”Jag vill att folk här ska veta vem jag är”

Caroine Seger har emigrerat – lever sin dröm i USA

Emigrant Caroline Seger är en av flera svenska tjejer som lämnat damallsvenskan inför årets säsong. Ny adress för Caroline är Philadelphia där hon hoppas göra sig ett namn. FOTO: ANNA BENSON
FOTBOLL

Linköping FC blev svenska mästare i fjol.

Vi skriver 2010 och fyra av de tyngsta namnen har farit i västerled.

Vi träffade det tyngsta namnet av dem alla.

Caroline Seger – världens bästa mittfältare.

Sportbladet träffar Caroline Seger i Philadelphia, där hon i dag premiärspelar i den amerikanska proffsligan.

Stjärnstatusen är påtaglig. Klubbledningen hävdar att den blågula lagkaptenen är en av världens bästa mittfältare.

– Jag ska visa dem, säger hon lagom kaxigt.

Caroline Seger kommer farandes i sin bil. Det tar tid att åka. Inte som hemma där man bara kan åka hit och dit till varandra på tio minuter.

Villor och barnfamiljer

Vi är i den lilla orten Downingtown som mer liknar det Rydebäck hon växte upp i. Philadelphia känns väldigt avlägset. Och här är otroligt lugnt och fridfullt.

Bara villor och barnfamiljer och mitt i allt – Philadelphia Indepencences arena.

– Man är aldrig inne i stan utan lever mest här på anläggningen, säger Seger.

– På kvällarna orkar man inte så mycket. Jag äter nästan aldrig ute, för Sara Larsson (lägenhets- och landslagskompis) är grym på att laga mat. Ibland umgås vi med de andra internationella spelarna, men det blir mest fotbollssnack.

Philadelphia Independence är nykomling i WPS (Womens Professional Soccer), men har höga ambitioner. Man har värvat friskt och arbetet går på högvarv inför premiären.

Caroline Seger får än så länge röra sig fritt, men stoppas gång på gång av fans som vill ha autografen. Överallt syns hennes ansikte och klubben tror stenhårt på Sveriges lagkapten.

– Det har alltid varit min dröm, säger hon.

– Jag bestämde mig rätt snabbt när jag fick erbjudandet. WPS är ju världens bästa liga just nu.

USA har länge varit otroligt framgångsrika i fotboll, men ligan gick ju faktiskt i konkurs för fem år sedan. Nya ligan har bara funnits i två år. Vad berodde konkursen på tror du?

– Problemet var nog att de betalade för höga spelar­löner och spelade i stora arenor. Nu har de anpassat sig lite ­bättre.

”Inte här för pengarna”

Är det fortfarande väldigt bra spelarlöner?

– Jag hade det väldigt bra i Sverige och är inte här för pengarna. Detta har alltid varit min dröm och jag lever den här och nu.

Du måste haft många alternativ till denna säsong. Varför blev det just Philadelphia?

– Första året med nya ligan var det ingen som valde mig, så när den här chansen kom så var det bara att köra. Jag tror jag är lite så som människa att jag tar chansen när jag får den. Väldigt spontan.

Nu har du skrivit på för två år. Vad är din målsättning under den här tiden?

– Att utvecklas både som fotbollsspelare och människa. Det är viktigt att utmana sig själv. Jag behöver det i min karriär. Jag tror att om man som idrottskvinna står still och stampar på samma ställe så kommer man ingenstans. Nu vill jag bli en av ligans främsta! Jag vill att folk här ska veta vem jag är.

Du tilldelades Diamantbollen i fjol, och vann både damallsvenskan och Svenska cupen med Linköping. Är du klar med Sverige nu eller kommer du tillbaka?

– När jag lämnade kände jag att jag inte kunde lämna vid ett bättre tillfälle. Jag vann allt som gick att vinna. Det var inget jag hade räknat med men definitivt en dröm som gick i uppfyllelse. Det är dock inte omöjligt att jag kommer tillbaka till Sverige. Skulle det dyka upp rätt lag och det ligger rätt i tiden, så är jag inte främmande för det.

Hur kändes det att få Diamantbollen och samtidigt bli utnämnd till Sveriges bästa fotbollsspelare?

– Det är ju det bästa man kan uppleva som svensk damfotbollsspelare, att få gå upp på scen på Fotbollsgalan och ta emot det priset. Ser jag tillbaka på det nu är jag väldigt stolt och glad, men när jag var mitt uppe i det hann jag inte njuta riktigt. Nu ler jag när jag tänker på det.

Vilka vinner allsvenskan, då?

– Jag vore dum om jag inte säger Linköping! De har väldigt bra chanser även i år, och det står nog mellan Linköping och Malmö.

Två pass per dag

Vad är största skillnaden mellan USA och Sverige?

– Jag har ju bara varit här i fyra veckor än så länge, men den största skillnaden som jag har märkt är att de har en fysik som är helt fantastisk. Om det är något som de är bra på så är det att springa! Vi har än så länge bara mött collegelag under försäsongen. Collegelagen är lite som i Sverige där man spelar under en längre tid tillsammans. Jämfört med Sverige så har man egentligen ingenstans att ta vägen i USA, om man inte är tillräckligt bra. I Sverige finns det ett lag för alla, där kan du alltid spela fotboll oavsett din nivå.

Hur mycket tränar ni?

– Träningsmässigt är det väldigt tufft med två pass varje dag utom onsdagar. Vi tränade ju också morgonpass i Linköping, men inte så här hårt. Sen beror de ju också på vad det är för tränare. Vi har en engelsman som vill att det ska vara tufft, men jag gillar det.

Vad kan du förbättra?

– Allt!

Vad betyder det att Sara Larsson också spelar här?

– Det är en enorm trygghet. Vi var ju lagkamrater i fem år i Linköping och sen har hon ju spelat i USA förut och gör sin andra säsong i ligan. Men jag hade åkt även om inte Sara hade varit här.

Philadelphia Independence menar att du är en av världens bästa mittfältare – om inte den bästa?

– Ja, jag har faktiskt hört det, men jag känner att det är svårt att ta till sig just nu. Jag blev vald till Sveriges bästa fotbollsspelare förra året. Så visst jag har väl rätt att säga att jag är en jävligt bra fotbollsspelare, men nu är jag i ett land där några av världens bästa fotbollsspelare spelar. Mitt mål är absolut att bli en av dem.

Fotnot: Övriga tre som lämnat Linköping för USA är Jessica Landström, Sky Blue Soccer (New Jersey), Kosovare Asllani, Chicago Redstars och Sara arsson, klubbkamrat med Seger i Philadelphia Independence