900 mil - för en bortamatch

För ryska nykomlingen Luch Energiya är fotbollen ingen enkel resa: ”Det tar en vecka för oss att ställa om”

Foto: PATRIK LINDVALL
KLICKA PÅ BILDEN FÖR EN LÄSBAR GRAFIK.
FOTBOLL

Öst är öst. Väst är väst. Aldrig möts de två. Utom i ryska ligan. I årets ligaspel reser nykomlingen Luch från Vladivostok i öst 600 mil till matcherna. Men storklubbarna i Moskva sneglar hellre mot väst.

Foto: GETTY IMAGES
Luch Energiyas Ruslan Adzhindzhal i kamp om bollen med Spartak Moskvas Santos Motsart i gårdagens möte lagen emellan. Matchen slutade 1–1 och det var nog Ruslans Luch nöjda med. Förlust hade det blivit en tuff resa – på 600 mil – hem till Vladivostok.

Föreställ dig att Lira Luleå går upp i högsta serien. Och att det då väntar ett ligaspel där hälften av matcherna spelas i New York. Övriga bortaresor går till platser som Sri Lanka eller Mongoliet. Du har då situationen ganska bra när nykomlingen Luch i helgen var en av 16 klubbar som inledde jakten på årets ryska ligatitel.

Luch från Vladivostok har minst 600 mil till de flesta av matcherna. Upp till 14 timmars flygresa. Till bortamatchen i S:t Petersburg har laget närmare 900 mils resa. Det närmaste laget kommer ett derby är matcherna mot Tom Tomsk, fyra timmars flygresa västerut i Sibirien. Det är som om Lira Luleå haft sin närmaste match i Aten.

Mirakeltränaren bakom Luch, Sergej Paslov, sa luttrad inför premiären:

- Det tar oss två dagar att ställa om när vi reser till Moskva. Men när vi återvänder hem igen går det en vecka innan vi är inne i normala gängor. Det finns inget hemligt recept. Det är tuffare för oss än för någon annan i ligan.

Inte sedan 1993 har Vysshaya Liga varit en verklig allryska, då var Luch uppe senast. För en utomstående betraktare var återöppnandet av fjärran östern-fönstret det mest

spektakulära inför helgens ligapremiär. I Moskva, där sju av klubbarna finns, riktades däremot blickarna åt annat håll. I huvudstaden siktar man i alla bemärkelser mot väst.

Efter CSKA:s Uefacup-triumf i Lissabon 2005 trodde många att ryska klubbar kommit över skräcken för Europaspel. Med den första ryska titeln någonsin låg landet öppet för att Vysshaya skulle betraktas som en av de stora europeiska ligorna. Dynamo Moskvas köp av ett halvdussin brassar och portugiser år 2004 skulle nu bli vardagsmat. Trodde man.

Men på många plan har explosionen stannat av eller åtminstone saktat in. I synnerhet i rika Moskva. Att Zenit från ärkerivalen Sankt Petersburg i väster är vinterns ryska klubb i Europa är illustrerande. De ryska storklubbarna står inför en brytpunkt. Ska man investera på kort eller lång sikt för att ta nästa steg? David Nowak, sportchef på tidningen Moscow Times, var häromveckan i den skotska tidningen Sunday Herald kritisk till oligarker och andra investerare i rysk fotboll:

- Det de misslyckats med är att de inte investerat i klubbarnas infrastruktur. De går bara ut och köper vem som helst med ett utländskt namn och tror det ska ta dem till Champions League.

Skälet till att en skotsk tidning visade intresse för den ryska ligan är att Moskvaklubben Lokomotiv i januari köpte skotten Garry O'Connor.

Exemplet O'Connor är talande för ett delvis nytt tänkande efter köpexcesserna för ett par år sedan. O'Connor är i och för sig en lovande landslagsspelare. Men han är inte i nivå med spelare som portugiserna Maniche och Costinha eller brassen Carvalho, de senaste årens mest uppmärksammade importer.

O'Connor förmodas addera klassisk brittisk fighting spirit i en liga där begreppet disciplin ofta försvann med den gamla tidens ryska regimer.

För att få detta var Lokomotiv beredda att punga ut med 30 miljoner och en månadslön som är minst 10 gånger större än de 100000 som skotten hade hemma i Dundee. "En livsförändrande summa" som hans agent sa i en intervju. Visst, det finns pengar i Vysshaya liga. Klubbarna omsätter mellan 100 och 500 miljoner svenska kronor. Skumraskaffärerna, maffiakopplingarna och penningtvätten från 1990-talet är lyckligtvis i princip borta. Frågan är bara var och hur de stora pengarna ska spenderas.

Dynamos tränare Jurij Semin sa i samband med att han lånade ut Maniche till Chelsea i januari:

- Vi har haft för många utländska spelare i laget, för att lyckas i ligan måste vi ha en bra balans, därför måste vi få in fler ryska spelare.

Semin sa inte att han betraktat utlänningarna i sin klubb som lycksökare. Men han tänkte det uppenbarligen. Bara någon vecka senare hade han sålt tre utlänningar och lämnade Costinha hemma när Dynamo åkte på träningsläger i Spanien.

Trots att Roman "Mr Chelsea" Abramovitj sålt sin andel i CSKA:s ägare Sibneft - med följande budgetsänkning - tror många att den gamla arméklubben ska ta hem även årets liga. I fjol svepte "hästarna" i en raketspurt med fem raka vinster i säsongsavslutningen förbi den länge överlägsne serieledaren Lokomotiv.

Men mycket kring årets CSKA hänger på en skör tråd som stavas Daniel Carvalho. Brassen har varit borta en längre tid och han är dessutom ett mycket attraktivt namn efter att i fjol i en UEFA-omröstning ha rankats som en av Europas fem bästa mittfältare.

Om inte CSKA står upp finns det på förhand tre huvudutmanare:

- Lokomotiv som storhandlat och köpt totalt elva nya spelare inklusive O'Connor.

- Spartak som genom sitt huliganfölje blivit ärkerivaler till allt och alla men som i medvind kan dra 60000 till mäktiga Luzhniki.

- Zenit som om de får behålla Andrei Arshavin mycket väl kan ta hem titeln. Scenerna hemma på Petrovsky Parc skulle bli euforiska. Zenit är den enda klubben som konsekvent har fullsatt på hemmamatcherna, 21000.

Om inte Rubin Kazan förnedrar superklubbarna och tar sitt första guld. Det skulle innebära en skräll som hörs ända till Vladivostok, sex tidszoner bort.

Hur det kommer att gå för Luch? Det började åtminstone lysande. 1-1 borta mot Spartak i lördags. Det blev nog ändå en rimlig resa de 14 timmarna hem till japanska havet.

Ryska ligan