Det gamla landslaget existerar inte längre

”Gruppen” har tagit över med modereportage och styling

FOTBOLL

Det är "sexigast" hit och "mest välklädd" dit, det är styling till vänster och modereportage till höger. Och när de sedan kommer hem för att spela landslagsfotboll sitter de och gäspar gamla Sverige rakt i ansiktet.

Stjärnor.

Jo, vi har fått riktiga stjärnor i vårt landslag.

Kom inte och säg att vi inte har längtat.

Foto: MAGNUS WENNMAN/ LARS ROSENGREN/ PETER KJELLERÅS oc
DE FYRAS GÄNG Mellberg, Zlatan, Ljungberg och Svensson med flickvännen Anine Bing - heta i blågult och inte bara när det gäller att spela fotboll. Modereportage, välklädda och sexighet är de numera förknippade med.

Ni som är pålästa vet att Tommy Söderberg, ultrahumanisten och folkhemsnallen, inte leder ett landslag som heter Sverige, vilket man annars lätt kan förledas att tro. Han har i stället hand om en samling "killar" som heter "Gruppen".

- Han avstrålar positiva vibrationer in i Gruppen, säger Tommy, och då vet man att någon har en jättechans att få spela högerback.

Jag har alltid tyckt att Gruppen luktar Sven Ingvars, lite hemkört och säkert och snällt och så.

Men inte längre.

Gruppen luktar allt mer Oasis.

Barnslig markering

När Zlatan Ibrahimovic sitter på ett podie och manifesterar sin arrogans på en presskonferens ser vi en Sorgenfris egen Liam Gallagher, ett säkert tecken på att det har hänt något. Zlatans markering var barnslig, men framför allt var den en stjärnas signatur på ett kontrakt som sa att han inte brydde sig, att han var större än sammanhanget han satts i. Podiet var en piedestal. Jag tänker inte försvara Zlatans arrogans, lika lite som jag försvarade Olof Mellbergs och Fredrik Ljungbergs slagsmål under VM-uppladdningen i Miyazaki - men händelserna är besläktade, de visar båda på att Gruppen inte är så vattentät och enkel som vi trott.

En ny kultur har utvecklats, ovanpå eller vid sidan om den gammelsvenska kollektivismen. Marcus Lantz stenhårda sågningar av landslagsledningen är ett annat bevis.

Den nya kulturen är redan här.

Och den är inte farlig.

Uppmuntra gärna det trevliga, snälla, svenska Sven Ingvars-kramandet, prata gärna om Gruppen.

Men stäng inte in folk i den.

Rock "n" roll-status

I landslaget har vi i dag spelare och personligheter som är större stjärnor än de vi haft förut. En Zlatan, en Ljungberg, en Mellberg, en Anders Svensson - de har rock "n" roll-status som skulle kunna skapa egon som slår hål i taket på Landet Lagom. Självklart påverkas de av det, men de gör det nästan undantagslöst på ett oerhört moget och begåvat sätt.

" Olof Mellberg svarar alltid i telefon när man ringer, han är så verserad och vänlig att det nästan gör ont.

" Svärmorsdrömmen Anders Svensson får anstränga sig till max för att inte stressa sönder sig själv med sin snällhet och vilja att vara alla till lags.

" Fredrik Ljungberg har alla förutsättningar för att bli den primadonna som så många så gärna vill ha honom till. Istället är han typen som gömmer undan sina shoppingkassar hos sin frisör hemma i Halmstad för att folk på stan inte ska se dem och tycka att han är en kaxig Krösus.

Rättvisa - ge alla det de behöver

Det finns alltså ingen överhängande risk att landslaget förvandlas till en samling divor med dopade egon, det finns heller inga skäl för Tommy Söderberg att ringa ihop ett föräldramöte för att se till att Gruppen håller sig i kragen.

Att de nu ger Zlatan särbehandling är helt rätt.

Rättvisa är inte att ge alla samma sak - rättvisa är att ge alla det de behöver.

Dagens landslagsspelare är tillräckligt smarta och snälla för att klara att handskas med sin stjärnstatus. Zlatan håller på och lär sig det som bäst, de andra har redan gjort det. I går pratade Fredrik Ljungberg på presskonferensen, han var lika snäll som vanligt. Jag tror att han avstrålade positiva vibrationer.

På lördag smäller det på Råsunda.

Gruppen-Ungern.

Om stjärnorna trivs och får växa tar Sverige ett stort steg mot EM redan där.

Simon Bank