Korkat att byta ut Svensson

Peter Wennman: Man kan inte ta ut den enda spelaren på planen som visar fantasi

FOTBOLL

LONDON

De som satsar på de säkra korten och nöjer sig med låga odds har glada dagar i Premier League.

Engelsk toppfotboll är ingenting för vilda gamblers som jagar sensationer.

Arsenal vann igen, Chelsea avgjorde till slut, Liverpool tog en promenad-seger och i Manchester United har Rio-effekten blommat ut för fullt.

Foto: NEIL MUNNS
Steve Wigley.

På väg till Craven Cottage i Fulham sprang jag på svenska grabbar som dragit igång den nya spelsajten redbet.com i London och de konstaterade torrt:

- Generellt sett förlorar spelbolagen lite grand på att favoriterna går in hela tiden. De flesta och tyngsta spelen läggs ju på storlagen.

Förr eller senare kommer det väl en smäll för någon av de två obesegrade Londonklubbarna i topp. Men det är omöjligt att förutse när.

Det kanske blir så att Arsenal, som faktiskt hade en rätt tuff uppgöresle med Manchester City i går (matchens enda mål av Ashley Cole), håller förlustnollan intakt fram till match nummer 50:

United på bortaplan söndagen den 24 oktober. Vilken fajt det blir i så fall!

Själv nöjde jag mig en lugnare tillställning på den undre halvan av tabellen, Fulham- Southampton.

Dels för att urgamla Craven Cottage, inne bland de trånga gatorna och tvåvåningshusen i Fulham, är en resa tillbaka till den opretentiösa och charmiga tiden i engelsk fotboll. Fulham må ägas av den stenrike Mohammed el-Fayed, men här kan man ändå känna doften av svunna dagar fria från mångmiljardärer, agenter och näsor rätt-upp-i-taket.

Dels naturligtvis för att kolla in de tre svenskarna i Southampton - Mikael Nilsson, Andreas Jakobsson och Anders Svensson.

Matchen inleddes med en tyst minut för tränarprofilen Brian Clough, som dog i cancer i veckan.

De 90 minuter som följde var inte så mycket livligare de heller.

Fulham vann mycket orättvist med 1-0 (nick av Tomasz Radzinski) och det är då rent märkvärdigt att Southampton inte får bättre betalt för ett spel som faktiskt inte är så tokigt. Laget borde haft en poäng mot Newcastle förra veckan och MINST en poäng i går.

Men så har ju laget också en manager som jag inte begriper mig på.

Steve Wigley får några chauvinistiska plustecken i kanten för att han ställer tre svenskar på planen från start - men hur kan han vara så korkad att han byter ut den bäste av dem strax efter paus?

Anders Svensson fortsätter att visa storform och hade några formidabla nummer i första halvlek. Han frispelade bland annat Kevin Phillips elegant, men det var i och för sig fel gubbe. Det hade varit lika stor chans på mål om han spelat fram Margaret Thatcher.

Phillips springer och jobbar, men han KAN inte göra mål längre. Det är som förgjort. I nuvarande läge kan han inte träffa en jumbojet med hagelbössa från tre meters håll.

Nå, Svensson var i alla fall planens överlägsne bollspelare. Och så blir han ersatt av Neil McCann - som i stilen mest påminner om "en typiskt svensk terränglöpare", om ni förstår den passningen. McCann var bra när han kom in och rörde om en del i grytan - men det spelar ingen roll: Svensson skulle ha varit kvar på planen. Man kan inte ta ut den enda spelaren på planen som visar fantasi.

Publiken visade sitt missnöje

Anders satte upp en närmast chockerad min när han såg att han skulle ut. Han var rasande när han kom fram till spelarbänken, slet åt sig träningsoverallsjackan och satte sig ensam mot en stenmur tre meter från lagkompisarna.

Han var naturligtvis deppig, frågande och fly förbannad.

Och han var inte den ende. Southamptons supportrar på ena korstidan buade när Svensson togs av planen. Sen sjöng de "Det finns bara en Anders Svensson", svensken applåderade dem övertydligt och, ja... ni fattar: det var en protest och en missnöjesyttring mot Steve Wigley.

Mikael Nilsson var sensationellt bra som högerback. Han ser lite fladdrig och yvig ut i stilen, men frånsett det tveksamma ögonblick som ledde fram till Fulhams segermål var han felfri.

Snabb, aktiv och envis som en gris.

Andreas Jakobsson var stabil ihop med Claus Lundekvam i mittförsvaret och tog inga onödiga risker. Planens bäste mittback var dock Fulhams Zat Knight (hur kan så många i Fulham ha så tuffa namn?), som vid 24 års ålder är på väg att växa ut till nåt riktigt stort. Han hanterar sina 198 cm smidigt som en katt.

Slutade som det började

Men för att avsluta med Anders Svensson igen så skulle det ha varit kul att höra vad han hade för kommentar efteråt.

45 minuter efter matchen, när han lugnat ned sig och glatt låtit sig fotograferas ihop med några fans, ville han emellertid inte prata med den närvarande svenska pressen (som bestod av mig).

Och lilla jag som skrivit så snällt om honom.

Visserligen är det populärt med bojkotter numera, men vad var nu detta?

- Anders, har du en minut?

- Öh... nej.

- Men bara en kort fråga?

- Nej.

Sen var det ryggen till och in i spelarbussen.

Synd för Svensson svenska fans, till vilka jag räknar mig. Vi är rätt nyfikna på Svenssons relation till Steve Wigley nu.

Men det slutade som det började på Craven Cottage:

Med en tyst minut.

Peter Wennman