Det är djupt pinsamt – nu måste Lucky Luciano bort

FOTBOLL

Lucky Luciano har varit guldmakare längre än jag kan minnas.

Nu har turen tagit slut.

Moggi måste bort från Juventus, från italiensk fotboll – om de vill ha någon trovärdighet kvar.

På söndag kan Zlatan Ibrahimovic bli italiensk mästare för andra gången på två år.

Han arbetar i en klubb där vinnandet är lag och konst, där lo Stile Juve är inympad i väggarna och den heliga triaden Roberto Bettega (den elegante gamle skyttekungen), Antonio Giraudo (den grå eminensen) och Luciano Moggi (den handlingskraftige affärsmannen) står för den moderna klubbsjälen.

Det är en själ med svarta ränder.

Mot det vita, vinnarandan och Alex Del Pieros rena artisteri, står det svarta, det skrupelfria bollandet med mediciner och makt.

Juve överlevde dopningsanklagelserna, de har tagit sig vidare efter bröderna Agnellis död och Fiat-krisen – men i detta nu skakar klubben i sina fundament.

Åtminstone hoppas jag det.

Brallorna vid fotknölarna

Italien är inte Sverige. Det är den första insikt man måste bära med sig. Italien är ett land där vänskapskorruption är regel, där misstro och konspirationsteorier är en naturlig del av statlig och privat administration.

Makt ger ännu mer makt, och i denna genomkorrupta ekonomi av tjänster och gentjänster finns bara en regel. Den är samma som för när det är okej att ta med hands på fotbollsplanen:

Så länge som du inte blir avslöjad.

Nu står Lucky Luciano Moggi med sina Armani-brallor vid fotknölarna.

Det är så djupt pinsamt för Juventus.

Det är så djupt kränkande för alla Thuram, Cannavaro, Zambrotta, Ibrahimovic och Del Piero (framför allt Del Piero) som kommer att få sina framgångar ifrågasatta om igen.

Att Lucky Luciano har fotbolls-Italiens mäktigaste kontaktnät är ingen nyhet. Inte anklagelserna om domarköp heller, de har förföljt Juve i 30 år.

Så vad är det som är nytt?

Bara antydningar, grumligheter, gråzoner. Moggi ordnar en sportbil här, pressar en förbundspamp där, väljer en domare si, snackar skit om en spelare så.

På raderna är det ont om saker som inte en försvarsadvokat kan trolla bort.

Det som är intressant är bilden som tonar fram mellan raderna. Sättet att föra sig, att samtala, att behandla världen som en egen liten bakgård. Moggi beter sig som en gudfader, som bygger fotbolls-Italien som han vill. Don Corleone skickade brorsan Fredo till Las Vegas, Lucky Luciano låter sonen Alessandro styra Italiens största agentfirma.

Tror inte Zlatan påverkas

Juventus utan triaden är ett Juventus utan ryggrad – men jag har svårt att se hur klubben ska återvinna sitt anseende utan att rensa ut i ledningen.

De tidiga reaktionerna påminner, som väntat, om de där tre klassiska aporna; ni vet, en som inte hör, en som inte ser, en som inte talar.

Men Moggi måste bort.

Han är inte ensam, han är bara den bäste i en kultur som handlar om att fiffla, förhandla, fixa. Om Messina varit lika mäktigt som Juve hade det varit deras direktör som duperat domarbasen. Men om italiensk fotboll verkligen vill städa upp så måste de starta med de stora kulturbärarna.

Och det finns ingen större än Moggi.

Om vi ska fortsätta med maffia-referenserna så påminner han lite om Harvey Keitels rollfigur, The Wolf, i Pulp Fiction, ni vet han som kan ordna allt.

– Det är trettio minuter dit, säger The Wolf. Jag är där om tio.

Luciano Moggi är en vinnare, men nu kan hela världen se det alla misstänkt: att han tagit med handen.

Smutsen stänker på det fantastiska lag som är på väg att vinna en välförtjänt 29:e scudetto.

Så länge som det inte finns bevis för att Moggi påverkat enskilda seriematcher ska inte laget straffas.

Jag tror inte att Zlatan påverkas av turbulensen, han är upptagen med sin privata problematik. Men hur reagerar en fanbärare som Del Piero när allt han står för ifrågasätts?

För de återstående matcherna spelar det ingen större roll, jag är övertygad om att Juve snubblar hem ligatiteln, men sedan har de en tuffare kamp att utkämpa. Den om sitt anseende.

På söndag kommer Palermo på besök till Delle Alpi. Det bästa för italiensk fotboll vore om de rosa tog Moggi med sig hem till Sicilien – och satte honom i l’Ucciardone, Italiens mest välbevakade fängelse. Det kommer förstås inte att hända. Det är för många som delat plats med Lucky Luciano i samma ruttna båt.

FOTNOT: Luciano Moggi har fått öknamnet ”Lucky Luciano” efter Charles ”Lucky” Luciano, en italiensk-amerikansk affärsman som var nära vän med Frank Sinatra och anklagades för att vara maffia­boss. Lucky Luciano åkte dit till slut och dömdes till 30–50 år i fängelse.

Läs också:

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM

Serie A