Fenomenalt & galet

Sportbladets Peter Wennman: Wenger är barnslig – det här var högklassigt

Foto: GETTY IMAGES
LYFTET Michael Dawson firar Tottenhams första mål i derbyt mot Chelsea i går. Och det skulle komma mera...”En explosion i beslutsamhet och spelglädje”, skriver Sportbladets engelske fotbollsexpert Peter Wennman.
FOTBOLL

Vet inte var jag ska börja.

Vet bara att det måste handla om en alldeles fenomenal dag i Premier League.

Om två bra londonderbyn, om bråk och heta känslor, om fotboll som högklassig dramatik.

Och om två jätteskrällar.

Bilden som sitter hårdast på näthinnan:

Två vuxna män, två managers i slips, som står vid sidlinjen och vevar med armarna mot varandra så att vakter får gå emellan.

West Ham hade just gjort ett sensationellt segermål (Marlon Harewood) mot Arsenal, det var bara två minuter kvar på klockan och framför West Hams bänk började Alan Pardew hoppa kråka av glädje.

Det tålde inte hans tränarkollega Arsene Wenger, som blev vansinnigt arg på det överdrivna firandet och reagerade som...Arsene Wenger alltid gör när han tycker sig ha fått ett långfinger uppstoppat på ett ställe där solen aldrig skiner.

Wenger knuffade till Pardew och så var vevandet i gång.

Och när Pardew sträckte fram näven efter slutsignalen stod Wenger med armarna i kors över bröstet, tvärförbannad och askgrå i ansiktet.

Bad om ursäkt

Till viss mån går det att förstå arsenalbossens ilska eftersom han upplevde sig hånad och respektlöst behandlad. Men det är ändå inget försvar. Liknande incidenter har skett flera gånger tidigare med Wenger inblandad.

Arsene Wenger är helt enkelt en usel förlorare som beter sig barnsligt när det går emot.

Alan Pardew bad om ursäkt för sina glädjeyttringar efteråt och förklarade att han tycker mycket bra om människan Wenger. Det var väl bra gjort. Men knappast nåt som han var skyldig att göra. Det måste väl vara tillåtet att jubla när man fällt en jätte som Arsenal?

Skulle överdrivet glada tränare vara tillåtna villebråd skulle både Sir Alex Ferguson och José Mourinho ligga illa till rätt ofta.

Stämningen bland spelarna var inte särskilt mycket bättre när lagen gick av planen. Arsenal kände sig bestulet på en straff och allmänt missgynnat av domaren, samtidigt som West Ham anklagades för att ha spelat för fult. Det blev smågruff både här och där på väg ut till omklädningsrummen, bland annat hade Thierry Henry och Ted Sheringham en hel del att säga varann.

Lätt mot Arsenal

De heta känslorna kom att överskugga en intressant fotbollsmatch där Alan Pardew drog en taktisk vinstlott när han kastade in Sheringham och Harewood som anfallspar efter paus. Den duon var nyckeln bakom West Hams andra raka seger och en derbytriumf som kanske inte var så sensationell trots allt: i fjol tog The Hammers fyra poäng av Arsenal och tycks av nån anledning ha lätt att spela mot just dem.

Den stora gåtan är att Arsenal fortsätter att missa alla upplagda målchanser. Det är total kramp i straffområdet.

Och dagen hade alltså fler överraskningar på lager.

På White Hart Lane började det helt enligt manus när Chelsea gjorde 1-0 på Tottenham (Claude Makelele, DET stod inte i manus).

Det som borde varit en mardrömslik uppförsbacke för Spurs - ingen vill släppa ett tidigt ledningsmål till Chelsea - förvandlades emellertid till en explosion i beslutsamhet och spelglädje.

Vet inte om jag nånsin sett Tottenham göra en så här bra match, mot ett så bra motstånd.

Michael Dawson nickade in 1-1 och var heroisk i mittförsvaret ihop med Ledley King. Pascal Chimbonda gjorde en jättematch på högerbacken, Hossan Ghaly var grym på mittfältet, och på högerkanten var Aaron Lennon tillbaka med en glittrande show som Chelsea saknade vapen mot.

Lennon gjorde tunnlar på Ashley Cole och spelade upp nån slags repris av VM-finalen 1958; Garrincha mot Sven Axbom. När Lennon slog in låga, hårda passningar från höger väntade man bara på att Vava skulle dyka upp där och slå bollen i mål.

Lennon blev också segerskytt när han tog ner Robbie Keanes passning, vände bort Cole och sköt i nät med vänstern.

Keane, ja.

Mannen var galet bra. Som han sprang. Som han slet. Som han lurade den stackars Khalid "Kannibalen" Boulahrouz, högerbacken som fick hoppa in efter paus och togs av planen efter 23 minuter av Mourinho.

Terry utvisad

Har ofta tyckt att Keane tar på sig för mycket i Spurs, allting ska gå genom honom, och när han har en dålig dag påverkar det hela laget till det sämre. Men när han spelar som igår är han ren världsklass - och Tottenham ett helsickes mycket bättre lag än vad tabellen visar.

Chelseakaptenen John Terry blev utvisad i den 77:e minuten och efteråt var Mourinho som vanligt förbannad på domaren - han sågade Graham Poll totalt - så även det här londonderbyt slutade i känslor på kokpunkten.

Och längre norrut, i Manchester, satt Sir Alex Ferguson lugnt tillbakalutad och njöt av den perfekta dagen. Stryk för både Chelsea och Arsenal...jag tror Sir Alex slog upp en fet whisky.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM