Han får alla kritiker att smälta

Sjögren: Lika mycket värd det som en 13-åring från trakten

1 av 3
FOTBOLL

Kolo Touré bjöd på en tackling som ekade hela vägen till Sotji och Arsenal-Manchester United på en som knappt hördes inne på Emirates.

Men alla intryck bleknar i jämförelse med Ric Wee.

Malaysiern är en del av Premier Leagues mest bespottade företeelser – men fick på torsdagen även de hårdaste kritikerna att smälta.

Jag hade kunnat skriva om hur Arsenal-Manchester United låste sig med två lag som inte vågade vinna. Hur Juan Matas kvalitéer till stor del går till spillo ute på kanten. Hur Sir Alex Ferguson har lämnat efter sig en ålderstigen och hårt eftersatt gåva till David Moyes. Eller hur Arsenal plötsligt darrar när det gäller som mest.

Jag hade också kunnat skriva om hur Kolo Touré visade alla Sotjis hockeymiljonär hur man gör en Kronwalled. På en domare dessutom. Men jag kan inte sluta tänka på Ric Wee.

Studerar juridik

Jag vet egentligen ingenting om Ric Wee. Att döma av hans twitter-bild är han omkring 30 år. Jag har lyckats läsa mig till att han förmodligen studerar juridik. Vad som inte går att undgå är hans stora kärlek i livet.

Hela hans Facebook-sida är tapetserad med bilder på Everton FC. På toppen av hans twitter-sida finns en stor bild på ett tomt Goodison Park. Platsen för Rics drömmar.

På onsdagen hade han äntligen tagit sig från sitt hemland Malaysia till Evertons hemmaarena för att se matchen mot Crystal Palace. Vid 19-tiden twittrade Ric ut sin glädje:

"Finally, 30 years since supporting @Everton, will b watching EFC "live" for 1st time."

En timme och en kvart senare kom nästa tweet:

"Sadly @Everton v Palace match called off due to bad weather. Dream to watch EFC play will continue to be on hold"

Det är lätt att göra sig lustig över de asiatiska turister som väller in på Premier League-arenorna. Det är lätt att driva med bilderna på en målfirande Wayne Rooney framför en Manchester United-läktare full med japaner i röda tröjor med kamerorna i högsta hugg. Just asiaterna har kommit att symbolisera ligans ofta bespottade globalisering samt kommersialisering och har till och med påståtts vara ett hot mot fotbollen.

Förstått att det går

Turisterna från Sverige, Norge, Danmark, Ryssland eller Tjeckien är egentligen samma sak. De är bara svårare att urskilja.

Jag är också en av många som aldrig riktigt förstått hur man kan bygga upp samma kärlek och passion till ett fotbollslag framför tv-apparaten som i dess historiedoftande hemstad. Men jag har förstått att det går.

Jag kommer visserligen aldrig stå på en sportbar i Sverige med en engelsk matchtröja och skrika mig hes tillsammans med likasinnade framför tv:n. Men jag respekterar dem som gör det. Det vore hjärtlöst att inte ta deras kärlek på allvar.

Jag vill alltid att en stor del av en fotbollsarena ska bestå av människor från trakten som växt upp med klubben, som kan varje sång och som troget får läktaren att gunga. Människor man känner igen. Som känner igen varandra. Som bildar den familj som en riktigt bra klack i grunden består av. Jag vill aldrig se att turister som inte förstår den kulturen inkräktar och "stjäl" de biljetterna för att de är billigast.

Men sedan finns det de "turister" som är precis lika passionerade och engagerade som killen som växte upp bara en Kolo Touré-snedträff från arenan. Ric Wee visar att deras kärlek också kan vara väldigt vacker. Det måste finnas plats för dem också.

Vet inget, men...

Jag vet som sagt ingenting om Ric men det jag tar med mig från kvällens fotbollsföreställning i England är inte David Moyes kris, Arsenals poängtapp, målvakternas uppvisning på Emirates, Liverpools oförklarliga öde eller John Guidettis inhopp. Det är Rics glada leende när han äntligen tagit sig till sina drömmars plats. Och det är bilden jag bara kan föreställa mig av hur han såg ut när samma drömmar blåstes bort av en svinkall storm som inte bara ställde in en lek på 90 minuter mellan 22 män. Den skapade besvikelse och tomhet. Inte bara i England - utan i hela världen.

Men slutar det verkligen där? Nej, klockan tre minuter över nio hade Everton hittat stackars Ric på läktaren och hjälpte honom att ta skydd från vinden. I spelarnas omklädningsrum. Jag kan slå vad om att Ric Wee uppskattade det minst lika mycket som en 13-årig grabb från Goodison Parks bakgård. Och han är minst lika förtjänt av det.

ARTIKELN HANDLAR OM