”En tystnadskultur inom idrottsrörelsen”

Rättegången avslutad - dom 23 juni

FOTBOLL

När hovrättsförhandlingarna i det stora matchfixningsåtalet avslutades tryckte åklagaren på att det bör ses som ett artbrott.

Alltså brottslighet som är särskilt svår att förebygga och utreda.

– Det finns en tystnadskultur inom idrottsrörelsen, säger kammaråklagare Johan Lindmark.

Dom meddelas 23 juni.

Totalt är sex personer misstänkta för olika typer av mutbrott och utpressning i samband med misstänkt uppgjorda fotbollsmatcher under 2013 och 2014 i division ett södra.

Det handlar om spelare i Kristianstads FF, och matcher mot Limhamn Bunkeflo, Halmia och Norrby.

Samtliga sex åtalade friades i Kristianstads tingsrätt i höstas, i dag avslutades förhandlingarna i Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Åklagarsidan yrkade på fängelsestraff för fem av de åtalade och villkorlig dom för en sjätte, den 23-årige före detta mittback som erkänner inblandning i matchfixningen, och själv gick till polisen varpå historien rullades upp.

”Påtryckningar och hot”

23-åringen har vittnat om att matchfixningen skedde efter påtryckningar och hot från två av de andra åtalade, en 35-årig man och hans 44-årige kompanjon. Där yrkar åklagaren Johan Lindmark på fängelsestraff som inte bör understiga två år. För de övriga tre åtalade yrkar han på sex månaders fängelse eller högre.

Matchfixning anses inte vara något artbrott enligt Högsta Domstolens praxis men Johan Lindmark pläderade för att det bör ses som just det.

– Det finns en tystnadskultur inom idrottsrörelsen. Matchfixningsbrott är extremt svåra att utreda. Det är ännu svårare att komma fram till åtal. Ändå är det en företeelse som existerar men den är svår att greppa och ett nytt problem för de brottsbekämpande myndigheterna, säger Johan Lindmark.

Exempel på artbrott enligt Högsta Domstolens praxis är bland annat grovt rattfylleri, våld mot tjänsteman, vissa skattebrott och övergrepp i rättssak.

– Det är viktigt att det sänds ut en tydlig signal att domstolarna ser allvarligt på matchfixning, och att organisatörerna får kännbara fängelsestraff, tycker Johan Lindmark.

I tingsrätten underkändes dock åklagarsidans stödbevisning, och rätten ville inte förlita sig på en enskild persons historia.

Advokaten: Mycket tunn bevisning

Johan Lindmark har under hovrättsförhandlingarna vänt sig mot de slutsatserna:

– Vi har ett starkt vittnesmål från XX (23-åringen) och har försökt hitta så mycket stödbevisning som möjligt. Varför skulle han berätta det han gör om det inte finns någon sanning i det? Varför känner han till hur de andra personerna har spelat? Ingen har lyckats peka på varför han skulle ljuga. Jag tycker att den nya stödbevisningen är värdefull, säger Johan Lindmark.

De åtalades advokater är av en helt annan uppfattning. Där pläderades det för att bevisningen är otillräcklig.

En tänkbar förklaring till 23-åringens agerande som lyfts fram är att han kan ha velat sätta dit andra och att hans flickvän är polis.

Att 35-åringen och 44-åringen spelat på just en del av de misstänkta matcherna beror på att de är storspelare som satsar på väldigt många olika matcher, enligt försvaret.

Den nya bevisningen, som består av telefontrafik som sägs knyta flera av de åtalade till platsen, dömdes också ut av advokaterna.

– När det gäller bevisningen i målet så är den mycket tunn. Den enda bevisningen är spelaren som erkänt, sa advokat Jonas Carlsson som försvarar 35-åringen, enligt Kristianstadsbladet.