Hedmans miss - Celtics fall...

Sportbladets Peter Wennman: Nu är det nog - Magnus är körd

FOTBOLL

LONDON

Varför svider det så?

Man borde ha viktigare saker att oroa sig för än hur det går för ett skotskt, katolskt fotbollslag som heter Celtic, men lik förbaskat...aj, det gör ont.

Aj, Henrik Larsson!

Aj, Johan Mjällby!

Aj, aj, aj, Magnus Hedman!

Foto: Reuters
Goodbye Celtic. Straffen som fällde Celtic. Magnus Hedman var chanslös.

Fyra sketna minuter kvar av ordinarie speltid, det stod 2-2 mellan Lyon och Celtic och det var precis vad skottarna behövde för att gå vidare till åttondelsfinal i Champions League.

Då:

En hands (var det verkligen det?) på Celtic-försvararen Balde några meter framför Magnus Hedman, straffspark till Lyon, vrålsnyggt inprickad av matchens lirare Juninho.

3-2 till Lyon.

Goodbye till Celtic.

Igen.

På det snöpligaste av sätt.

Precis som mot Juventus för två år sen.

Men den här gången kändes det ännu värre.

Ett yxhugg i ryggen

Jag lider verkligen med den utomordentlige (inte i går, dock) Henrik Larsson, som hade varit värd att få avsluta sin fantastiska karriär i Celtic med en stor framgång i Europa. Jag tar det som ett personligt yxhugg i ryggen att jag inte får följa "Henke" mer i denna upplaga av Champions League.

Jag lider också med Johan Mjällby, som kämpade som en äkta, långhårig, skotsk braveheart på högersidan i försvaret och som visade att han är tillbaka på allvar efter sina skadeproblem.

Jag lider dessutom med managern Martin O´Neill, som nästan löpte amok efter sidlinjen när Lyon fick sin straff och som ändå var en gråtfärdig, stor förlorare efteråt.

Men lider jag också med Magnus Hedman?

Jo, det är klart, det måste jag ju göra - men den brutala sanningen är den här:

Hade Celtic haft en bättre målvakt hade laget klarat oavgjort i går.

Magnus Hedman är körd nu.

Nu är det nog.

Aldrig vid min blekfeta mage att Celtic kommer att satsa på den svenske landslagskeepern som förstemålvakt i fortsättningen, inte efter insatsen i Lyon.

Juninho sköt 2-1 för hemmalaget från 35 meters håll. Bollen gjorde helt klart en "wobble" i luften och tog en oväntad bana, men det var fri sikt och Hedman var sen som ett pendeltåg i minusgrader när han förflyttade sig i sidled.

De brittiska tv-kommentatorerna var skoningslösa i sina utdömingar av Hedman. Och jag måste säga att jag håller med dem. Det var ju inte bara det där målet... vid ytterligare ett par tillfällen tvekade Hedman i straffområdet, han agerade inkonsekvent och osäkert och såg inte alls ut som en internationell stormålvakt.

Grejen med honom är att han verkligen har det utseende och de yttre attribut som krävs för att vara en målvaktsbjässe. Men det förefaller alltmer att vara en falsk, tjusig tavla. En konstförfalskning.

Jag börjar alltmer begripa hans märkliga försök till fotparad när Senegal slog ut Sverige i VM förra sommaren. Han hinner ju helt enkelt inte med i svängarna!

Som ett illerbett i näsan

Det var synd för Celtic. De kom tillbaka från underläge två gånger, och även om jag anser att båda målen (John Hartson och Chris Sutton) var rätt slumpmässiga har jag inte sett elva svettigare män sen jag var på turkiskt badhus.

Celtic spelade direkt dåligt efter paus, men som svensk lider jag ändå med laget. En straff i arsl-t i 86:e minuten måste ha känts som ett illerbett i näsan.

För Henrik Larsson, som verkligen inte var särskilt vass i ett nästan osynligt Celtic-anfall, fäller jag en extra tår. Det man kan hoppas på nu är att han blir så förbannad att han tackar ja till landslaget i sommar och försöker ta revansch i EM i stället.

Det är ju i alla fall gratis att hoppas, eller hur?

Märkligt, Inter!

För övrigt kan man bara konstatera att Arsenal gjorde det förväntade, slog Lokomotiv Moskva med 2-0, och utökade den engelska skaran i åttondelsfinalen till tre lag. Det bäddar för en mycket spännande fortsättning. Och det märkliga var att Inter blev utslaget ur gruppen, trots att laget började med att spöa Arsenal med

3-0 på Highbury.

Fredrik Ljungberg ligger rätt ofta och sprattlar i gräset numera och blir alltmer en slags Drottningen av Saba. Men nytta gör han - hans 2-0 på Thierry Henrys passning var en karbonkopia av tio andra Freddiemål efter löpningar i djupled.

En kväll som denna, när även Pär Zetterberg och Christian Vilhelmsson i Anderlecht slogs ut, var Ljungberg i alla fall en svensk att glädjas åt.

Peter Wennman