Riktigt bra - men fem minuter förstörde allt

FOTBOLL

Det är aldrig bra att förlora, sägs det.

Någonting ligger säkert i detta, så kanske är det så att idag är jag den ende, som förmår att uppskatta denna uddamålsförlust mot Norge.

Förutom Lasse Lagerbäck, förbundskaptenen, som efteråt faktiskt sa:

-Vi gjorde en väldigt bra match!

Maskhållare Lagerbäck vet man nu aldrig var man har, men i det här fallet håller jag helt med honom.

Foto: ULF HÖJER
Kim Källströms kanon till 1-0 inledde målfesten på Råsunda.

Norge vann matchen, 3-2, och vi ska inte ta ifrån norrmännen segern på något sätt så här dagarna efter deras 100-årsfirande av frigörelsen från barbarerna på denna sida Kölen.

Men, frånsett de fem minuterna (60-65) i andra halvlek, så var detta Sveriges match. Både före och efter.

Utan Zlatan och utan Henke och utan Ljungberg och utan Mellberg - ja, utan åtta man ur startelvan från Malta-matchen så spelade Sverige en riktigt underhållande fotboll.

Kortpassningar med ett tillslag, modell Anders Svensson. Långpass, modell Kim Källström. Dragisärlöpningar, modell Johan Elmander. Offensivt ytterbacksspel, modell Christoffer Andersson. Disciplinerat balansspel, modell Daniel Andersson.

Laget hade allt - utom resultatet med sig.

Och tänk, jag tycker faktiskt inte det betyder så mycket.

Elmander gigant

Att mittförsvaret rasade ihop i andra halvlek är lätt att förklara och stå ut med: varken Olof Mellberg eller Teddy Lucic fanns på plan - och Daniel Majstorovic var en sällsynt otursgubbe när han två gånger råkade styra bollar förbi Eddie Gustafsson i mål.

Johan Elmander var planens gigant och det är lätt att säga - dock bara med denna match som måttstock - att Ajax valde fel forward.

Visst borde Markus Rosenberg, med annat i sina tankar, ha bytts ut tidigare men ärligt talat så var den inbytte Fredrik Berglund inte ett dugg vassare.

"Bella" träffade målet lika sällan som "Mackan"...

Tänk er för, MFF-bossar

MFF nästa? Nja, nog skulle jag tänka mej för om jag hette Madsen eller Borg. Eller har man råd med en psykologlön vid sidan om?

Berglund uträttade faktiskt inte särskilt mycket senast han var allsvensk: fyra mål på 15 matcher i Elfsborg våren 2003.

Som sportkrönikör måste man, lärde jag mej en gång i tiden, ha med något i sin text som du inte kunnat läsa någon annanstans.

Jag tror jag har det i dag.

Förmodligen vet du redan, att den norska segern var den första i Sverige sedan september 1951, 43 i Göteborg, och att det var den första i Stockholm sedan oktober 1938, 32 på Råsunda.

Norge skrev fotbollshistoria

Fotbollshistoria, alltså. Men här kommer också exklusivt för läsarna av denna spalt målskyttarna.

1951: för Sverige MFF-centern Ingvar Rydell 2 och ÖSK: s vänsterhalv Gösta Lindh - för Norge backen Harry Boye Karlsen, Ørn Horten 2, innern Per Bredesen, Ørn Horten och vänsteryttern Gunnar Dahlen, Freidig Trondheim.

1938: för Sverige AIK:s "Lillis" Persson och IFK Göteborgs Arne Nyberg - för Norge vänsteryttern Arne Brustad, Lyn Oslo, centern Knut Brynhildsen, Fredrikstad och högerinnern Hans Nordahl, Skeid Oslo, i den första av sina 19 landskamper.

Den intressanta följdfrågan är naturligtvis den om Nordahl.

Tyvärr, jag har inget svar. Dessutom ännu för sent att ringa Thomas. Lite hyfs har man ju ändå fått utbildning i.

Lasse Sandlin