När landslaget kallar får alla stjärnor kramp

FOTBOLL

Italiensk fotboll har vaknat till liv igen. Det verkar faktiskt som om spelare och tränare tagit lärdom av VM-fiaskot och den ekonomiska krisen.

De har förstått att det krävs spel, bra och roligt spel, for att locka åskadarna tillbaka till arenorna och TV-apparaterna och för att tända fansens gnista på nytt.

Resultatet är att ligan, som började på ett så erbarmligt sätt, har förvandlats till en yster målfest. Symbolen för den nya spelglädjen är Milans Pippo Inzaghi som serverar tre mål i varje match och som italienarna redan utnämnt till vinnare av årets guldboll. Det finns en tendens att gå händelserna i förvag här i landet. Men just nu är Inzaghi förmodligen Europas starkaste anfallsspelare.

Ända är han långt ifrån den ende i italienska ligan som hittar målet lika snabbt som en seriemördare hittar sitt offer. Inzaghi delar förstaplatsen i skytteligan med Romas Francesco Totti. Sedan kommer Alessandro Del Piero med 5 mål och Christian Vieri med 4. Först därefter kommer två utländska spelare med 3 mål var, Adriano och Nakamura.Det är första gången på länge som italienarna har ett så starkt övertag över sina utländska kollegor. Framgångarna märks också i det europeiska kuppspelet. De italienska klubbarna är farliga igen och fansen jublar. Det bubblar av glädje i Milano, som ser ut att bli fotbollens huvudstad den här säsongen. Inter leder ligan och Milan spelar gudomligt. Det bekräftas bland annat av 70 000 åskadare per match på hemmaarenan San Siro.

Krisen har varit en läxa for alla. Spelarna verkar angelägnare än tidigare att knyta starkare band med sina klubbar och supportrar.

I Roma har ”i tifosi” försonats med spelarna efter den vansinniga, våldsamma belägringen av träningsanläggningen för några veckor sedan. Även den episoden har manat alla till eftertanke. Vissa urgamla, urenkla ekvationer i fotbollsvärlden bara måste stämma. Klubben+spelarna+staden+supportrarna=sant.

Den som blir lidande av denna nyvaknade, nygamla kärlek är Italiens landslagstranare, Giovanni Trapattoni. Spelare som är redo att dö på planen för klubben, får alla möjliga krämpor när Trapattoni kallar. Både Inzaghi och Totti har varit ovilliga att komma till träningslagret i Coverciano inför EM-kvalmatcherna mot Jugoslavien och Wales på lördag och onsdag. Båda är lätt skadade och skulle gärna ta tillfället i akt att vila i tio dagar fär att sedan fortsätta sina bravader i ligan och Champions League.

Kvalmatcherna känns som en onödig ansträngning och landslaget är hårt kritiserat. Går det dåligt mot Jugoslavien och Wales, blir det förmodligen byte på tränarbanken.

Det vet Trappatoni. Därfor är han i desperat behov av sina bästa spelare. Men det ser mörkt ut. Vieri har redan tackat nej på grund av en vrickad fot. Inzaghi gav med sig i går och ska spela med en särskild sula för att inte känna av sin onda fot. Totti var däremot tvungen att komma upp till Coverciano och bli undersökt av landslagsläkaren, innan Trapattoni trodde på hans skada. Om forhållandet dem emellan har varit spänt tidigare, är det definitivt inte bättre nu.

Vad alla hoppas nu, är att Trapattoni hämtar inspiration hos Milan och låter skadespelet, inte taktiken, ta överhanden. Fyra av elva spelare kommer från ligans mest uppfriskande klubb. Bland dem finns Andrea Pirlo, ett ungt hopp att hålla ögonen på i italiensk fotboll.

Det är Milans ägare Silvio Berlusconi som givit spelarna en ny kick. I lördags nedsteg han från skyarna i sin helikopter på Milans träningsanläggning Milanello och ingjöt nytt hopp och mod och entusiasm i ett lag som enligt egen uppgift känt sig faderlöst länge.

Italiens premiärminister erkände att han brukar stå framför spegeln och upprepa positiva fraser för sig själv. Ni ska övertyga genom att vinna och ge skadespel åt publiken, sade Berlusconi och Milan vann med 6–0 över Torino. Jag har alltid vetat att det var någonting som inte stämde. Det var landslagstränare Silvio Berlusconi skulle bli. Inte premiärminister.

Kristina Kappelin ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM