Kärleken vann över hatet i Bukarest - Nicolita hyllades av Steaua-fansen efter kvartsfinalen

FOTBOLL

BUKAREST

Makteliten mot de förtryckta.

Steaua mot Rapid.

Glöm Champions League - veckans överlägset hetaste drabbning hittade vi i Uefa-

cupen.

Sportbladet var givetvis på plats under rumänsk fotbolls största match på 20 år.

Sportbladets Erik Niva på plats i Bukarest.

För en dryg månad sedan tågade en procession romer genom centrala Bukarest.

De firade. För precis 150 år sedan befriade den rumänska staten dem efter 500 års slaveri.

Samtidigt protesterade de. Under åren som gått har de inte fått någon ursäkt från vare sig staten eller den ortodoxa kyrkan, och de flesta av dem lever fortfarande i bister fattigdom.

Några veckor senare spelades en ligamatch mellan Steaua Bukarest och Nacional. På läktaren satt Razvan Lucescu.

Han är tränare för Rapid Bukarest, och passade på att spionera på Steaua. Under hela matchen utsattes han för skoningslöst häcklande. Steaua-fansen sjöng "Stick, smutsiga kråka" och "Dö, zigenare".

Efter 80 minuter tvingades Lucescu lämna läktaren. Han fick polisbeskydd ut.

I Rumänien ses Rapid Bukarest som romernas klubb.

Parallella historier

För den som tittar ordentligt säger fotbollen ofta mer om tillståndet i ett land än ett dussin statliga utredningar.

Det senaste året har två parallella historier kommit från arenorna i Rumänien.

Den ena har handlat om ett land på uppgång efter 15 år på knä.

Mycket blev bättre efter kommunismens fall, men annat rasade sönder. Fotbollen var en av de saker som imploderade.

Spelarna fick chansen att flytta utomlands. Säkerhetspolisen som stöttat Dinamo Bukarest försvann, armén lyfte sin hand från Steaua.

Inte sedan våren 1990 har ett rumänskt lag nått semifinal i någon av de europeiska cuperna.

För några år sedan började äntligen liket röra på sig. Privata investerare pumpade in pengar, och lagen slutade vara dörrmattor för västeuropéerna.

Den här vintern har Bukarest-klubbarna samlat storskalper på hög. Hamburg, Feyenoord, Real Betis, Everton" Låt dem komma bara, låt dem förlora.

Plötsligt var både Rapid och Steaua ända framme i Uefa-cupens kvartsfinal. Landet jublade. Rumänien vill in i EU så snabbt det någonsin går, och två lag i rampljuset ger ovärderlig internationell PR.

Eller gör de verkligen det?

Den andra bilden rumänsk fotboll målar upp är inte alls lika vacker. Den visar våld, rasism, splittring och ett land på väg rakt ner i avgrunden.

Värst har det varit på matcherna mellan just Steaua och Rapid.

I maj förra året ledde speakern (!) på Steauas stadion läktarna i hatsånger mot romer.

Under oktober-returen fyllde Steaua-fansen sin läktare med rasistiska banderoller ("Zigenare - tvätta er med fågelinfluensan") och slog sönder bortasektionen.

Bägge matcherna ledde till att båda lagen bestraffades med flera matcher inför tomma läktare.

Efter Uefa-cuplottningen drog hela Rumänien efter andan.

Rapid Bukarest skulle återigen möta Steaua Bukarest.

"Viktigt att jag inte är där"

- Är du här för att skriva om rasismen? Det finns ingen.

Dan före dan, jag åker norrut genom Bukarest med Sebastian Stan. Han är reporter på ProSport, men erkänner direkt att han är Steaua-

supporter i första hand och journalist i andra.

- Jag kommer inte ens gå på matchen. Det innebär otur för Steaua om jag är på Giulesti-

stadion. Varje gång jag är där så förlorar vi. Jag skriver från redaktionen i stället.

Men innebär inte det att du gör ett sämre jobb?

- Jo, men" Det är viktigt för Steaua att jag inte är där.

Husen utanför bilrutan blir allt slitnare när vi närmar oss Giulesti. Området som givit namn åt Rapids arena är ett av Bukarests allra fattigaste.

Här hamnade de lägst avlönade arbetarna då Rumänien industrialiserades. Här hamnade järnvägsarbetarna och knegarna på tobaksfabriken - och bland dem fanns väldigt många romer.

- Historiskt sett är Rapid zigenarnas lag, det stämmer, men i dag betyder det inget. För den som inte kommer från Bukarest kanske det är svårt att förstå, men när Steaua sjunger om zigenare är det inte rasism. Det är bara ett öknamn, ett sätt att få dem ur balans.

Vi stannar utanför Giulesti. Steaua ska känna på mattan inför matchen, och vi är här eftersom ProSports redaktion tror att spelarna kan bli överfallna av Rapid-fans.

- Själv tror jag att matchen blir lugn. Europas ögon tittar, och det skulle vara en katastrof för Rumäniens maktelit om det skulle bli problem.

Stan ger sig in i en komplicerad utläggning kring hur maktens män styr allt i rumänsk fotboll, inklusive vilka som kommer in på matcherna och vilka sånger de sjunger.

Precis då kommer Steauas buss.

Från ingenstans dyker 50-talet kortsnaggade Rapid-fans upp. De gör inget försök att attackera, utan nöjer sig med att skandera. Jag frågar Stan vad de sjunger.

- Tja" det handlar om avsugningar.

Ny melodi.

Den här då?

- Ceauseii. Ceauescus barn.

Hur kontrar Steaua i morgon?

- Ingen aning. Alla sånger om Rapid handlar om zigenare. Varenda en. Nu när de fått order uppifrån att inte sjunga dem vet jag faktiskt inte vad de kommer att svara med.

Otäcka huliganer

Några självklarheter att betona:

Alla Rapid-fans är inte förtryckta romer - i leden finns också riktigt otäcka huliganer.

Alla Steaua-fans är inte våldsamma rasister - de jag träffat hör till de trevligaste som går i skor.

Men - det finns ett men här.

Jag ringer upp Valeriu Nicola, som är generalsekreterare för European Romani Grassroots Organisation:

- Rasism mot romer är så socialt accepterat att ingen tänker på alla förolämpningar - utom vi som drabbas.

Ingen annanstans i världen finns det så många romer som i Rumänien. Siffrorna varierar, men förmodligen ligger den riktiga någonstans mellan 1 och 1,5 miljon.

Ingen annanstans är heller deras position så utsatt. I en opinionsundersökning i höstas svarade 73 procent att de inte ville ha romer som grannar.

- Lacatus och Dumitrescu är två av våra största spelare någonsin. Båda var romer, men vågade inte berätta det när de spelade i Steaua.

2 000 poliser

Drygt tre timmar före avspark marscherar ett långt tåg Steaua-fans in på Giulesti. Ungefär hälften är maskerade med rånarluvor och/eller solglasögon, och de sjunger:

- Vi har alltid hatat zigenare. Vi har alltid pissat på er.

Mer än 2 000 poliser tjänstgör, och hade de inte slagit en järnring runt Steaua-supportrarna hade kravallerna redan varit igång.

Inne på stadion spelas Rapid-hymnen, och som en man vänder Steaua-klacken ryggen mot planen och sträcker långfingrarna i luften.

Lilla Giulesti vibrerar av känslor. Trots att stadion bara tar 19 000 åskådare har Rapid vägrat att flytta matchen. Klubbens motto är Singuri Impotriva Tuturor - "Ensam mot alla" - och parollen för matchen är "Revansch för 50 års förödmjukelser".

Ska det bli någon revansch ska den komma här. Arenan är inte stor och den är inte vacker - men den är hemma.

Avspark kommer. Europas tv-kameror slås på. Vad händer nu?

Frågan hinner inte landa innan Steaua tagit ledningen. Nye supertalangen Banel Nicolita petar in ett blytungt bortamål.

Hos Steaua-fansen vinner kärleken över hatet. Resten av första halvlek sjunger de fram de sina snarare än att håna motståndarna.

Hos Rapid växer desperationen. Blev den stora revanschen verkligen bara fyra minuter lång?

Nej, strax efter paus stöter veteranen Viorel Moldovan in 1-1, och bjässemötet lever inför returen på torsdag.

Ändå kommer nog dagens viktigaste revansch efter slutsignalen. Tv intervjuar 1-0-skytten Nicolita ute vid sidlinjen, och gång på gång sjunger Steaua-klacken hans namn.

Kanske vet de inte. Förmodligen bryr de sig bara inte.

Varje vecka skickar Banel Nicolita hem största delen av lönen till sin stora familj i Braila. Han är rom - och stolt över det.

Den här kvällen är alla i Steaua Bukarest stolta över honom.

Det här är klubbarna i Bukarest

Rumäniens Abramovitj

Erik Niva