengar.

Hela den här attityden spiller över på planerna, där många spelar för sig själva och sina proffskontrakt snarare än för sitt lag och sitt land.

Inför bara lite Balkan-disciplin i de här sammanhangen - och plötsligt har ditt mediokra gäng förvandlats till ett av kontinentens bästa.

Det här borde vara föråldrade floskler, men ligger tyvärr obehagligt nära sanningen.

Även om han numera påstår att han är felciterad (aren"t they all?) vet alla att Pelé garanterade att ett afrikanskt lag skulle vinna VM före år 2000.

Det blev inte så, och det blir inte så år 2006 heller.

Angola och Togo har fantastiska berättelser, men är två direkt dåliga fotbollslag.

Tunisien är begränsat.

Elfenbenskusten och Ghana är inte utan kvaliteter, men har lottats i mardrömsgrupper.

Jag tror inte att något av lagen ens går vidare från gruppspelet.

Jag är rädd att VM i Tyskland blir Afrikas största fiasko på 24 år.

lll

Allt bara gnäll och elände alltså?

Naturligtvis inte. Vi har fått några fantastiska uppvisningar av Eto"o, hittat nya favoriter i DR Kongo och Guinea och sett värdlandet piskas upp i kollektiv extas av ett framgångsrikt Egypten.

Afrikanska mästerskapen är fortfarande en fascinerande turnering med många kvaliteter.

De som för första gången sätter sig in i historien, rivaliteterna och sammanhangen blir rikligt belönade.

De som följt utvecklingen länge och nu hoppats på verkliga framsteg har emellertid all anledning att oroa sig.

VM-lagen - fem besvikelser

Erik Niva