”Jag såg Drogba gråta som ett barn”

Mourinhos kärleksförklaring

FOTBOLL

Didier Drogba var den som hyllades.

José Mourinho stal dock showen med sin kärleksförklaring.

– Det finns tre stunder som visar vilken människa han är, och ena var när jag såg honom gråta som ett litet barn, säger Chelsea-tränaren på gårdagens FWA-gala.

Football Writers Association, förkortat FWA, höll en hyllningsgala i går kväll och delade ut fina priser.

Ena tilldelades Didier Drogba, mannen som mer eller mindre enade sitt Elfenbenskusten och som nu belönades för sitt bidrag till fotbollssporten.

Det blev dock ivorianens tränare i Chelsea, José Mourinho, som stal showen.

– Genom alla år har jag vägrat säga vem min favoritspelare är och det är för att så många har gett sitt blod och sin själ för att kriga för mig. Men om jag fick välja en som representerar allt det goda i en spelare och människa så skulle jag nog välja Didier.

"En bortglömd kusin?"

Det är Daily Mail som sammanställt portugisens tal, ett tal som innehåller många godbitar.

– Vår historia ihop började inför matchen mot Marseille när jag tränade Porto. Vi möttes i spelartunneln och då jag sett honom spela mot PSG sa jag: ”Jag har inte pengar nog att köpa dig, har du en bortglömd kusin som liknar dig i Elfenbenskusten?”

Drogbas svar?

– ”I Porto har du inte pengarna, men om du flyttar till en annan klubb som har pengarna så följer jag med dig.”

Det blev exakt så. Mourinho tog över Chelsea – och övertalade klubben att Didier Drogba var en spelare värd att lägga 24 miljoner pund på.

"...eller så bär jag ut dig!"

”The Special One” berättar slutligen om tre ögonblick som för honom karaktäriserar Drogba, både som spelare och människa.

– Det första var när han landade på flygplatsen för att skriva på för Chelsea. Sättet han kramade och tackade mig var inte normalt från en spelare till en tränare.

– Det andra var när vi hade vunnit FA-cupen 2007 och jag gick till omklädningsrummet för att ringa min fru. Plötsligt stormade ett monster in och sa att spelarna vägrade lyfta bucklan utan sin tränare, så ”antingen kommer du ut, eller så bär jag ut dig!”

– Det tredje var när jag lämnade Chelsea samma år. Då såg jag denne store man gråta som ett litet barn.

ARTIKELN HANDLAR OM