169 centimeter – men ändå en gigant

Xherdan Shaqiri kan sätta punkt för Inters famlande

Foto: tt
FOTBOLL

De förlorade sitt rike.

Nu ska ”den magiske dvärgen” återerövra det.

Sportbladet berättar historien om Xherdan Shaqiri och hur han kan sätta punkt för Inters femåriga famlande i mörkret.

Bortom norra Italiens gränser tornar Alperna upp sig mot stjärnhimlen. En gång i tiden härskade Inter över området och gick sedan på fälttåg för att erövra hela kontinenten.

Europas riken skakade, de blev slavar under de blåsvarta makthavarna som efter femton års jakt äntligen fick lägga beslag på en trofé med stora öron. I likhet med alla världens imperium föll dock också Inter så småningom. Därefter har tiderna förändrats.

I fem år har svaga kungar skickat ut oorganiserade styrkor för att erövra förlorade revir och samtliga har misslyckats.

I fem år har man letat efter en fanbärare som på nytt ska leda armén – och nu kan sökandet äntligen vara över.

■ ■ ■

Sagan om Xherdan Shaqiri börjar i sydöstra Kosovo 1991. Där och då fick Isen och Fatime sitt fjärde barn och Erdin fick en lillebror. 

Det sägs att blod skapar bandet, men att det krävs lojalitet för att hålla det vid liv. Xherdan och Erdin byggde inte en relation för att det var tvungna, utan för att de ville det.

– Xherdan är den mest jordnära personen jag känner. Han slutar aldrig att förvåna mig, har agenten Erdin sagt.

– Jag kan lita på Erdin i blindo. Han vet allt om mig och jag vet allt om honom. Han är den förste jag vänder mig till oavsett vad det handlar om, har klienten Xherdan berättat.

Han var ett spädbarn när hela familjen korsade landgränsen och emigrerade till Schweiz. Där växte de upp i den lilla orten Augst. Storebror Erdin tog med sig lillebror till skolgården och lät honom lira boll, något som blev en läxa för Xherdan att ingenting kommer gratis.

Han utvecklade karaktär och psyke – men efter att ha imponerat i lokalklubben SV Augst var den talangfulle åttaåringen mer åttaåring än talangfull.

– Basel ville värva mig, men jag grät och bönade och bad om att inte gå. Till slut lyckades pappa ändå övertala mig och han tog bussen med mig till träningarna varje dag.

Mördande konkurrens

Spräcker man sin trygghetsbubbla kan man plötsligt nå oanade höjder. En sylvass Shaqiri utvecklades snabbt i Basel och blev utnämnd till bäste spelare på en Nike-turnering 2007.

Snart blommade han ut till ett fullblodsproffs, och kronan på verket var hans två assist hemma mot Manchester United. De röda djävlarna åkte ut – Xherdan Shaqiri fick sina smeknamn:
 Alpernas Messi, ropade vissa.
 Den magiske dvärgen, menade andra.

För tre år sedan kritade Shaqiri på för Bayern Munchen. Det var ett gigantiskt steg till en gigantisk klubb, men trots sina 169 centimeter var han redo att förvandlas från supertalang till superstjärna. Till en… ja, gigant.

Konkurrensen var dock alldeles för mördande. Shaqiri tampades med Arjen Robben och Franck Ribery i första hand, Thomas Muller och Toni Kroos i andra.

Visst slängdes han in lite då och då och flammade i fötterna när han bjöd på trollerikonster – men speltiden var inte tillräcklig för en spelare av hans kaliber.

Innan han hunnit fylla 23 blev Shaqiri plötsligt den mest framgångsrike schweiziske fotbollsspelaren genom alla tider, men han var sällan med och spelade hem pokalerna på planen.

Ändå tyckte Ribery att en hyllning var på sin plats:

– Vid så ung ålder har han full koll på allt han gör, till och med i stormatcher.

Fransmannen måste ha syftat på en bländande bollkontroll, flygande fart, låga tyngdpunkt och strålande spelsinne.

Shaqiri själv hade dock inte för avsikt att ruttna på bänken, i synnerhet inte när han var utrustad med just de egenskaperna.

Är Inters hopp

Juventus, Liverpool, Roma och Inter började rycka i schweizaren, framför allt efter hans hattrick i sommarens VM-möte med Honduras. Förbundskaptenen i Schweiz, Ottmar Hitzfeld, var lyrisk:

– Xherdan är så lugn med bollen, blir aldrig nervös oavsett motstånd och har så lätt för att anpassa sig till spelsystemen, sa han.

En sommar full av rykten flöt förbi, en höst utan särskilt många spelminuter gick långsamt fram. Till slut öppnades januarifönstret och Inters nygamle tränare Roberto Mancini drog in Xherdan Shaqiri med all sin kraft.

Han ändrade formationen till 4-4-2 med ett diamantmittfält och satte Shaqiri som den gnistrande länken till anfallet. Plötsligt har hoppet återvänt till Inter.

Det här året är loppet kört i ligan, men då Shaqiris kontrakt sträcker sig till 2019 finns all anledning att låta honom leda armén. Dessutom är Inter fortfarande högst levande i Europa League.

I kväll tågar italienarna mot Tyskland för möte med Wolfsburg, och Shaqiri är fullständigt orädd:

– Jag älskar att möta bra lag, säger han och rycker på sina maffiga axlar.

■ ■ ■

I skuggan av Alperna hittade FC Basel en liten pojke. De tränade upp honom och skickade honom vidare till Bayern Munchen. Nu är Xherdan Shaqiri framme i ett Inter där jakten på hjälte är avslutad.

På drygt två månader har folket fått någon att återigen ställa sitt hopp till. Trippeltriumfen 2010 följdes upp av fem års famlande i mörker, men nu siktar italienarna på att återta sitt förlorade rike.

Det är den magiska dvärgen som ska visa vägen.

Källor: BBC, Football Italia, The Guardian, Daily Mail, Fifas officiella hemsida

ARTIKELN HANDLAR OM