Mogen debut

Nannskog: Det här är meningen med mitt liv – inte krogen två gånger i veckan

Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån
Målmedveten Nannskogs facit de två senaste säsongerna; skyttekung i norska division ett och sedan skyttekung i tippeligan, gav en chans i landslaget.
FOTBOLL

MARACAIBO

Högaborg, Malmö FF, Djurgården, Assyriska, Sylvia, Landskrona, Sichuan Guangcheng, Stabaek.

Efter sju klubbyten kom Daniel Nannskog, 33, plötsligt med i landslaget.

I kväll gör norska ligans skyttekung debut mot Venezuela.

Daniel Nannskog är ett av flera nya ansikten i Lars Lagerbäcks experimenttrupp som i kväll träningsspelar mot Venezuela i tremiljonersstaden Maracaibo i norra Sydamerika.

Det som skiljer Nannskog från övriga debutanter är åldern. Ola Toivonen och Pontus Wernbloom har precis fyllt 20 – Nannskog fyller 33 i maj.

Vad tänkte du när du kom med i truppen?

– Jag blev rätt chockad, faktiskt. Jag har fått frågan i Norge många gånger och svarat att det nog är kört. Men nu fick jag den här chansen och det är bara att gå ut och ha kul. Jag har ju inget att förlora i alla fall, berättar Daniel när Sportbladet får en pratstund strax efter kvällens träningspass på halvfärdiga matcharenan Estadio José Pachencho Romero.

Lossnat ordentligt

En förklaring att Nannskog får chansen är hans facit senaste två säsongerna: först skyttekung i norska division 1 på 27 mål, sedan skyttekung i tippeligan på 16 mål.

En succé han delvis tillskriver Stabaeks tränare Janne Jönsson (tidigare Landskrona).

– Jag funkar bra ihop med Janne. Han jobbar mycket med forwards. Han har gjort mig enormt mycket bättre som fotbollsspelare. Han fick mig att vakna till och tänka fotboll på ett smartare sätt, säger Daniel.

Omprioritering

Daniel Nannskog har gjort mål för en mängd klubbar genom åren, men det är i Stabaek det lossnat ordentligt.

– Jag gjorde mål i Djurgården också, men jag var oseriös och tog inte fotbollen på allvar. Jag prioriterade annat.

Som?

– Äh, det har redan varit så mycket om det i tidningarna. Folk kan den storyn. Och man kan inte ångra saker. Det var det här som var meningen mitt liv. Det var inte så att jag var på krogen varje kväll, men två gånger i veckan är för mycket det också, det funkar inte. Jag ska inte säga att det var nyttigt, men jag behövde leva det livet. Jag mognade väl rätt sent som människa om man nu vill kalla det för det.

Många trodde att du flyttade till Kina för att varva ner?

– Jo, men fotbollen i Kina är underskattad. Till exempel vid bollmottagningar har de en väldigt noggrann och naturlig förstatouch. Jag lärde mig mycket där.

Hur var livet som fotbollsproffs i Kina?

– Tufft. Ensamt. Jag hade i och för sig frun med, men det var långa träningsläger på 18 dagar i en någon pissehåla där vi tränade hela tiden. Sedan satt man på hotellrummet med bara kinesiska kanaler och efter ett och ett halvt år kände jag att nu får det vara bra, säger Daniel med ett skratt.

Mycket beröm

Någon större omställning att träna med landslaget jämfört med klubblaget Stabaek tycker han inte att det är.

– Nej, det är ungefär samma. Och jag har själv mycket mer att ge. Det hoppas jag kommer fram under lägret.

Du har fått mycket beröm av förbundskaptenerna under de här träningarna och kan vara ett alternativ i ”riktiga” landslaget till våren. Hur ser du på det?

– Jag har inte tänkt så långt. Det enda jag kan göra är så gott jag kan. Men jag är väldigt spänd på att se om jag håller. Efter tre matcher har vi väl ett svar på det.

Dina intryck av förbundskaptenerna?

– Det verkar vara bra gubbar. De har fått resultat hela tiden. Det är en jävla skön stämning i laget. Jag gillar att garva och ha det kul. Här är det jävligt avslappnat. Men det är nu. Vi får väl se hur stämning blir om vår stryk med 5–0 mot Venezuela? (skratt).

Nannskogs klubbar

ARTIKELN HANDLAR OM