Fler borde ta efter Rydström

FOTBOLL

Är Jeffrey Aubynn ett as?

Nä.

Är Henrik Rydström en idiot?

Låt mig återkomma till det.

Foto: BILDBYRÅN
FÖR DIALOG Kalmars Henrik Rydström, i mitten, har alltid en åsikt. Simon Bank efterlyser fler som vågar berätta hur det egentligen är.

...SUMMERAR VECKANS OMGÅNG I FOTBOLLSALLSVENSKAN. Mejla: [email protected] Skriv: Simon Bank, Aftonbladet, Arenavägen 63, Globen City

En vecka till har handlat om vad ord betyder och vilket ansvar spelare har för hur de använder dem.

Henrik Rydström, Kalmars nummer åtta, är allsvenskans svar på nypon. På ett sätt kliar han, på ett annat är han mest söt, på de flesta sätt är han användbar.

Dessutom går det alltid att koka soppa på honom.

Jag minns hur det var här på jobbet på det som mina hockeyvänner kallar "den gamla goda tiden". När vi någon gång hade en långsam nyhetsdag kunde en av mina kollegor - vi kan kalla honom "Lappen" - ringa upp hockeyförbundets dåvarande ordförande - vi kan kalla honom "Rickard" - och säga:

- Tjenare presidenten. Vi har en tom startsida här - har du något att säga?

Och Rickard hade det. Varje gång.

Det är lite samma sak med Henrik Rydström. Det spelar ingen roll vilket lag han och hans röda bröder mött så har han en åsikt. Allra oftast är han sur. På domaren, på motståndarna, på någon lagkamrat och nästan alltid också på sig själv.

Jag tror aldrig att han kommer att sluta tjura runt på KFF:s mittfält, men om det händer så kommer jag att sakna honom outsägligt.

Kallade Aubynn ett as

Men i veckan handlade det alltså inte längre om snacket eller spelet längre. Röde Rydan har en sorts blogg (internets svar på toaletter), och där kallade han Jeffrey Aubynn "ett as" efter matchen på Söderstadion senast.

Och eftersom Jeffrey inte är något as så tog Sef-presidenten Bosse Lundquist Rydström i örat. Är man lagkapten kan man ju inte springa runt och kalla folk för vad som helst. Det där är ju supportrarnas jobb.

Samtidigt togs Daniel Andersson, den galne HIF-målvakten, i örat av sin klubb efter att han bloggat om att Malmö FF mest har medgångsfans. Sånt tjafs är ju också supportrarnas jobb.

Så, har spelare ett ansvar för vad de skriver och säger? Ja, det är klart.

De behöver inte kasta bensin på eldar som redan brinner högt och hett.

Visar upp verkligheten

Men det finns en annan sida också, ett annat sätt att se på spelare som kommunicerar på sina bloggar på ett mer otvunget sätt än annars. Henrik Rydström har haft sin blogg - eller gästbok, egentligen - rätt länge nu. Den har blivit ett sätt att visa upp hur verkligheten innanför de kritade linjerna egentligen ser ut.

Vad säger spelarna när vi inte hör? Vad gör de när vi inte ser? Hur upplever de att matcher förloras och vinns? Och vad tycker de om publiken?

Fler, inte färre, borde beskriva allt det där. Inte minst eftersom det är ett sätt att minska avståndet mellan spelare och supportrar, ett vaccin mot den där psykotiska empatibristen som breder ut sig på en del läktare där spelare förvandlas till "värdelösa horor" så fort som de missar en bredsida.

Ge oss mer öppenhet, mer närhet, fler spelare som vågar berätta om hur det egentligen känns och är och ser ut.

Jag tror till och med att ett och annat felsteg är rätt okej då, om vi ändå snackar sådär öppet och familjärt så kan vi slänga oss med lite grövre jargong utan att någon tar för illa vid sig.

Så nej, Henrik Rydström är ingen idiot. Men om han undrat hur saker kan tolkas på internet så hade han bara behövt skicka ett mejl.

Fotbollen "dödades"

För två år sedan avbröts ett derby på Råsunda i trekvart eftersom spelares och ledares säkerhet inte kunde garanteras. Många på läktaren var rädda, jag fick mejl av farsor som aldrig skulle ta med sina barn dit igen, och i trekvarts tid tog ligister över scenen och stoppade spelet.

Jag skrev att de "dödade fotbollen". Ett stilgrepp som kallas "metafor" och som använts rätt frekvent i skriven text i lite drygt 4000 år. Det fanns tre sätt att tolka den där frasen om att fotbollen dött:

1. På Råsunda skulle man spela fotboll, men det gick inte eftersom ligister på läktaren gjorde det omöjligt och dödade spelet.

2. Efter sju års publikuppsving och positiva publikupplevelser tog sig huliganismen hela vägen in på arenan med sin våldsideologi. För många kändes det som att något värdefullt och speciellt dog när det hände.

3. Eftersom man bråkat lite på Råsundas norra ståplats kommer det aldrig spelas fotboll igen, någonstans. Till skillnad från tragedierna på Heysel och Hillsborough kommer just det här bli dödsstöten för en sport som funnits i tvåtusen år.

Sedan dess har ett par tusen fotbollsfans hört av sig med andan i halsen och rasande indignation. Tusentals fler har skrivit på forum och hemsidor på samma sätt.

Alla gissade, förstås, på alternativ tre.

Veckans elva

ARTIKELN HANDLAR OM