”Mannen var överallt”

Wenger till Wennman: Freddie var mer än bara en mittfältare

FOTBOLL

LONDON. Plötsligt är det inte bara de där fräcka kalsongbilderna som pryder bussarna på Oxford Street.

Nu syns Fredrik Ljungberg på fotbollsplanen också.

Den ”gamle” Freddie är tillbaka igen.

Eller som Arsene Wenger sa i går:

– Han är ju inte bara mittfältare. Mannen är överallt.

Foto: GETTY IMAGES
Fredrik Ljungberg imponerade på mittfältets vänsterkant. Nu väntar vi bara på att målen ska börja trilla in.

Man kan raljera bäst man vill om Ljungbergs fenomenala förmåga att råka bli skadad just när det ska till en lagom ointressant träningslandskamp för Sverige, men Freddies nuvarande form är ändå exakt det glada besked svensk fotboll behöver nu.

Det var ingen tillfällighet att han gjorde en kanonmatch som innermittfältare i segermatchen mot Real Madrid för två veckor sen.

I går var han alldeles lysande igen när Arsenal ”mördade” Fulham med 4–0 på Craven Cottage – och den här gången spelade han till vänster.

Precis där Lars Lagerbäck behöver honom i lands-laget.

Rena uppvisningen

Efter Arsenals uppvisning mot ett uselt, viljelöst Fulham (som förlorade för första gången på nio hemma-matcher) frågade jag Arsene Wenger varför han nu för första gången den här säsongen satte Fredrik på vänsterkanten.

– Var det första gången? Ja, du kanske har bättre minne än jag, men ... jag tror han gjorde nån match där i höstas också.

– Hur som helst såg han mer komfortabel ut nu. Han avlastade Thierry Henry på ett sätt som hela laget mådde bra av, och han tycktes hela tiden ha en extra växel att lägga in. Han var mer än bara en mittfältare, han var överallt.

Ja, ja, jag vet att Fredrik inte gjorde nåt mål i går heller, att han faktiskt inte hittat rätt en enda gång i ligaspelet.

Men det är just nu av sekundärt intresse.

Det viktiga är att Fredrik Ljungberg plötsligt ser ut som han gjorde för två, tre år sen – speediga ben, smarta genomlöpningar, bra bollbehandling och ett outtröttligt arbete.

Det verkade som om han kände att han kom hem igen när han fick spela till vänster och därmed etablera ett närmare samarbete med den outgrundlige Thierry Henry.

Jag är en av många som tvivlat på Fredriks framtid i Arsenal, eftersom han sett alltför blek ut i alltför många matcher i vinter.

Men om han fortsätter att hålla den här nivån är det suveräna nyheter för både Arsenal och Sverige. Han svarade för avgörande pass till två av Arsenals mål i går (2–0 och 3–0) och före 4–0 gjorde han en elegant överlappning till Reyes som spelade fram målskytten Fabregas.

Och målen kommer snart, lita på det. I går hade Freddie åtminstone fyra lägen där det bara skiljde några centimeter från en fullträff. Att han inte hann fram berodde inte på dålig tajming – det var ren otur.

Matchens höjdarnummer

Hans sologenombrott i 72:a minuten var också en av matchens höjdarnummer och fick Arsenal-klacken att börja sjunga den speciella Freddie-låten igen. Det var ett tag sen senast.

Manager Wenger har i vinter sett rätt plågad ut på Arsenals bänk, han har suttit huttrande och framåtlutad som en förstoppad man på ett utedass i skogen, men på Craven Cottage strålade det om honom igen.

Särskilt när jag frågade om Freddie.

– Jag vägrar ju tro att Freddie tappat sin gamla målkänsla på bara fem sex månader. Det här handlar om ett lagproblem, inte ett individuellt problem. Freddie är en av våra mest erfarna spelare och målen kommer.

Kanske redan i returen mot Real Madrid på onsdag, då Ljungberg säkert får fortsätta i sin favoritposition på väns-terkanten.

– På sätt och vis har vi mer press på oss nu, men jag tror att vi kommer att slå ut dem, sa Wenger.

Han har fortfarande tre världsklasspelare borta i backlinjen (Campbell, Cole och Lauren), men han har också den vidunderlige Thierry Henry.

Sportchefen tystnade

Bredvid mig på pressläktaren satt The Suns sportchef Steven Howard, som efter en halvtimme armbågade mig i sidan och sa:

– Titta på Henry! Han har inte uträttat ett förbannat dugg sen matchen på Bernabeu! Han är så lat så att ...

Han hann inte avsluta meningen förrän Henry ryckte sig loss till vänster i Fulhams straffområde och på typiskt manér dundrade bollen i nät. Sen briljerade fransmannen med ett steg och en flyfotad bollbehandling som gjorde Fulhams försvarare alldeles galna.

Den tyske högerbacken Moritz Volz (tidigare i Arsenal) och mittbacksklippan Zat Knight började slåss med varandra på väg till pausvilan, och gissa vem som gick emellan och bröt slagsmålet?

Thierry Henry. Kanske ville han behålla båda på planen eftersom han märkte att han kunde göra precis vad han ville med dem.

Henry gjorde också Arsenals tredje mål ur specialvinkeln, snyggt framspelad av Ljungberg, och efter det hörde jag inte ett pip från Howard på The Sun.