Bank: Zlatan sviker laget

Vad tycker spelarna - vill de ha med barnungen nu?

FOTBOLL

Den udda och unike lämnar landslaget, de har aldrig förstått varandra fullt ut.

Men det här borde du förstå, Zlatan:

Den där respekten du pratar om - den får man inte gratis.

går sin egen väg - igen Zlatan väljer att stå över matcherna mot Spanien och Island. Vad som händer sen vet ingen. "Det är inte särskilt märkligt. Han är ett barn av sin tid, en av hundra bortskämda unga grabbar med miljoner på banken och sig själva som sin enda religion", skriver Sportbladets Simon Bank.

I morgon väljer vi, i går valde Zlatan Ibrahimovic. Han säger nej, det blir inget mer landslagsspel i höst. Zlatan har gått med huvudet högt genom den svenska kollektivladan, och till slut slog han skallen i taket.

Bojkott. Protest. Ett långfinger till blågult.

Det är klart att det är ett svek, och det är klart att Zlatan bär sig åt som en barnunge.

Landslaget kommer att sakna honom, men han är själv en minst lika stor förlorare. Inför hela världen förstärker han bilden av sig själv som en bråkstake, och det finns en gräns där bilden slutar vara bild och är ren och skär sanning.

Krav om respekt

Bakom den här protesten ligger två naturkrafter. Den ena är enkel, vi har sett den förut hos Brolin, och den handlar om Zlatans tjuriga långsinthet och hans absoluta krav om "respekt". Vi kan berätta mer om det där här på min arbetsplats.

Problemet är att den här gången ställdes han mot en Lars Lagerbäck med lika absoluta krav på en annan sorts respekt. Lagerbäck ville att spelarna skulle respektera lagets gemensamma överenskommelser, och Zlatan, Christian Wilhelmsson och Olof Mellberg struntade i det.

Det fanns bara en lösning.

En del tycker på fullt allvar att det hade varit bättre att låta tre försmådda, förnedrade spelare hänga med truppen i två dagar och sen sitta på läktaren eller bänken. Jo, de hade säkert spridit kanonstämning i truppen under de där dagarna.

Bäddat åt sig själva

Markeringen från landslagsledningen var ett desperat försök att ena en trupp som fått glida iväg i alldeles för många olika riktningar. Henrik Larsson skulle spela tills Lagrell bar ut honom, men ändrade sig efter VM och la ner direkt. Varför då? Hade det med en infekterad, splittrad trupp att göra? Hade Lagerbäck, Tommy Söderberg och Roland Andersson bäddat en säng av särbehandling, silkesvantar och mjäkighet som de till slut tvingas ligga i?

Det är precis så det ser ut.

Zlatan Ibrahimovic är en superstjärna med superstjärnors later.

Det är inte särskilt märkligt. Han är ett barn av sin tid, en av hundra bortskämda unga grabbar med miljoner på banken och sig själva som sin enda religion. Klubbar, landslag, vi som skriver, tv - alla är med och bygger små mediegudar som vi sedan avkräver ödmjukhet. När Mino Raiola, agenten, säger att Zlatan borde "straffats" genom att offra en timme eller så på ett barnsjukhus så är det en bra bild av vilken sjuk begreppsvärld som formar de här unga grabbarna.

Till skillnad från många andra småpåvar var Zlatan annorlunda från dag ett. En ny sorts svensk spelare, med en ny sorts bakgrund, från en ny sorts generation.

Den andra naturkraften finns där, och jag kan känna igen den från en Limpar eller Zetterberg. De var annorlunda i sitt sätt att spela, Zlatan är annorlunda för att han" är Zlatan.

Har alltid dyrkat honom

Jag har alltid dyrkat honom för hans kvalitéer och brister, hans sätt att utmana det trånga Sverige. Med Zlatan som lackmus har jag kunnat se drag i det övriga Sverige som jag avskyr. Självgodhet, kontrollbehov, inte så lite av fördomar eller ren rasism. Ganska tidigt under hans karriär skrev jag att "om Sverige inte kan ta tillvara på hans kvalitéer så är Sverige värdelöst".

Kanske är Sverige värdelöst.

Inte för att Zlatan Ibrahimovic tackar nej till landslaget, det är hans eget bortskämda val. Men för att konflikten ens tillåtits växa så stor. Det finns på så många håll - och inte bara i Folkpartiets valprogram - en hållning som säger att det är den som står utanför som måste anpassa sig till det som är innanför. Vi kanske borde ha språktest i landslaget också, så att de som kommer in kan anpassa sig ordentligt?

Jag vet vilka reaktionerna blir

Zlatan sviker landslaget. Men det är möjligt att landslaget svikit honom också, genom att inte förstå honom. Jag vet faktiskt inte.

Jag vet däremot exakt vilken sorts reaktioner som kommer efter den här bojkotten.

En falang vill be Zlatan växa upp nån jävla gång, en annan tycker att han gör helt rätt som räcker långfingret åt ett lag och ett land som ändå inte förstår honom.

Han borde verkligen växa upp, han borde verkligen spela i landslaget. Men jag kan förstå viljan till det där långfingret också.

Nu möter Sverige Spanien och Island utan honom, och även om det blir lite svårare nu så är det inte omöjligt att nå resultat ändå. Men jag är mest intresserad av vad som händer sedan, om Zlatan vill börja spela landslagsfotboll igen efter vintern. Vad tycker de övriga spelarna om det? Vill de verkligen ha med en kille som ställde sig i hörnet och tjurade när alla andra sprang?

Det handlar väl om respekt det också, antar jag.