Omgångens rädd(n)ing

Peter Wennman: Reading kan göra en Wigan – bara Ronaldo stod emot

Foto: AP
Skrälljubel Efter att Kevin Doyle satt ett straffmål för Reading såg det ut att bli en jättesensation i London. Men, en individuell prestation av Ronaldo jämnade ut resultatet.
FOTBOLL

Rädding, ska man säga.

Inte Riiding.

Det är ett litet tips till er som läser resultaten högt

i dag.

Så prova nu då:

Reading-Manchester United 1-1.

Inte så konstigt om folk säger fel, lilla Reading har aldrig varit i Premier League förut och det är ju inte meningen att man ens ska nämna klubben i samma andetag som Manchester United.

Lika lite som det är meningen att de tvärrandiga ska gå ut på sitt Madjeski Stadium och ta poäng mot såna storfräsare. Ändå står vi där i dag: räddingarna mot rödingarna, 1-1.

Det är ett resultat som pekar på att Reading håller på att bli den här säsongens Wigan. Det var dessutom en skräll som räddade lördagens omgång från att bli en totalt förutsägbar gäspning.

Alla de stora gjorde som de skulle:

lLiverpool började med att krossa Tottenham med 3-0 efter snygga mål av min nye favorit Dirk Kuyt (2-0) och John-Arne Riise (3-0). Det gick lättare än väntat mot ett Spurs som i höst varit en rätt sorglig syn.

Växte en halvmeter

l Chelsea väntade länge innan stöten sattes in i derbyt mot Fulham, och det krävdes två sena mål (det första på straff) av Frank Lampard innan pärsen var över på Craven Cottage. Det var intressant att se hur Lampard växte en halvmeter i rollen som lagkapten (i stället för John Terry) och som härskare på mitten (i stället för Michael Ballack).

l Arsenal började lika ineffektivt som tidigare på Emirates och ställdes åter mot en köttmur, men efter paus luckrades Sheffield United så småningom upp och bakom de 3-0 låg bland annat ett gott jobb av en mycket inspirerad Fredrik Ljungberg. För dagen på högerkanten.

Lägg sen till att det elchockade Aston Villa fortsatte på den inslagna vägen och gjorde 2-0 på Charlton, så ser ni att topplagen inte släppte in ett enda futtigt baklängesmål under hela eftermiddagen.

Men så ställde alltså lilla Reading till det lite i kvällsmatchen mot Man United.

Strax efter paus fick hemmalaget en straff, en sån som verkligen kan ifrågasättas, av domaren Peter Walton.

Hundra gånger tidigare

Seol Ki-Hyeons inlägg träffade armen på Uniteds högerback Gary Neville, och jag beundrar verkligen den uppgivenhet som Neville visade upp där - 99 av 100 andra försvarare hade blivit galna när de hörde signalen för straffspark.

Jag vet, det ÄR straff när en arm stoppar bollbanan inom straffområdet, men jag måste ha sett hundratals liknande situationer där domaren valt att fria. Neville höll armen intill kroppen och jag såg ingen direkt rörelse som syftade till att avsiktligt träffa bollen...den bara kom farande oväntat snabbt mot en Neville som inte hann reagera alls.

Hårt dömt, alltså. Å andra sidan njöt väl alla de som brukar mejla mig och klaga på att United alltid får så lätta straffar MED sig.

Nå, Kevin Doyle satte den och sen hade United ett herrans sjå att till slut hitta fram till en kvittering.

Det var onekligen en poäng att det var Cristiano Ronaldo som fick fixa den saken, så utbuad och hånad som han blev av Reading-publiken under hela matchen.

England har inte glömt kvartsfinalen i VM i somras, då Ronaldo hade en kontroversiell roll i utvisningen av Wayne Rooney. På platser som Madjeski Stadium är portugisen en hatad man. Han är eventuellt den mest hatade spelaren i hela Premier League, till och med.

Men nu gjorde han en nedtagning vid sidlinjen som var som en våt dröm, avancerade inåt mot ett passivt hemmaförsvar och sköt hårt, snabbt och pricksäkert in 1-1. Det var ett världsklassmål.

Sir Alex Ferguson, som gjorde sin 1100:e match som manager för United och satt med en sidenslips som var rödare, tjockare, blankare och bredare än en gardin på ett glädjehus, kunde dra en suck av lättnad.

Zlatan-problemet

Och när vi är inne på ämnet Wayne Rooney:

Han har varit rätt ifrågasatt i de senaste matcherna och han hade inget flyt i går heller. Jag tror att han lider av samma problem som Zlatan i Juventus i fjol:

Han slår passningarna som han själv borde vara mottagare till.

Han är alldeles för sällan i straffområdet eftersom han gillar att gå ner och ta emot bollen och vara delaktig i hela anfallets uppbyggnad. Men när Rooney, som i går, flera gånger bakifrån spelar fram en hungrig och målsugen Paul Scholes i straffområdet...är det inte lite ombytta roller då?

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM