Michael kan bli ett dödligt vapen i EM-slustpelet i sommar

Peter Wennman: Jag tror att Arsenals svit blir 25 matcher – minst

FOTBOLL

LONDON

19:e raka utan förlust, hur lätt som helst.

En enkel värjstöt från en av de franska musketörerna, Robert Pires, och så hade Arsenal knäckt Southampton med 1–0.

Jag tror rekordsviten kommer att bli ännu längre.

25 matcher – minst.

Tjuvtittar i programmet för att se vad som väntar detta så svårslagna Arsenal härnäst, och inbillar mig att Gunners-fansen ler lyckligt:

7/1: Everton borta, 10/1 Middlesbrough hemma, 17/1: Aston Villa borta, 31/1: Manchester City hemma, 7/2: Wolverhampton borta, 10/2: Southampton hemma.

Nästa år börjar alltså med sex matcher som Arsenal utan vidare bör kunna ta poäng i, ska vi säga fyra segrar och två oavgjorda.

Då är vi uppe i 25 raka utan förlust, och det vore alldeles fenomenalt i en liga som sliter så hårt på spelarmaterialet.

Sen smäller det: Chelsea på Stanford Bridge den 21 februari.

Det kan bli det hetaste londonderbyt på år och dag.

27 mars – avgörs ligan då?

Ni vet ju att Manchester United fick spö av Chelsea borta, så här, om inte förr, kan Arsenals förlustnolla spricka.

Om inte, ja då kan vi få vänta till den 27 mars innan sanningens minut uppenbarar sig nästa gång. Då kommer United till Highbury, och kanske avgörs Premier League den dagen.

Det är livsfarligt att gå händelserna i förväg på det här sättet, men vad ska man göra när Arsenal bara fortsätter att leverera poäng på beställning i mötena med lagen utanför ”topp tre”?

Southampton jagar fjärdeplatsen i ligan och hade nu hemmamatch inför rekordpublik (drygt 32 000). På papperet upplagt för en kanoninsats av Gordon Strachans gäng, med andra ord.

Men nej, det var aldrig nåt snack.

Thierry Henry spelade läckert fram Robert Pires (han SER verkligen ut som en av de tre franska musketörerna), segermålet prickades in efter 34 minuter och sen var det lugna gatan.

Southampton hade faktiskt inte en enda riktig målchans på hela andra halvlek, vilket är anmärkningsvärt. Mittfältet var totalt chanslöst mot Pires, Parlour, Vieira och Ljungberg, den kopiöst jobbande kvartetten.

Pires fick priset som matchens lirare efteråt och lät sig intervjuas på engelska, vilket alltid är stor underhållning. Det är inte många ord som blir rätt. Bredvid honom stod Thierry Henry och skrattade så tårarna rann åt landsmannens usla engelska. Det var som att se två busiga skolpojkar.

Och sen kom Arsene Wenger, ytterligare en fransman, fram till mikrofonen och mådde lika bra han.

Wenger har varit beundransvärt iskall och hållt i plånboken (som i och för sig varit tom) och trott stenhårt på sitt lag från första början.

Nu står han i halvtid med 19 raka utan förlust, plus åttondelsfinal i Champions League, och kan fira nyår som The Hero of Highbury.

Och när alla andra gapar och skriker om nyförvärv hit och dit inför det hysteriska öppnandet av transferfönstret i januari rycker Wenger bara på axlarna:

– Vaddå? Jag tänker inte handla nåt när butiken öppnar. Jag är så nöjd med det jag har, sa han i går.

Det hade naturligtvis låtit annorlunda om Thierry Henry brutit benet i går, men det behöver vi ju inte spekulera i.

För övrigt konstaterar jag att Michael Svensson inte bara är Southamptons bäste försvarare – han är farligast framåt också.

The Saints må ha landslagsmeriterade målkungar som Beattie och Phillips, men de var småpotatis i händerna på bjässen Sol Campbell i Arsenals straffområde. Den ende som verkligen vågade utmana, som var hänsynslös och orädd när det dök upp offensiva nickmöjligheter, var Micke Svensson. Den mannen bara växer i mina ögon.

En hälsning till Lars-Tommy:

Se till att träna precision på hörnorna och inläggen så har Sverige ett dödligt vapen i EM-slutspelet i sommar.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM