Erkännandet som förändrar allting

Hade fotbollshistoriens mest klassiska räddning kunnat kosta honom livet?

FOTBOLL

Det är fotbollshistoriens kanske allra mest omtalade räddning men det finns en annan sanning bakom René Higuitas skorpion.

En sanning som förminskar sparkens genialitet – men också väcker frågan hur stora risker colombianen egentligen tog.

Var det med livet som insats?

Alla med något som helst intresse för fotboll har förmodligen sett det. Hur Jamie Redknapps misslyckade inlägg under träningsmatchen på Wembley mot Colombia 1995 får riktning rakt mot målet där René Higuita i sin tur tar sats – och med en skorpion-spark rensar bollen.

– Barn har alltid varit min inspiration. Jag såg några som försökte göra bicycletas på gatorna och i parkerna och en dag sa jag till dem att det vore kul att testa att göra det i en match – men bakvänt. I England så kom bollen som jag väntat på i fem år...

Hade missat regeländringen

Men det finns en viktig detalj många missat och som sätter den modiga sparken i helt nytt ljus. René Higuita trodde att spelet redan var avblåst. Sparken var ren uppvisning när målvakten var övertygad om att han inte hade någonting att riskera. Något han erkände för spanska Marca förra året.

– Sanningen är att jag såg att linjemannen hade flaggat för offside vilket gjorde ögonblicket ännu mer perfekt. Om jag missat bollen var flaggan ändå uppe och han hade dömt bort målet. Men gissa om jag blev nervös när jag såg att han tog ner flaggan igen. I samma ögonblick hörde jag ett sus från läktarna som jag aldrig hade hört innan och aldrig fick höra igen. Sedan började jublet. Jag tror att det är det mest hyllade och firade ögonblicket i fotbollshistorien.

René Higuita hade missat den nya tolkningen av offside-regeln som innebar att spelet fortsätter om den offside-stående spelaren inte söker bollen. En miss som hade kunnat stå honom dyrt. För med tanke på vilken tid och vilket klimat det här mytomspunna ögonblicket skedde under är det högst relevant att fråga sig om René Higuita hade vågat göra skorpionen om han inte varit övertygat om att det inte hade kunnat kosta ett mål. Och vad konsekvenserna hade blivit om colombianen missat och den mållösa träningsmatchen istället slutat 1-0 till England.

Skrek 'Gol!' när han mördade

Året innan hade VM spelats i USA och Colombia var en av guldfavoriterna. Men turneringen slutade i ett fiasko med uttåg redan i gruppspelet efter överraskande 1-2 mot hemmanationen USA. Försvararen Andrés Escobar fick skulden efter sitt självmål i matchen och sköts i sin bil på nattklubben El Indios parkeringsplats i Medellin vid klockan tre på morgonen den 2 juli 1994.

Mördaren Castro Muñoz skrek enligt rapporter i colombiansk press ”Gol!” När han satte sex skott i Escobars kropp. Samma natt greps Muñoz och erkände dagen efter mordet. Motivet tros ha varit att en drogkartell ledd av Santiago Gallón förlorat stora pengar på Colombias VM-fiasko och ville hämnas.

Det var med den här pressen på sina axlar de colombianska fotbollsstjärnorna drog på sig sina landslagströjor. En ny verklighet för spelarna som tidigare skyddats av landets troligen i praktiken mest inflytelserike man – drogkungen Pablo Escobar.

Escobar dog under en skottväxling den 2 december 1993 i Medellin men hade innan dess finansierat större delen av den colombianska fotbollen. Escobar var känd som en stor fotbollsälskare och byggde bland annat flera planer runt om i landet. Men det handlade inte bara om välgörenhet.

Tvättade pengar med klubbarna

Kartellerna använde också fotbollsklubbarna för att tvätta pengar. 1989 finansierade Escobar bland annat Atlético Nacionals berömda seger i Copa Libertadores efter finalsegern på straffar mot Olimpia från Paraguay. Stor matchhjälte: Målvakten René Higuita.

Higuita var personlig vän med Escobar och agerade mellanhand när 44-åringen 1993 kidnappade drogrivalen Carlos Molinas dotter. Det var Higiuita som levererade lösensumman och belönades av Escobar med 64 000 dollar. Något som skulle stå honom dyrt.

Målvakten greps av colombiansk polis och släpptes först sju månader senare efter att alla åtalspunkter lagts ner. Men skandalen var redan för stor för Colombias fotbollsförbund som stoppade Higuita från VM-slutspelet 1994.

Enligt stjärnan själv var dock det egentliga motivet till gripandet att han skadat landets anseende genom att som firad fotbollsstjärna ha hälsat på Escobar när drogledaren satt fängslad.

– Jag greps för kidnappningen men de frågade mig bara om Pablo. Pablo tog alltid hand om de fattiga. Han byggde hem och gav oss fotbollsplaner men han var också ansvarig för bomber och ett hemskt krig. Genom att överlämna sig själv hjälpte Pablo alla. Jag hade möjligheten att tacka honom personligen och såg det som en moralisk plikt. Jag tyckte inte att jag bröt mot lagen.

Landslaget spelade match i fängelset

Att hela det colombianska landslaget fanns med på besöket spelade ingen roll. Det var René Higuita som hade stannat på vägen upp till byggnaden och talat med reportrar från världspressen. De andra spelarna gömde sig i sina bilar.

– Innan VM kallade Pablo upp oss till fängelset. Vi hade lunch med honom och sedan spelade vi en fotbollsmatch, har anfallaren Faustino Asprilla berättat.

Kopplingen till Pablo Escobar kostade René Higuita hans VM-medverkan 1994. Drog-kungens död året innan hade samtidigt raderat ut det skydd fotbollsstjärnorna tidigare stått under.

Det var med de nya förutsättningarna Colombias landslag spelade vänskapsmatchen på Wembley. Med mordet på deras vän och medspelare Andrés Escobar i färskt minne. De spelade för nationens ära och upprättelse efter VM-fiaskot 1994 och de gjorde det på fotbollens kanske allra mest klassiska arena inför 60 000 åskådare och miljoner tv-tittare. René Higuita själv spelade för att bli förlåten för kopplingarna till den nu döde drogkungen och accepterad av såväl det det colombianska folket som landets regering. Colombia hade förlorat med 0-1 om Higuita släppt in Jamie Redknapps misslyckade inlägg. Hur drogkartellerna, supportrarna eller regeringen hade reagerat på det kommer vi aldrig att få reda på.

”Var inte Pelé eller Maradona”

För René Higuta lyckades. I samma ögonblick förvandlades den mållösa matchen till en av fotbollshistoriens mest klassiska och målvakten kunde själv bygga en hel karriär, en ekonomi och ett arv på en chansspark. När han trodde att han inte hade något att riskera.

När colombianen avslutade sin karriär den 26 januari 2010 gjorde han det i Atlético Nacional tröja i en uppvisningsmatch. Och han gjorde det självklart med en sista skorpionspark. Sedan greppade René Higuita mikrofonen.

– Jag är ingen perfekt människa. Jag är bara en stackars syndare. Men jag vill tacka mitt land, som jag bär i mitt hjärta. Jag hoppas att vi kan leva i frid nu, att vi kan se varandra i ögonen, skaka varandras händer och att alla kidnappningsoffer får återvända till sina hem. Det är det jag ber de väpnade grupperna och regeringen om.

När målvaktens karriär och liv sammanfattas kommer ändå kidnappningsdomen, de två avstängningarna för positiva dopningsprov och dundertavlan som kostade Colombia avancemanget i förlängningen av åttondelsfinalen mot Kamerun i VM 1990 ändå bara bli parenteser. Allt kommer handla om skorpion-sparken mot England på Wembley.

Trots att det bara var en träningsmatch och trots att René Higuita var fullständigt övertygad om att han inte hade något att förlora. Anledningen är att sparken återigen kunde ha skämt ut såväl René Higuita som Colombia inför världen. Istället gjorde den ett helt land och dess folk stolta över sitt fotbollslag igen.

– Den var väldigt viktig eftersom uppfinnaren inte hette Pelé, Maradona eller Di Stefano. Det var en colombian.

Källor: The Two Escobars, El Mundo Deportivo, Daily Mail, Marca, Independent