Fiorentina - en italiensk tragedi

Intriger, skulder och dåliga affärer - här är historien om en storklubbs nedgång och fall

1 av 5 | Foto: AP
det bittra uttåget I våras ramlade Fiorentina ur Serie A. På grund av den dåliga ekonomin nekades man häromdagen spel i Serie B, vilket innebär att den anrika klubben från Florens nästa år kommer att spela i tredjedivisionen. Hela Italien sörjer uttåget, inklusive Gabriel Batistuta, klubbens bäste målskytt genom tiderna.
FOTBOLL

En fotbollstokig stad i Toscana, en mytomspunnen klubb, en ägare med avsevärt exhibitionistiska böjelser, en galopperande skuld.

Nu är allt över, ridån faller, kanske börjar en ny era ur spillrorna.

Historien om AC Fiorentinas fall är ingen fotbollens såpopera. Det är en italiensk tragedi som troligen kommer att följas av fler akter även i andra stora europeiska ligor.

När Vittorio Cecchi Gori i början av 1990-talet var helt färsk majoritetsägare av AC Fiorentina blev han vid ett tillfälle helt till sig i trasorna över ett Fiorentinamål. För att ingen skulle missa hans eufori ställde han sig bredbent på skranket framför hedersläktaren på hemmaarenan Artemio Franchi. Alla i Florens visste efter detta att Gori var ett verkligt fan av de violetta. De flesta gillade vad de såg. Egentligen alla utom Goris far Mario, den andre store aktieägaren, han tyckte att sonen gjorde sig själv till åtlöje.

Som en "leksak"

Drygt tio år senare fyller knappast Gori den yngre en fotbollsarena med beundrare. För när stans stolta fotbollslag, två gånger innehavare av mästartiteln "Scudetton", nu gått i konkurs är det troligen Vittorio Cecchi Gori som de flesta stammisarna på Artemio Franchi vill hänga.

Ilskan och frustrationen är knappast förvånande. Visst, det är inte ägaren som gör målen, det är spelarna och tränarna som misslyckats sportsligt med AC Fiorentina. Men filmmagnaten Gori har knappast gjort situationen lättare för klubbens sportsliga ledning. Snarare tycks det som om han använt fotbollslaget som sin lilla "leksak", i en vision som varit misstänkt likt en imitation av Goris idol, Milanägaren och politikern Silvio Berlusconi.

Men till slut galopperade verkligheten ifrån även visionären Gori.

När AC Fiorentina häromdagen nekades spel i andradivisionen Serie B - man ramlade ur Serie A i våras - krävde det italienska förbundets granskare att Gori och klubben skulle visa upp 200 miljoner svenska kronor. Som en garanti för att de var finansiellt dugliga inför säsongen - en situation som klubben delade med 22 andra ligaklubbar (alla andra lyckades).

Gori misslyckades med detta. Trots att det in i det sista ryktades om såväl försäljning av Goris aktieinnehav - han har i ett par år försökt sälja sin andel - som om en utländsk mecenat som skulle rädda klubben ur den akuta krisen.

Att det gick som det gick var nu inte helt överraskande för de med lite insyn i Goris affärer. Hans nöjesimperium har knäat under en längre tid.

Italienska källor säger att man har skulder på åtskilliga miljarder svenska kronor. Hur mycket som kan tillskrivas Fiorentina vet nog bara Goris mest betrodda revisorer. Men samma källor talar om uppemot 160 miljoner euro, mer än en och en halv miljard kronor. I en överspenderande europeisk toppfotboll är det bara Real Madrid som kunnat visa upp så astronomiska siffror. Men till skillnad mot Real så hade Gori ingen arena att sälja till sin stad för att rädda situationen. Snarare hamnade han tidigt på kollisionskurs med de styrande i Florens. Relationen till den sittande borgmästaren Leonardo Dominici kan i bästa fall beskrivas som iskall. I kommunhuset kände därför ingen för att rädda konkursboet AC i slutskedet.

De som är snälla mot Gori säger nu att han varit vidlyftig med Fiorentina.

Att han velat väl, men inte haft koll på händelserna. De pekar på att när det krisade förra året - det var då problemen blev offentliga efter att spelarna inte fått lön på fyra månader - då sköt Gori till 100 miljoner och klarade klubben ur den värsta faran.

De som är elaka talar om en smärre svindel. Elaka tungor säger att Gori "lånat" uppemot 400 miljoner svenska kronor ur klubbens kassa för att rädda sitt imperium undan konkurs. Penningflödet har han löst genom att spendera framtida TV-intäkter - två säsonger framåt var "sålda" vid konkursen - liksom säsongsbiljetter. I det fallet har Gori redan använt förmodade inkomster fram till år 2006.

De som är extra cyniska pekar på att Gori undersökts av polis, anklagad för såväl penningtvätt i stor skala som för kokaininnehav. Han har också varit involverad i en skilsmässa i Kalifornien där hans före detta hustru krävt nästan ett miljardbelopp i skadestånd.

Det är knappast förvånande att någon jämfört AC Fiorentinas fall med en såpopera. Men det är ingen såpa. Det är en italiensk tragedi. Och vad värre är: allt för många tecken tyder på att Fiorentina bara är den första klubben som faller efter åratals spendering av luftpengar.

Vad som nu än händer så sätts det punkt för ett mytomspunnet kapitel i italiensk och europeisk toppfotboll. AC Fiorentina bildades så sent som 1926, men redan på 1940-talet passerade man Pisa och blev Toscanas storlag.

Den positionen har man behållit. Klubbens verkliga storhetstid var på 1950-talet då man för första gången vann ligan (1956) och kom tvåa vid ett flertal tillfällen. 1957 spelade man Europacupfinal mot mäktiga Real Madrid.

Men förlorade dock den matchen trots att man hade tio italienska landslagsmän i elvan. Den elfte var brasse och därför inte tillgänglig för "Gli Azurri".

Många legender

Klubben har haft åtskilliga spelare som blivit legender även långt bortom floden Arnos stränder. Kurt Hamrin är en. Svensken kom till klubben strax efter den första storhetstiden, men hann förutom 151 mål på nio säsonger även med att 1961 vinna Cupvinnarcupen. Giancarlo Antognoni, 70-talets italienska mittfältsmotor, liksom Roberto Baggio är de stora inhemska namnen i klubbens historia. Annars har det framförallt handlat om importer: Hamrin, Daniel Passarella, Socrates, Gabriel Batistuta, Michael Laudrup, Stefan Effenberg och nu senast Rui Costa. "Ärkeängeln" Batistuta är klubbens senaste - sista? - superstjärna och förärades efter nio år i klubben en bronsstaty utanför Artemio Franchi.

Redan 1993, strax efter Goris inträde, kom det första tecknet på problem för en klubb som dittills legat i Serie A sedan andra världskriget. Man förpassades då till Serie B. Men när Fiorentina omedelbart återvände till den högsta serien och strax därpå, 1996, dessutom vann den italienska cupen trodde de flesta att klubbens satsning på Europa var genomtänkt och väl underbyggd. Men det hjälpte inte att man 1999 lyckades bra i Champions League - med segrar mot Manchester United och Arsenal - det började ändå bli uppenbart att Fiorentina inte var något stabilt bygge. Ett uppenbart tecken på detta var de myriader av coacher som passerade klubben.

Förra säsongen blev krisen offentlig trots att mytomspunne Roberto Mancini anställts som sportchef. De uteblivna spelarlönerna följde omedelbart efter försäljningen av favoriter som Batistuta (Roma), Francesco Toldo (Inter) och Rui Costa (Milan). Framförallt den sistnämnde såldes helt motvilligt för att Fiorentina skulle kunna ge sig in i säsongen 2001-2002 med någon form av kreditvärdighet.

Inför den planerade andra vistelsen i Serie B - tänkt att bli ettårig - hade Fiorentina ett inte alls oävet lag med namn som Angel di Livio, portugisen Nuno Gomes, jugoslaven Predrag Mijatovic och Enrico Chiesa, nyligen italiensk landslagsforward.

Många har problem

Normalt sett hade man kunnat skjuta på problemen genom att sälja några av dessa. Men nu är inte någonting längre normalt i italiensk fotboll.

Åtskilliga klubbar har stora ekonomiska problem - inte ens Roma och Lazio klarade sig undan den granskning som Fiorentina fastnade i. Alla klubbar avvaktade därför vad som skulle hända med Fiorentina. Efter en konkurs skulle de nämnda namnen bli "free agents" och kosta helt andra summor.

Att toppfotbollen är så pass cynisk vet nog de flesta i Bosman-eran. Men när Fiorentina nu gått mot ättestupan har några representanter för andra storklubbar faktiskt visat visst hjärta. Toppnamn i såväl Milan som Roma agerade in i det sista för att hjälpa Fiorentina från vanäran att slippa bli förpassad till amatörligan. Nu hamnar man troligtvis i ett så pass rumsrent sammanhang som Serie C2. En nivå ungefär jämförbar med engelska division tre.

"En hemsk dag"

Där spelar i så fall - först måste man hitta sponsorer och ett lag - med namnet Fiorentina 1926 Florentia och borgmästaren som förste president.

Representanter för italiensk fotboll verkar närmast chockade över det inträffade. Det italienska fotbollsförbundets ordförande Franco Carraro sa i torsdags:

- Det är en hemsk dag för italiensk fotboll. Att ett så talangfull lag i en stor fotbollsstad förpassar ur proffsligan är en stor förlust för fotbollen.

Italienska ligans president Adriano Galliani följde upp:

- Vi kommer att göra allt för att hjälpa Florens. Det är en stad som är en del av det italienska fotbollsarvet, den måste skyddas.

"Livet är underbart" heter Vittorio Cecchi Goris största internationella framgång på vita duken. Det är filmen där den fantastiske Roberto Benigni spelar pappa i ett koncentrationsläger. I filmen lurar Benignis karaktär sin son att allt som händer omkring dem är en lek.

Gori och hela Florens vet numera smärtsamt väl att Fiorentinas fall är krass verklighet.

Två ligasegrar och sex cupvinster

Lars Nylin

ARTIKELN HANDLAR OM