”Var lite kris först, Zico fick hemlängtan...”

Nioåringen bytte Malmö mot fotbollsinternat i Barcelona: ”Jag är tuffare och inte lika rädd för att slå mig som innan”

1 av 5 | Foto: Susanna Nygren
Zico och hans pappa Antonio Maricaldi.
FOTBOLL

Barcelona. Fotbollsträning flera timmar om dagen, varje dag, hela veckan.

Livet på fotbollsinternatet Fundacion Marcet i Barcelona är ingen lek. Det vet nioårige Zico Jr Marecaldi som snart har varit på skolan i två månader.

– Jag tränar mycket mer än i min gamla klubb. Jag har blivit starkare och bättre på att dribbla, säger han.

Ett trettiotal pojkar sparkar sig fram över fotbollsplanen ackompanjerade av slag från en trumspelare. Nioårige Zico Jr Marecaldi från Sverige är mitt i gruppen. Han tar i med hela ansiktet när han måttar en karatelik spark högt över huvudet.

Rörelsen ingår i kampsporten capoeira. En gång i veckan tränar barnen på fotbollsinternatet Fundacion Marcet någon annan sport än fotboll. Denna söndag är det capoeira.

– Eleverna är utsatta för press hela tiden och ska prestera på toppnivå. Därför är det viktigt att få dem att tänka på något annat, säger tränaren Sergio Calafat.

Zico Jr Marcaldis Barcelona­äventyr började förra året då han deltog i uttagning för en plats i FC Barcelonas talangskola. Tränarna gillade vad de såg, men när de upptäckte att Zico inte var folk­bokförd i Katalonien hänvisade de i stället till internatet Fundacion Marcet som tar emot elever från hela världen.

Att en nioårig pojke från Malmö var på väg till en fotbolls­skola i Barcelona blev en stor nyhet i Sverige. Snabbt drogs paralleller med Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, som spelat i FC Barcelona under sina karriärer. Men mest av allt diskuterades Zicos ålder. En del tyckte att han var alldeles för ung för att inleda en proffssatsning och menade att kraven kunde bli för höga.

Det har nu snart gått två månader sedan Zico flyttade till Barcelona. Han har utvecklats enormt på kort tid säger hans huvud­tränare i fotboll, José Clemente Caberol. Och syftar framförallt på teknik och passningsspel. Zico själv tycker att han har blivit starkare än tidigare.

– Jag är tuffare och inte lika rädd för att slå mig som innan, säger han.

Hålls sysselsatta hela tiden

Eleverna på Fundacion Marcet tränar två gånger om dagen, morgon och kväll. Med undantag för måndagar och söndagar. På måndagar är det bara kvällsträning. Söndagar är veckans mest intensiva dag. Då börjar eleverna med capoeira, sedan är det match och efter det fotbollsträning. Inget tycks vara lämnat åt slumpen på Fundacion Marcet och filosofin är att hålla eleverna sysselsatta hela tiden. Eller som skolans president José Ignacio Marcet uttrycker det: det är bättre att de tränar än spelar dataspel.

Den här helgen är Zicos pappa Antonio Maricaldi på besök. När capoeiran är slut vill Zico leka. Han tar sats från tio meter och springer i full fart mot Antonio. Med två meter kvar hoppar Zico. Antonio fångar och lyfter honom högt upp i luften. Båda skrattar och Zico landar mjukt på sin pappas bröst. Han sluter ögonen och Antonio ler.

Senare samma dag spelar Zicos lag match mot Les Courts. I omklädningsrummet går tränaren José Clemente Caberol igenom taktiken. Han avslutar med att säga att Zico och en annan pojke får mindre speltid.

– De har inte varit tillräckligt koncentrerade på träningen så därför får de inte heller spela full tid, förklarar han.

Zico börjar på bänken, men får kliva in efter en kvart. Stämningen är livlig runt planen. Många föräldrar är på plats och några både skriker och svär när bollen inte går barnets väg. Zicos pappa håller en betydligt lägre profil. Antonio Marecaldi har pendlat intensivt mellan Barcelona och Sverige sedan Zico flyttade. Han vill stötta sin son så mycket som möjligt och är i Barcelona minst varannan helg.

– Det var lite kris första veckan. Zico fick hemlängtan efter ett par dagar men då tog jag första flyg hit igen för att vara nära honom, säger Antonio Marecaldi.

Han berättar att tanken är att hela familjen ska flytta ned till Barcelona i juni så att Zico slipper vara där själv. Skulle Zico få för stor hemlängtan innan det får han åka hem omedelbart, försäkrar Antonio Marecaldi.

Zico gör ett blekt intryck i första halvlek, men efter pausen tänder han till. Han skapar flera målchanser som till slut ger utdelning genom en bortfintad målvakt och en välplacerad vänsterfot utanför straffområdet. Matchen slutar 4–2 till Fundacion Marcet.

– Han påminner om Ángel di María i Real Madrid. Han skjuter bra och använder mest vänster­foten, säger José Clemente Caberol.

Efter matchen åker eleverna tillbaka till internatet för en sista träning. För Zicos del avslutas dagen med livefotboll. Som belöning för att han har gjort bra ifrån sig på matchen får han gå och se sina idoler, FC Barcelona, när de möter Malaga på Camp nou. Zico är glad och efter matchen pratar han om att han vill börja spela för Barça. Pappa Antonio följer med till matchen och sedan sover de tillsammans på hans hotell.

Jobbigt mycket träning

Dagen därpå är Zico tillbaka på internatet där han delar rum med sju andra pojkar. Rummet är cirka fem gånger fem meter stort och fyllt med våningssängar. Sängarna är bäddade med gråa sängkläder. Zicos säng sticker ut. Där ligger två färgglada nallar. Den ena har en gul och blå landslagströja med texten ”Sverige”.

– Det är Calvin och Klein. De är med överallt, säger Zico och ler.

Mellan kvällsträningen och kvällsmaten intervjuar jag Zico om livet på fotbollsinternatet. Han berättar att det fortfarande är lika roligt med fotboll. Kanske till och med roligare. Och att han har fått många nya vänner från andra länder. Men det var jobbigt i början när han inte kände så många. Dessutom är han besviken över att han inte fick behålla sin blonderade tuppkam. Den tyckte inte lärarna om.

Zico gäspar ett par gånger och vi kommer in på det tuffa schemat. Han blir lite tystare och fingrar på mikrofonen. Han säger att det är jobbigt att träna så ofta och han är osäker på hur länge han kommer orka.

När alla frågor på mitt papper är ställda gnager något i mitt huvud. En obehaglig men given följdfråga.

Vad tror du, är det mest du eller mest pappa som vill att du ska vara här?

Svaret kommer tvärsäkert och överrumplande.

– Jag tror det är pappa. Han vill att jag ska bli bättre på fotboll. Det vill jag också, men jag tror han vill det mer.

Efter intervjun ringer jag upp Antonio Marecaldi och berättar för honom vad Zico har sagt. Han blir förvånad och orolig.

– Jag måste genast ringa och prata med honom. Är det verkligen så han känner så tar jag hem honom direkt.

Det här är Fundacion Marcet

Internatskolan grundades 1978 av fotbollsspelaren Javier Marcet. En mittfältare som spelade för F.C Barcelona, Real Madrid och R.C.D. Espanyol samt i spanska landslaget. Målet med skolan är att skapa förutsättningar för ungdomar att kombinera högkvalitativ fotbollsträning med akademiska studier för att ge förutsättningar för proffskarriär.

Skolans fem grundpelare

Frihet: Spelaren ska bli så tekniskt kunnig att han kan agera fritt på fotbollsplanen.

Intelligens: Spelaren ska få kunskap så att han kan ta rätt beslut under en match.

Värderingar: Spelaren ska få sunda värderingar så att denne agerar korrekt både på och utanför planen.

Studier: Akademiska studier ger kunskap som behövs både på planen och utanför.

Anställning: Studenterna ska rustas för en civil karriär efter fotbollen.

De är fostrade på skolan

Iván Fajardo Núñez – FC Barcelona

Georgios Spanoudakis – FC Barcelona

Juan Carlos Garrido – Villareal CF

Andres Campoy – Real Murcia

Adrian Dalmau – Real Madrid

Sammanställning: Susanna Nygren

ARTIKELN HANDLAR OM