Offensiv revolution

Zlatan om de nya: Känns inte som den tråkiga svenska traditionella spelaren

Foto: scanpix
Zlatan verkar trivas med Hamréns offensiva spelidé.
FOTBOLL

Det har tagit tio år.

Men det är ändå något av en svensk landslagsrevolution.

Från ett 4–4–2 och en backlinje och ett mittfält packade med defensiva ankare till ett 4–2–3–1 där de offensiva artisterna dominerar.

Eller som Zlatan Ibrahimovic definierar de nya spelarna:

– De känns inte som den tråkiga, svenska, traditionella spelaren.

Formationen var förstås 4–4–2.

Backlinjen bestod av tre, ibland fyra, mittbackar.

På mittfältet tog en slitvarg och ett defensivt ankare som Håkan Mild hand om ena yttern (och ibland hans like Magnus ”Turbo” Svensson den andra).

Och landslagets offensiva kreatör hette... Johan Mjällby.

De tog visserligen Sverige till EM 2000, landslagets första mästerskap på sex år, men de flesta vill i dag glömma spelet som presterades.

”Mer offensivt”

Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg kom förstås att balansera om laget mer offensivt längre fram under sin förbundskaptenstid.

Men det var först med Erik Hamrén som landslagsrevolutionen genomfördes.

4–4–2 är utbytt mot ett 4–2–3–1, och även om två anfallare har blivit en och balansspelarna på mitten numera är två i stället för en är det inget snack:

– Det nya spelsystemet känns mer offensivt, säger nygamle lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic.

Han debuterade i lands­laget ett halvår efter EM 2000 och har förstås varit en huvudperson i denna revolution.

Sätta press

– Erik vill att vi kommer upp mer i banan och ökar bollinnehavet i stället för att ligga och chansa. Tappar vi boll ska vi lägga press direkt och återerövra bollen. Det känns intressant och internationellt.

Men det handlar inte bara om ett nytt system.

Framför allt befolkas laget av betydligt fler offensivt lagda spelare i dag. Det visar om inte annat Sportbladets genomgång av spelartyperna i dagens landslag kontra EM-laget 2000. Eller som Zlatan uttrycker det:

– De (nya spelarna) känns inte som den tråkiga, svenska, tradition­ella spel­aren. De känns annorlunda.

– Det är upp till dem själva att ta den chansen de får. Och det är jag nästan säker på att de kommer att göra. De är här för att spela och dominera.

FAKTA

Slut på defensiven, nu är det full fart framåt som gäller

EM-laget 2000 mot Turkiet

Målvakt: Magnus Hedman.

Kommentar: Hedman tillhörde visserligen den nya generationen målvakter som var hyfsad med fötterna. Men en målvakt är per definition ingen offensiv spelare.

Högerback: Teddy Lucic.

Kommentar: Egentligen mittback. Gjorde aldrig bort sig. Hade säkerheten som främsta egenskap.

Mittback: Olof Mellberg.

Kommentar: Fick oftast spela ytterback i början av sin landslagskarriär. I denna matchen ersatte han dock avstängde Patrik Andersson.

Mittback: Joachim Björklund.

Kommentar: Oerhört snabb rivjärnsmittback som hade sina styrkor uteslutande i defensiven.

Vänsterback: Gary Sundgren.

Kommentar: Gamla skolans ytterback. Hade vissa ambitioner framåt men var aldrig någon raket.

Balansspelare: Johan Mjällby.

Kommentar: Håll i er nu... det manglande kärnkraftverket Mjällby var alltså Sveriges offensiva kreatör. I den här matchen fick han dock ta ett defensivt ansvar bakom Ljungberg.

Mittfältare: Håkan Mild.

Kommentar: Vattenbäraren/bollvinnaren/evighetsmaskinen på det centrala mittfältet tog under denna tid i landslaget plats som... högerytter!

Mittfältare: Niclas Alexandersson.

Kommentar: Söderberg och Lagerbäcks favoritspelare. Oerhört lojal spelare som knappt gjorde ett misstag under alla år i landslaget.

Offensiv mittfältare: Fredrik Ljungberg.

Kommentar: Mittfältets ende riktigt offensiva spelare flyttades in i mitten från vänster i slutet av Sveriges EM.

Anfallare: Henrik Larsson.

Kommentar: Henke var vid den här tiden en sylvass målskytt. Skulle längre fram i landslagskarriären ta större defensivt ansvar bredvid Zlatan.

Anfallare: Kennet Andersson.

Kommentar: Targetspelaren som dominerade i luften.

2010, dagens elva:

Målvakt: Andreas Isaksson.

Kommentar: Som sagt: en målvakt kan inte vara annat än en av lagets defensiva pjäser. Isaksson är ingen virtous på fötterna heller.

Högerback: Sebastian Larsson.

Kommentar: Seb är egentligen en tämligen offensivt lagd mittfältare som fått ta plats på högerbacken.

Mittback: Olof Mellberg.

Kommentar: Mellberg tog ganska snabbt klivet in från ytterbacken till mittback i landslaget. Men offensivare har han inte blivit.

Mittback: Daniel Majstorovic.

Kommentar: Tillsammans med mittbackskollegan Mellberg den ende utespelaren som i princip är rent defensiv.

Vänsterback: Behrang Safari.

Kommentar: Ren ytterback (till skilland från Seb Larsson) men har som sådan sina styrkor offensivt.

Balansspelare: Kim Källström.

Kommentar: Spelat ”tia” bakom den ensamme anfallaren under Hamrén som förbundskapten. Flyttas nu förmdodligen ner ett hack när Toivonen är het.


Balansspelare: Anders Svensson.

Kommentar: Var under flera år landslagets playmaker med Tobias Linderoth bredvid sig. Är numera ett defensivt ankare, men de offensiva ränderna går aldrig ur.

Offensiv mittfältare: Christian Wilhelmsson.

Kommentar: Chippen själv kände det som att han ”ströps” offensivt under Lagerbäck när han fokuserade på defensiven för att få spela.

Offensiv mittfältare: Ola Toivonen.

Kommentar: Offensiva spetsen (”nummer tio”) på mitten. Kan lika gärna spela allra längst fram, som ”nummer nio”.

Offensiv mittfältare: Emir Bajrami.

Kommentar: Målfarlig, passningsskicklig tekniker vars defensiva kvaliteter inte ska jämföras på samma dag med hans offensiva.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic.

Kommentar: Menar själv att han också kan spela som ”nummer tio” (Toivonens position här) men det är allra längst fram, som ”nummer nio”, Zlatan är som bäst. Helst vill han ha en så fri roll som möjligt.

Trolig startelva för Skottland

Allan McGregor

Kirk Broadfoot, Stephen McManus, Christophe Berra, Lee Wallace

Kevin Thomson, Barry Robson

Steven Fletcher, Charlie Adam, James McFadden

Kenny Miller

Avb: I Turner (mv), N Alexander (mv), K Boyd, D Fletcher, C Iwelumo, G Kenneth, S Robertson, S Whittaker, J Morrison, S Brown.