B-Sverige - en försiktigt bonnkatt, med ganska fin päls

Bank: Det här sa allt om dagens fotboll

FOTBOLL

LE MANS

Neutral plan. Tolv åskådare. B- och C-spelare i startelvan.

Det här sa allt om dagens fotboll.

Å andra sidan - det sa nog något litet om morgondagens svenska landslag också.

Foto: Scanpix
Ny kapten igen. Daniel Andersson och resten av landslagets B- och C-spelare skötte sig med godkänt betyg, enligt Sportbladets krönikör Simon Bank.

Så här är det: Man kan inte gärna skälla på en katt för att den inte är ett lejon. Sveriges landslag kom till Le Mans utan tio tunga namn, de kom utan så många spelare att jag såg Roland Andersson stretcha lite oroligt i paus. Lagerbäck sa inför samlingen att "det krävs synnerligen goda skäl för att inte vara med", och han borde sluta säga sådana saker.

Jag har haft fina dagar här. I går fick jag solskensflanera i Vieux Mans, det var sjutton grader i luften, man kunde sitta utomhus och smälla i sig en vulgär religeuse au café-bakelse och läsa France Football. Jag klagar inte, men det krävdes inga synnerliga skäl för att inte vara här. Det räckte bra med att vara lite trött, och det vet Lars Lagerbäck.

Förbundet i femte hand

Det här är spelarnas marknad, klubbarnas marknad, tv-bolagens marknad och i fjärde eller femte hand förbundens marknad. Kentaro skickade Sverige till neutral plan för att spela på tv-vänlig tid, medan de ordinarie spelarna hade annat för sig.

Det var ett B-landslag som sprang in på Stade Bollée; en försiktig liten bonnkatt - men med ganska fin päls.

Elfenbenskustens färske förbundskapten Uli Stielike startade med 3-4-2-1 och sex startspelare från VM. Lagerbäck startade med Erik Edman, Mikael Nilsson, ett gäng småkillar, några häftstift och lite tejp.

Och tänk, det gick riktigt bra.

Vis av Gelsenkirchen-förnedringen startade Sverige lite lägre i spelet utan boll, och det var så lätt att se att det enda ledningen trummat in var positionsspel, positionsspel, positionsspel. Om det finns något värde med sådana här matcher (och det är klart att det finns) så är det att spelare utanför laget kan lära sig spelspråket, att de får chansen att slå sig in eller åtminstone blir mer redo för den dag då de verkligen gör det.

Ingen sparkade in dörren till en landslagsplats i går, men jag blev faktiskt imponerad av lagspelet. Det blev hela publiken (jag gjorde en enkät med alla tolv).

Tempot var lågt, och bara en enda gång blev det riktigt tydligt att det var stora män mot mindre män: när Didier Drogba mötte och backade, lurade bort Petter Hansson på halva vägen och dyngade in 1-0 med pannan så nätet sjöng Offenbach-arior bakom Rami Shaaban.

Det var det enda stora ögonblicket i matchen.

Resten var ett ointresserat afrikanskt passningsspel och ett europeiskt lag av ordningsmän som gjorde vad de kunde för att komma till. Martin Ericsson visade att han tagit steg i sin utveckling, Mikael Nilsson var bäste svensk, Daniel Andersson täckte stora ytor, Christian Wilhelmsson var skicklig med boll så länge han var med.

Matchen var ett diagnostiskt prov i svensk spelmodell, och laget hade inte alla rätt. Men de hade tillräckligt många för att förtjäna ett mål.

Men en blek Rosenberg missade, liksom Kennedy, liksom Petter Hansson, liksom lille Lasse Nilsson (när han kavlar upp overallärmarna ser det ut som om någon stuckit två tändstickor i en tygkudde).

Matchen var snäll, långsam och välartad nog för att det skulle kännas lite skönt när Monacos mini-Vieira Yaya Touré kom in med sina långa, elaka ben.

Är Ljungberg gravid?

Vi fick i alla fall se att organisationen, Sveriges tolfte spelare, fröjdas och ler. Och vi såg att spelare som Martin Ericsson och Daniel Andersson kan göra ett jobb mot bra motstånd. Vi såg dessutom Sveriges åttonde raka träningsmatch utan vinst, men det struntar jag i så länge som de vinner när de får poäng för det.

Nu går landslaget i ide, nästa a-match spelas i Kairo i februari och Lagerbäck har meddelat att det krävs synnerligen goda skäl för att inte vara med då.

Vi får väl se.

Däremot är det hög tid att någon tar Fredrik Ljungbergs problem på allvar. Landslagets kapten äter inte möglig ost, dricker inte rödvin, han får blixthuvudvärk och är allmänt oberäknelig.

Har någon undersökt möjligheten att han kan vara gravid?