Chippen: Jag var förbannad

FOTBOLL

NANTES

Utslängd från landslaget, petad i sin klubb.

Det har aldrig stormat lika mycket runt Christian Wilhelmsson som det har gjort de senaste veckorna.

Exklusivt för Sportbladet ger han här sin egen version av en omtumlande månad.

Foto: Andreas Bardell
Talar ut. I en exklusiv intervju med Sportbladet talar Christian Wilhelmsson ut om den senaste tidens turbulens.

Knäckt?

Inte särskilt.

Att påstå att livet leker för Christian "Chippen" Wilhelmsson vore visserligen att ta i, men både glimten och glöden finns kvar i ögonen.

Problem är till för att lösas, avbytarbänkar existerar för att komma bort ifrån och misstag desinfekteras genom att erkänna dem.

Men hur är det med uppvärmningar? Är de till för att delta i?

Wilhelmsson flinar till när söndagsmatchen mot Olympique Marseille kommer på tal, innan han förklarar hur han själv uppfattade den senaste i raden av kontroverser:

- Jag var väl inte på hundraprocentigt topphumör när jag gick ut eftersom jag inte skulle spela, så när de andra började köra kvadraten tänkte jag: "Nä, jag pallar inte denna". Värmer upp gör man väl ändå inte förrän man ska in och spela, så jag tyckte inte att det var hela världen. Sedan gick jag ut och joggade lite och sedan satte jag mig igen. Jag vet inte vad jag vill kalla det, men ingen protest i alla fall.

"Vill jobba mig tillbaka"

Men du måste ju ändå ha märkt att både spelare och ledare ville ha ut dig på plan?

- Jamen, före matchen står man ändå mest bara och leker och jag kände inte för det. Jag fattade inte att det var obligatoriskt - hade jag gjort det hade jag självklart gått ut.

Oavsett vilket är det uppenbart att du hamnat på kant med tränaren i Nantes. Vad har hänt?

- Ibland kan en fotbollsspelare få sitta på bänken av andra anledningar än att han är dålig. Jag inser att det låter kryptiskt, men även om jag hade kunnat berätta mycket så vill jag inte gå den vägen. Jag vill jobba mig tillbaka på planen i stället.

Snacket bland franska kollegor är att du hamnat mitt i en maktkamp, att presidenten gav dig ledigt för att stanna i Sverige efter ståhejet kring landslaget och att tränarna då kände sig överkörda.

- De franska journalisterna är väldigt duktiga, haha.

Kan det bli så att du byter klubb redan i januari?

- Just nu har jag bestämt mig för att inte ha de tankarna. Jag ska ge det här en chans och visa att" så här ska det inte fortsätta, som det går just nu.

Vi byter ämne. Landslaget. Zlatan sa nej, du sa ja. Hur resonerade du?

- Jag tyckte att straffet var för hårt för det vi gjorde, men jag kände ändå att jag vill fortsätta. Det var tråkigt att det fick så stora proportioner, men för mig är det ändå väldigt stort att spela i landslaget. Gjort är gjort - man kan inte göra nånting åt det - och jag är ledsen för att det blev som det blev.

Hur svårt var det att komma fram till ett beslut?

- Det tog ett tag att smälta det. I början var jag förbannad som fan och tyckte att allt fick för stora följder. Det blev ju inte bara Sverige, utan det spreds över hela Europa och diskuterades överallt. Och det är ju inte alls säkert att alla läser allt - hela texten - utan de kanske bara läser en liten del. Då kan folk få för sig att man har gjort något otroligt dumt och aldrig borde få spela i landslaget igen. Så tycker jag verkligen inte att det var.

Var det väldigt nära att du tackade nej till landslagsspel?

- När jag var som mest pissed off så fanns ju alla tankar nära till hands. Det var så mycket som snurrade runt i huvudet när man var förbannad, så då var allt möjligt. Allt var hektiskt, rörigt, turbulent. Sedan när det fick lägga sig och jag fick smälta det så blev det sedan det här beslutet.

Vad var det egentligen som hände i Göteborg? Hur ser den sanna versionen ut för dig?

- Nej, jag vill inte kommentera det som hände, utan det vill jag lägga bakom mig. Gjort är gjort.

Men den bild som förmedlats genom medierna av händelseförloppet - är den riktig?

- Ja, det finns väl inget som inte stämmer.

Då måste jag ändå fråga" Det sägs att ni i samband med den här samlingen haft ett väldigt tydligt samtal om vilka regler och riktlinjer som ska gälla - men mer eller mindre medvetet så bryter ni mot de direkt. Hur kan det hända?

- Alltså" Nej, jag vill inte kommentera det mer. Mötet var där, och det var inte mer med det.

Hur tycker du landslagsledningen hanterade situationen?

- Hade jag tyckt att de hade skött det bra hade jag ju aldrig blivit förbannad.

Du säger att straffet var för hårt, men går med på att du gjorde en dumhet. Vad tycker du själv hade varit en rimlig påföljd?

- Jag har väl inte funderat igenom exakt vad jag skulle fått för straff i stället - men jag är övertygad om att det hade funnits andra, bättre lösningar för alla parter. Men nu är allt över.

Vad tycker du om Lars Lagerbäck som förbundskapten?

- Han har tagit oss till fyra raka slutspel. Mer behöver man inte säga.

Hur känns det att åka och träffa de andra killarna i landslaget igen? Finns det en risk att någon av dem är förbannad på dig för det som hänt?

- Det lär jag väl märka i så fall, haha. Nej, det ska bli jättekul.

Har du haft någon kontakt med de andra under den här tiden?

- Nej, egentligen inte. Eller jo, det var en som heter Alexander Östlund - men han är inte med längre. Sedan var det en annan som heter Zlatan Ibrahimovic - men han är inte heller med längre, haha. Nä, det är väl dom som jag har pratat med i telefon, men vi är kompisar allihopa.

Vad känner du inför att de inte är med längre?

- Det är fortfarande två bra kompisar, så det är klart att det är tråkigt att de inte är med. Men samtidigt är det en liten del, det finns fortfarande så mycket som är positivt med att spela i landslaget att det inte är något som spelar sådär oerhört stor roll.

Det finns en bild av att det har uppstått klickbildningar inom landslaget, där framförallt du, Zlatan, Olof och tidigare Alexander ska ha hållit er på er kant. Är det en riktig bild?

- Jag tycker att det är fel att säga så bara för att vi har umgåtts vid sidan om. Vi ses gärna när vi är lediga - går ut och käkar eller så - men det finns ju andra i landslaget som trivs ihop och också går ut och äter. De känner varandra personligen sedan tidigare eller har fruar som är kompisar med varandra, men där blir det aldrig några diskussioner om gruppbildningar. Det är bara för att det är vi. Antagligen har det väl sett speciellt ut eftersom det har skrivits så mycket och folk har påpekat det, men det har ju aldrig varit några problem i landslagets matsal eller på våra träningar eller så.

"Känns ändå positivt"

Christian Wilhelmsson har summerat sin syn på saker och ting, satt punkt där han tycker att det behövs. Kontentan är enkel, klar och tydlig.

Visst, det har varit några tuffa veckor - nu gäller det att jobba sig ut till andra sidan:

- Jag har ju fattat att folk där hemma har undrat hur jag har det här nere, och jag vill att de ska veta att det mesta ändå känns positivt. Jag trivs kanonbra i stan och med miljön, även om det är trist som det är med speltiden just nu. Samtidigt är det nyttigt också. Man lär sig mycket av en sån här situation, inte bara som fotbollsspelare, utan som människa också. Det enda man kan göra är att kriga och jobba hårt. Det går inte att gå runt att tro att allt kommer att lösa sig av sig själv, och jag är inte dummare än att jag inser det.